Olina

Jag har nyss kommit hem från världens finaste kväll, med efterlängtade Caroline Johansson. Jag har inte träffat henne sen hon lämnade ett höstgrått Sverige för soliga San Diego, det var mer än sex månader sedan. Jag måste erkänna att när jag hade låst dörren på Finess så kände jag nervösa pirrningar i magen, nervös för lite allt möjligt. Sjukt. Men när hon öppnade dörren så var det som om hon gjorde det igår med. Sjukare. Det kändes egentligen ingen skillnad, fast vi hade så mycket nytt att prata om, vi hann inte ens med hälften. Det kändes så naturligt. Underbart. Och det bästa av allt var att säga "Vi ses på torsdag!"


Jag älskar dig så himla mycket!

Carolina.

Huvudet har nog gått på högvarv de senaste timmarna om jag inte hade varit i fullfart med jobbit kroppsarbete. Men det enda vettiga jag kommit fram till är att folk är folk och folk är som de är. Och att det går tusen gånger snabbare att duscha om man tuggar tuggummi medan, typ som att det går lättare att borsta tänderna medan man gör allt annat.

Carolina.

Jag har en tendens att komma på otroligt smarta eller välformulerade meningar som jag vill skriva ner här när jag inte ska det. Sen när jag sitter här, helt blankt. När jag står i duschen, ska somna, går till/från jobbet, när jag tar en cigg eller till och med på jobbet. Aldrig någonstans nära ett papper eller en människa värd att samtala om det med. Ibland blir det lyckat, en harmoni mellan tanke och möjlighet. Som ni redan vet, min favoritstund i hela livet. Eller så kommer bara censuren, efter jag är övertygad att jag ska skriva om något tänkvärt. Som ett lås i fingrarna, eller i formulationen. Ordkräks eller ett stopp är oftast resultatet. Det är som att i ens ensamhet i huvudet kan man flytande och varierande engelska, sen kommer det in en turist på jobbet eller möter en på gatan som frågar om vägen till Resecentrum eller Skärså. Då förvandlar ens kommunikationskunskaper till en på en apas nivå. Man kommer inte på hur man sätter ihop en mening på engelska och blandar in svenska/svengelska i den egentligen enkla beskrivningen. Så jäkla typiskt!



Carolina.

Efter en dag som denna så behöver jag ladda mina energinivåer och glädjemätaren. Bilder och färg påverkar mig starkt som sagt så jag satt nyss och tänkte efter och kom på att gul, gult är en riktig gladfärg. Den lyser som solen, den påminner mig om min Spegelsyster, den är färgen för en nystart. Vi ger det ett försök, ser om en djupdykning i underbara färgskiftningar kan höja mitt humör, annars är vem som helst välkommen att göra ett försök.















Säger att allt är bra
Hur fan kan du spela glad
Aldrig, aldrig
inte en enda dag
Aldrig, aldrig
inte en enda dag
Du kan gråta mitt på gatan
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort

Carolina.

Jag unnade mig själv lite sovmorgon idag fast jag ska jobba, hela en halvtimme. Det i sig är kanske inte så underligt frågan är bara hur jag lyckats få en timme till övers?

Tur att jag har mitt kaffe. Kaffe som jag förövringt ängnat hela morgonen till att tänka på. Tankegången gick som följande, och jag tror nog att det bara är Marina som tycker den verkar vettig, att nybryggt kaffe antagligen skulle dyka upp hos mig om jag luktade på euforibryggden i Harry Potter och halvblodsprinsen. Det är bland de bästa dofterna jag vet, lika som att Hermione känner doften av nyklippt gräs, något som antagligen förknippas med hennes somrar och barndom hemma hos sina föräldrar, vilket i sig egentligen bara handlar om en trygghetskänsla. Doften av nybryggt kaffe är nog i allra högsta grad en riktig trygghetsdoft och kommer alltid påminna mig om mammas kaffe. Även så stearinljus kring jul, det är en speciell känsla att öppna ytterdörren och kliva in i ett ljustänt hem efter kylan. Blandningen. Kyla och värme. De alla känner tre dofter var, jag har räknat upp två. Dofter är något speciellt, något utav en tidsmaskin som kan föra dig tillbaka i tiden, på både gott och ont. Min första instinktiva känsla av den sista doften är nyvaken hud. Men jag är lite delad eftersom alla har olika uppbyggnader av sin doft, vilket i sin tur leder till att nyvaken hud blir individuellt förknippat en speciell person. Det är den mest omfattade och antagligen mest accepterade varienten, som jag även håller med om. MEN å andra sidan så behöver det inte alls vara så. För när jag tänker på nyvaken hud så kommer flera olika bilder av personer jag har känt vid upp i mitt minne. En pojkvän, en vän, en nyvaken bäbis. Så kanske finns det en mer gemensam doft som kroppen utsöndrar på morgonen när man vaknar, en basnot kanske.

Men som sagt finns det så otroligt mycket dofter i världen och vem vet, jag skulle kanske känna någon annan som finns i mitt undermedvetna. Men det här är min säkraste gissning. Men över till något annat. Idag är det Morsdag, mammas dag. När jag vaknade av den jobbiga väckarklockan så tvingade jag mig upp på en gång, det var lika bra annars hade jag kanske inte tagit mig upp överhuvudtaget. När jag ska gå ner för att knäppa på kaffet så hör jag en liten musviskning från det andra rummet. Det var min bror som gav miginstruktioner att jag för allt i livet inte fick knäppa på kaffet för det skulle han göra och ge mamma frukost på säng. Han är bra söt han den där brodern! Det är något jag glömt bort för länge sedan, den enkla gesten att ge min mamma frukost på säng. Idag, i min ålder så funderar jag i veckor, eller sista sekunden, på vad jag ska KÖPA eller BJUDA min mamma på. Sorgligt och lite emot vad jag tror på. Vilken tur att hon har en liten son som gör sånna saker för henne. Jag har minnsan tänkt bjuda de båda på glass. Sopdålig ekonomi just nu men jag känner att min familj är värd att prioritera ändå.

Något annat jag kom och tänka på nyss när jag gick ner för att fylla på mitt kaffeförråd är att jag har blivit helt omvänd. Jag har egentligen aldrig varit en morgonmänniska, snarare tvärtom. Mornar har varit de segaste på hela dagen och helst har jag sovit så länge jag bara kunnat och sen varit vaken på natten istället. Men nu, sen jag börjat jobba, har det börjat vända på sig helt. Nu finns ju argumenten att det är självklart för man är så trött efter man har jobbat etc etc och javisst, det håller jag med om. Men jag har verkligen börjat uppskattat morgonen. Hinner göra allt jag skulle ha behövt en hel dag till egentligen. Jag finner inspirationen på morgonen, inte på kvällen som tidigare. Och vart jag egentligen vill komma är just det här. Skrivandet. Jag har sällan annars skrivit så mycket på morgonen som jag gör nuförtiden. Tankarna har kommit efter en dag av intryck, inte en natt av drömmar, en timme med kaffet. Det känns bitterljuvt. Jag är inte längre nattpoeten, pessimisten, jag är inte längre någon näktergal. Jag är morgondisen, solens uppgång. Jag tror jag har börjat lära mig att finna positiv inspiration och kreativitet. Jag är samtidigt medveten om att för att nå upp till den inspirationen av ordflöde så tillkommer många "det här har jag gjort med mitt liv idag"-rader. Det jag har en svag allergi för. Skrivandet för mig ska inte vara något tvång och har aldrig varit vänt mot et som faktiskt läser mina meningslösa meningsfulla meningar. För mig är det en ventilationstrumma. Men i och med det vända sinnet, det vända dygnet och censuren som fastnade långt efter hårda ord och kritik. Som sagt en väldigt bitterljuv situation för mig. Jag kommer aldrig öppna mig så stort som jag har gjort förrut, men samtidigt så kanske jag tvingar mig själv att finna en inre insikt och finna en ljusare kreativitet. Jag tror nog att livet från och med nu kommer se ganska ljust ut, inte av sig själv då livet även innebär sorger och problematiska situationer, utan för mitt ändrade sinneslag. Livet är inte värre än vad man gör det till.

Nu ska jag nog göra mig redo för att sälja en sjuhelsike massa morsdagsrosor och jag inser nu att min tanke med det här inlägget, ingen av dem, kom fram.


En puss på min fina mammi på morsdag också!

Carolina.

Det är Fridas näst sista dag på Finess idag, det firar vi med kalasfredag - sista temafredagen. Hon är livrädd för fåglar, eller ja tycker de är äckliga, och för att mamma precis berättade en historia om en väldigt "mänsklig" underlat hon hade när hon var yngre - Ludde som var en tjej, hon dog när hon la ett ägg. Ja så därför tänkte jag lägga upp lite bilder på det temat för jag tycker de är vackra och tacksamma motiv.









Carolina.

Jag har varit på ett väldans trevligt födelsedagskalas, ätit mig sprängmätt på kakor och tårta, haft trevliga samtal med alla generationer Genlid. Tröttma och paltkoma men sitter med Timbuktu i hörlurarna och känner mig otroligt jäsig. Sockerkicken har lagt sig men socker är sött och det är rosa med. Jag har en tendens att dra mig till rosa ting, även om det inte är någon favoritfärg eller periodfärgen just nu, men alla mina färger är mina favoriter. Min åsikt är - rätt färg till rätt tillfälle är min favorit. Men jag sitter och ser genom min bildmapp som är fyllt med färg, och den rosa sticker ut så jag tänkte fortsätta på mitt spår och dela med mig av lite inspiration och glädje. Som vanligt kommer bilderna från www.deviantart.com och www.weheartit.com.














Nu kommer sömnen snabbt känner jag. Snart helg!

Carolina.

Min kära Fruga. Visste ni förresten att det är hennes födelsedag idag? Jajemän! Så idag blir det kalas fullt ut från morgon till kväll. Jag tror minnsan att solen kände det på sig. Jag hoppas vi firar födelsedagar i minnst 70år till!

Nu ska jag skynda mig så jag kommer iväg till Finess och kan vara den bästa arbetskamraten man kan ha på sin födelsedag. Men åter, HIPP HIPP HURRA PÅ FRIDA GENLID JOHANSSON!

Carolina.

Löning idag! Eller fast nej. Inte för mig tydligen. Som om min kropp inte kliade tillräckligt redan. Nu måste jag vara besvärlig på jobbet också. Visst det är inte en månadslön det handlar om men rätt ska faktiskt vara rätt. Jag har fått lära mig att när det gäller arbete så ska man ge allt men även begära sina rättigheter med, och det ska man från början så att det inte blir knivit senare. Men jag hatar det. Jag hatar att vara omständig och besvärlig. Jag vill inte verka girig. Men den här månaden är de små hundralapparna guld värda med tanke på CSN-lån, hyra och hundra planer. Äh, jag tror jag tar Fridas råd och chillar ner lite. Hoppas på det bästa. Hoppas att jag inte behöver prata med min chef och verka som en pengagalen kossa.

Carolina.

Carolina.

Åh, jag måste nog lägga upp ett till inlägg med färg nu på en gång. Delad glädje är dubbel glädje! De flesta bilderna i förra inlägget kommer från www.deviantart.com, och www.weheartit.com, gå in och kika.












Nu kan jag somna gott, om jag somnar överhuvudtaget och inte blir sittandes här.

PUSS

Jisses vad jag älskar färg, ord och musik. När jag sitter mitt i den smeten är jag nog som lyckligast. Jag ska nog inte klaga så mycket om dagarna för jag är omringad av så mycket färg jag bara orkar och även om jag inte kanske förstår det just då så lyfter det verkligen mina dagar. Ibland kan jag infinna mig i ett euroforiskt tillstånd när jag gör slitgörat att göra ren kylen och ställa in nytt snitt. Se alla färgskiftningar och underverk. Frida gör mina dagar roligare med men jag måste vänja mig med att det bara är en vecka till. Så därför har vi tänkt ut att vi ska komma på så många fula ord vi kan, nöta lite fler internskämt, lyssna på upplyftande musik, äta upp hela grönsaker under fikat och skratta som bara vi kan. Nej, vi dör inte sen, vi bara ändrar vårat umägessätt. Men åter till färg.
















Oj, det var inte meningen att det skulle bli så många bilder men jag kunde inte välja. Alla är så himla underbara på sina egna egendomliga vis. Det här är ren lycka för mig. Mitt personliga och hälsosamma heroin.

Carolina.

Idag har jag legat ute i solen hela dagen, förutom under diskningen. Jag har rå-jäst på att det är söndag och sol. Har pratat med två skönheter. Ja, min älskade Caroline är hemma i Sverige! Det var obeskriveligt när jag hörde hennes ljuva men trötta stämma på andra sidan luren igår. Jag har ju inte hört hennes röst sen i höstas. Det känns bra att bara ha henne i samma land även om hon är i huvudstaden.



Gårdagen var så jäkla lyckad. Den började i Bollnäs hos min gamla far och jag hjälpte honom att packa inför flytt. Vi bråkade inte en enda gång och den ljuvliga nostalginerven hos mig tjöt av glädje när vi gick igenom mina gamla leksaker och bäbiskläder, frågan är bara Vad hade jag gjort mina föräldrar för ont så att de bestämde sig för att klä mig som en clown?, jag gissar på att det är förbannelsen med att vara född på 80-talet. Men men, dagen rullade i världens fart och jag började på att bli lite stressad när jag åkte en timme senare än tänkt från Bollnäs. Idiot-Carolina tänkte inte på att hon var tvungen att släpa de två kassarna fyllda med böcker till Broberg. Då hjälper det inte att man känner att man har tusen saker man borde göra innan man ska hem till frugan på familjemys på taket. Som tur är så var hon på middag hos moster som alltid ligger 45 minuter efter planerna så jag hann duscha av mig förrådsdammet. I röda byxor begav jag mig mot taket. Träffade på en glad Anton, kändes som en evighet sedan. Morötter, dipp och tacochips, sen var livsskådningen igång. Vi förstår inte livet men glada är vi för det. Vi träffade på Shololulu på stan som var ytterst glada för att de fick vara med på tv och vi lyckades övertala fugan om att ta en sväng i TT:n. Två stora fulla killar, inträngda i det obefintliga baksätet gjorde att vi fick träningsvärk i magen och käkarna.

Jag är så jäkla glad i livet just nu, och ser framemot den här sommaren som en galning!

Carolina.

Jag blir så fruktansvärt rädd vissa gånger. Rädd för vad hon på insidan säger och rädd för att falla tillbaka till mina gamla fotspår. Rädd att jag ska vara otillräcklig. Jag är rädd att jag alltid kommer välja att se det fina i saker eller att totalt vända och bli en bitterfitta med cyniska och spydiga tankesätt bara för att jag är rädd att bli sårad.

Att något så litet ska börja rycka i det stora. Öppnar man sig lite så är man tillgänglig för hela världen. Rädsla. Magen har en talang att skapa sina egna verkligheter.

Carolina.

Idag har jag varit på ett jäkla pisshumör nästan hela dagen. Ingen aning varför men jag tror det började gro i och med jag gick igenom hela min bedrövliga garderob. Illa att en sådan sak kan sätta prägel på hela ens dag. Som tur är har jag min kära fru och hon har i sin tur en riktigt härlig kusin på tolv år. Hon höll oss sällskap hela eftermiddagen och drog ut barnet ur oss. Fördelen med att ha en fru är de man får på köpet och fördelen med små söta tolvåriga kusiner är att man själv får vara tolv igen. Så där stod vi och hittade på nya fula ord. Det ena värre än de andra.

En annan sak med idag är att jag har börja tänka på look alike's fast fula. Jag tror Johan väckte något i min tankebana efter det här inlägget http://www.eyyo.se/2011/05/fula-manniskor/ för jag brukar aldrig kunna säga att andra är fula, jag är lite snäll och mesig på just det planet, jag har alltid älskat tanken att alla är vackra på sitt sätt. Men idag har jag sett både en ful Britney Spears, en ful Demi Lovato och en ful Fred Durst (fast han kanske inte är så vacker från början han heller). Den sistnämda handlade hos oss sista kvarten.


Kan inte tänka, jag står bara här och ler

Carolina.

Gjorde min morgon. Min kära Fia.

Jag har gått in i ett "vill"-mode (inte mOde som i kläder) och vill allt. Så att det bara ilar i kroppen av vilja och det känns svårt när jag inser att jag inte har det eller ska göra det nu. Jag tror det började igrå med något litet stort, nu har det bara hopat sig till en enda röra av vilja. Kom inte med "vill man så kan man" nu, för vissa saker vill jag antagligen inte särskillt mycket, bara vill för att vilja liksom. Man måste sortera bland sina tankar och begär ibland.

När jag slog upp ögonen för 40 minuter sedan så hade jag bara en tanke, jag vill fira riktig svensk midsommar. Ni vet, stuga i skärgården, ett gäng glada vänner, mat, fina klänningar, midsommarkransar och stänger, överdriven fylla, sex i buskar, bråk och skrik. Haha nu tänker jag nog på en rätt dålig film som heter Äntligen midsommar, men en bra version av den skulle vara underbart. Så nu skriker den lilla människan på insidan efter det. Sen dess har det bara blivit värre, jag gick nyss igenom mina bloggar på bloglovin efter någon trevlig, och jag har så många bröllopsbloggar och där kom nästa svida-i-magen-vilja. Fan jag vill vara bröllopskordinator NU. Bara vill.

Jag vill; Sova, kramas, skratta, lära känna människor, ha sommar, tjäna pengar, pussas, köpa nya kläder, ta körkort, ha betongkrukor, ha en egen lägenhet, ligga, dansa pole dance, ha en egen stång, le, ha längre hår, köpa en ny parfym, älska, göra andra lyckliga, ligga och sola, prata i telefon, känna nattpulsen, äta fruktsallad, pussa på Chillo, ha en ny bikini, ha tre-ord-i-timmen, åka bräda, dricka kaffe mitt i natten, gå på loppmarknader, lyssna på musik, se in i någons ögon och mycket mycket annat.



Jag ska; Hämta mer kaffe, lyssna på Satan i gatan och ha min gula tischa.

"hellyhansenleggings" - puss på henne!


Carolina.

Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst du kan klippa dig skaffa en annan tjej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
...
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Maggio gör det igen på samma dag. Men jag har funderat, lättare än på länge. Vissa svar har inte kommit till mig men ökat funderingar i andra aspekter. Som svagheter till exempel. Jag har många, vissa större än andra, och andra tydligare än de flesta. Jag försöker bli av med dem en efter en, men oftast så ju fler man betar av dyker två nya upp eller ökar kraften i de andra. Svagheter är något vi alla har såklart och det är omöjligt att vara fri från fläckar, och ärligt talat skulle en person vara fasanfullt tråkig utan dem, men de som man kan bearbeta gör man väl det med?

Svagheter och laster är dock inte alltid samma sak. Min rökning är en last, även en svaghet men den rör inte min personlighet så den försöker jag verkligen få bort från mitt liv och inte mig själv. Men en svaghet är dofter, jag är så otoligt svag för dofter jag kan förknippa med närhet, det är nog inget jag kan bara ta bort, och inget jag egentligen vill ta bort, den enda gången det inte är så lämpligt är när man blir knäsvag på jobbet. En annan svaghet är just närhetsbehovet, det går att träna bort tror jag. Jag vill inte stänga ute den helt, bara lära mig kontrollera längtan på ett bättre sätt. Sen finns det en massvis med fula fläckar i min personlighet jag inte vill ha kvar överhuvudtaget för de tjänar ingen nytta alls. Det ska jag jobba på nu när mitt liv börjar ljusna. Jag vill också lysa.

Jag tror jag tappade tråden, så jag borde sova istället. Till en annan dag då. Godnatt!

Carolina.

Veronica Maggio har tänd min ordglöd igen.

Hon gör det mycket lättare att kliva upp om mornarna faktiskt, lättare att fundera. Jag hör orden i musiken igen, jag hör vad jag tänker.



Åh nej
Nu ser du mig
Jag måste rota i väskan efter mod

Carolina.

Jag är rädd, men jag tänker säga ja till livet från och med nu. Oavsett vad det betyder. Jag ska bara åka förbi stoppskyltarna vid vägkanterna. När man mår bra av något så bör man gå på känslan och lämna huvudet på kudden.



Carolina.

You're so hypnotizing
Could you be the devil? Could you be an angel?
Your touch magnetizing
Feels like I am floating, leaves my body glowing

They say be afraid
You're not like the others, futuristic lover
Different DNA
They don't understand you

You're from a whole other world
A different dimension
You open my eyes
And I'm ready to go, lead me into the light

Kiss me, ki-ki-kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison

Take me, ta-ta-take me
Wanna be a victim
Ready for abduction

Boy, you're an alien
Your touch so foreign
It's supernatural
Extraterrestrial

Carolina.

Idag var det ettårsfirande på Finess. Ett år sedan jag såg en kommande vänskap i vått och torrt. Allt började med en eftermiddag av att knyta studentband. Jag och Frugan.


Dessa blå-gula band.


IS THE SHIT


Och vi undrar varför vi fortfarande är singlar


Det var även Marias födelsedag och hon bjöd oss på underbara sötsaker - jag tror jag är kär!

Nu hoppas jag på en massa fler fina år av skratt, djupa diskussioner och span. Puss på Frugan och vänskap.

Carolina.

I think I lost my way
Getting good at starting over
Every time that I return

I'm learning to walk again
I believe I've waited long enough
Where do I begin?
I'm learning to talk again
Can't you see I've waited long enough
Where do I begin?

C.

Efter en helg som bara kan jämföras med ett train wreck så kan den här veckan inte bli mindre än bra. Det börjar bra med sol och känslan av en nystart. Men saker som en heldag med bara mig och Frida, en fika, umgås med Baby Bell och en liten resa till helgen lyfter helt klart tyngden i sinnet. Min hjärna är smält och tankevirvlar i kaos, så den här veckan gäller det att bara göra och inte tänka så förbannat mycket. Gört bara gört på rent Söderhamnsmål. Jag ska fortsätta att njuta av de små vardagsmiraklerna och över livet själv, för det är den jag är, uppskattar ett hysteriskratt på Finess snarare än att vinna högsta vinst på lotto. Uppskatta kaffedoften som fyller mitt rum medan jag gör mig redo för jobb. Det kan mycket möjligt vara så att det här året kan komma att bli ett av de största viktigaste och bästa, åtminstone på väldigt länge, hittills har det haft en sådan början så det finns ingen anledning att det inte ska hålla i sig. I år kan det vara så att jag växer, bryter trygga mönster och faller ut i osäkerhet med tryggheten bankar från insidan av min själ.



Jag tänker inte vika mig för klådan, ingen av dem, jag är mycket starkare än så. Jag tänker leva mitt liv så som jag önskar, inte efter svidande hud och svikande humör.

Carolina.

I like your pants around your feet
And I like the dirt that's on your knees
And I like the way you still say please
While your looking up at me
You're like my favourite damn disease

Carolina.

Je t'aime plus que ma propre vie.

Carolina.

Just nu skulle jag vilja ligga på ljummen asfalt och speckulera i livet med Fia.

Carolina.

Sometimes I'm a selfish fake
You're always a true friend
I don't deserve you
'Cause I'm not there for you
please forgive me again

Nu är det dags för en riktig bikt känner jag. Jag har aldrig påstått eller försökt ge skenet av att jag är en perfekt människa som aldrig felar eller har utmärk etisk moral. Men något jag alltid alltid sätter högst värde på är mina vänner, min lilla utspridda familj. Jag försöker finnas där och gör det utan att känna att jag anstränger mig. Men som sagt så har jag mina brister och när de kolliderar med mina vänner så tar mitt samvete en rejäl smäll.

Som jag sa så är det här ett biktinlägg så jag ska väl kanske sätta igång och inte dra mig så jäkligt för att det tar emot att erkänna. Men min synd är avundsjuka. Inget jag är stolt över. Jag brukar vanligtvis kunna glädjas åt mina vänners lycka i livet, vilket är en självklarhet men inte idag. Usch vad det är jobbigt att behöva säga det, ännu mer att känna det!

Jag känner mig som en hemsk människa för mina närmaste förtjänar verkligen att ha hur kul som helst. Men idag skrev min fina vän till mig om P&L. Något som de flesta pratar om nu. "Alla" ska dit. Jag har försökt att slå dövörat till och förlikat mig med att jag inte kommer kunna se Kings of Leon igen. Det har sugit men jag har tänkt att det kanske kommer fler gånger och jag kommer få jobba ändå, tjäna pengar istället för att slösa. Men idag, kanske är det hormonerna kanske bara ren idioti, men idag mådde jag nästan illa av avundsjukan. Jag kunde inte känna en gnutta glädje för min vän. Fy fan vad dåligt jag mår över det nu, jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu heller. Jag känner fortfarande den där explosiva avundsjukan även om jag har tagit ett andetag och försökt tryckt i lite logik och dåligt samvete i det. "Förlåt för att jag inte var glad för dig idag och antagligen drog ner en del av din pepp" känns lite för lite, lite för sent.

Jag kan tänka mig att det är de som läser det här och tycker det bara är fånigt. Fånigt att jag känner såhär över en festival. Men ja tyck det, det kommer säkerligen gå över, men just nu känner jag mig vidrig. Jag försöker ändra på mina mindre bra sidor, kanske är det här ett sätt att göra det på.

Min fina vän förlåt mig igen.

Carolina.

I might get your heart racing
In my skin-tights jeans
Be your Teenage Dream tonight
Let you put your hands on me
In my skin-tight jeans
Be your Teenage Dream tonight

Carolina.