Olina

Ny vecka. Nu har vi fått schema och veckoplannering så nu är jag förberedd på kommande vecka - Materialkunskap och dekorationsteknik. Nu jäklar ska det användas oasis och sticka sig på metalltrådar, lovely!

Jag har precis spenderat min första helg i Västerås. Det kändes ganska konstigt, jag menar, på veckorna när skolan är igång påminns jag om varför jag egentligen är här medan helgen kändes som ett enda stort mellanstick. Kände längtan efter kramar och mina älskade. Jag vet inte om orden 'KOM HEM' fördjupade den känslan eller bristen av dem. Men helgen flöt på fint även om humöret inte var på topp. Jag och mina sambos njöt av vin och shopping. Fast jag köpte bara bra saker som kofta, tröja och byxa. Fin fint! Det blev en hel del musik och ännu mer Sagan om ringen, för min del åtminstone. Igår dock fick jag världens pysselslag, helt otroligt vad jag pysslade med allehanda saker hela dagen. Hittade brev och teckningar jag inte visste att jag hade med mig ens, då sved det lite, fast ändå ganska behagligt.

Men det är väl så att det kommer och går. Men jag har lärt mig det senaste året att man kan inte gå omkring med allt för tung last, då kommer man inte långt fram i livet. Så jag har nog lärt mig att släppa mycket som bara tynger utan mening. Saknad är ingen dålig sakom man saknar på rätt sätt, tror jag. Att gå omkring och släpa på en saknad för något som har varit kommer nog aldrig hjälpa en utan jag tror man måste omvandla det till något bra istället. Jag menar, jag saknar sommaren, det var en så bra sommar på något sätt. Men den kommer ju aldrig komma tillbaka så vad är det för mening då att sakna den. Åtminstone sakna som i att vilja tillbaka.


Gonna crawl down on your knees,
When you realize that no one's gonna measure up to me


Fan, jag borde nog hem och göra nytta. Känns som att jag bara sitter för att sitta.


Coco Cherie

Så nu är första skolveckan avklarad. Helt sjukt. Det går så snabbt, men helgen känns välkommen. Man är inte van att stå och jobba hela dagarna på det här viset. Konstant. Men det är hur kul som helst, jag trivs så underbart mycket. Även med mina sambos, skitsöta.

Den här helgen ska jag bara slappna av, jag har spänt mig i flera veckor nu, dags att andas ut. Och se på mina tre vackra buketter såklart!


CAROLINA

Nu börjar det kännas att jag har påbörjat ett nytt liv. Ett nytt kapitel i min tjugoettåriga historia. Jag känner att jag behöver släppa all tung vikt jag burit på det senaste året och det innan. Lämna allt onödigt och ta vara på det som betyder, forma det så det passar det här kapitlet. Vissa saker är svårare än andra, men att vara här gör det lättere. Här får jag uttra mig i kreativitet, fritt uttryck. Berätta min historia, mina känslor i konst. Som idag gjorde jag en bukett av grönt, vita kallor och limegröna nejlikor, renhet och pånyttfödelse.

Det kommer antagligen bli mycket blommor nu alltså. Haha. Men det får det bli. Det är mitt uttryckssätt nu, tillsammans med text. Jag ser framemot det här året nu, mer och mer. Saknaden sitter kvar, det kommer den väl alltid att göra, men människorna finns förhoppningsvis kvar och telefon är en bra sak. Jag har verkligen behövt lite distans känner jag nu, även om inget har varit påfrestande eller "klängit", förutom jag själv. Jag har nog försökt hållt fast mig i en trygghet som samtidigt tärt på mig. Men nu är jag ensam. På egna ben och ska bygga upp nya delar av min själ. Utan att slita bort de andra. På ett sett kan jag äntligen andas på egen hand. Även att ta och ge andetag till någon annan är underbart. Jag behöver mig själv. Det har jag känt länge, jag har väl på ett sätt bara varit jag en längre tid med. Men jag har inte kastats ut för ett stup såhär och vara beroende av mig själv. När jag har levt ensam i en stad som har varit mitt livnät av vänner har det blivit lätt att fastna i varandra. Vilket i sig kanske inte har varit något dåligt, men som kanske har slutat i katastrofal förvirring eftersom jag inte vet någonting alls.

Men nu spelar det ingen roll, det som har varit har varit, bra som dåligt. Jag tjänar inte på att sitta och fundera över det nu. Nu tar vi nya tag och tar den här chansen att leva fullt ut!




I should have had everything
You almost got me thinking
I'm screwing myself over


Talihina sky.

Tre dagar i Västerås, två i skolan, och man börjar redan komma in sig. Man känner hur dagarna kommer se ut och än så länge känns det väldigt bra. Även fast hemlängtan svider nu i början. Det är jobbigt att vara så långt borta från någon man vill vara så nära. Jag saknar väl flera stycken, men det finns någon jag saknar mest. Det låter kanske hemskt och jag brukar inte tycka om att göra skillnad på de jag älskar. Men vissa saker känns ouppklarade hemma i Söderhamn. Saker jag inte riktigt fått grepp om, frågor som virvlar i mitt huvud dag ut och dag in. Jag tänker mycket nu på kvällarna, så det är skönt med ett avbrott från tankeverksamheten om dagarna när man har fullt upp med att lära sig nya saker och gå in i kreativiteten. Men du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Det spelar ingen roll hur mycket någon säger till mig att inte tänka, eller åtminstone inte tänka så mycket. Det smyger sig ändå in. Det är så mycket jag vill veta och som att jag även vill att du ska veta.

Jag vill vara din.


Carolina.

"Snälla flytta inte! =/"

Jag önskar att du var min.


Needtobreathe.

Idag har jag massor av mascara att gråta bort. Förhoppningsvis på bästa tänkbara sätt.

A.

Talihina sky.

Hur förklarar man för någon utomstående när man inte vet själv?


Needtobreathe.

Jag vill att du ska se mina ord. Se mig i ögonen. Ta emot det jag vill ge.

Jag har något som brister på insidan.


Needtobreathe.

Du kan nog vara det svåraste jag någonsin gjort. Inte för att det är något dåligt och jag har erfarat prövningar förut men på något sätt känns det här annorlunda. Den här gången är det mitt eget val, inte för att det känns som något val längre. Men jag måste. För min egen skull.

Du kom från ingenstans och blev allt. Det jag pratar om är inte så uppenbart och lättpåtagligt så jag kan sätta det i någon simpel kategori. Det är inte så enkelt att förstå, inte ens för mig själv. När jag sitter här och tänker skakar jag. Fast inte på utsidan, aldrig på utsidan. Min kropp gör uppror för slitningarna i själen. Nu när vi är här, i det här mellanrummet av njutning och förstörelse, ser vi ingen återvändo men inte heller en framtid. Allt vi kan göra är att blunda och uppskatta stunden vi så vackert fått och bryter ner, inte ta det förgivet. Men jag är rädd. Rädd för vad som kommer efter, för att förlora något värdefullt. Något som du. Så som jag sa till någon annan, jag vill inte förlora dig för något, du är min vän. Något som inte försvinner. Hoppas jag. Man kan inte få allt, men alltid något.

Snälla, säg att du finns där, säg att du finns kvar. Att jag är värd och att jag inte bara stannar där. I det hörnet av dina begränsningar. Säg att jag är livet. Någon del av det.

If it is born in flames
Then we should let it burn
Burn as brightly as we can

If it's got to end
Then let it end in flames
Let it burn all the way down

Jag har något som brister på insidan.


Needtobeathe.

En vecka kvar exakt. Fan. Och allt jag vill är att hålla dig nära. Så jag inte gråter. Det är tomt utan dig. Det finns en plats i min själ som är full av färg tack vara dig. Jag tycker om färg.

Jag tycker om dig.


Needtobreathe.

Klockan är inte mycket över tolv, snar halv ett, och jag är hemma. Värme, rostat bröd och täcke känns jäkligt värt jämfört med kallt regn. Men mina tankar rusar, och nej Malin det är inte värt det. Hela kvällen har på något sätt känst ovärd.  Jag känner nu att jag hade velat fortsätta men blöta och kalla vänner vill komma in i värmen.

Kanske när alla gått.


Needtobreathe.

Passion's wrong so come along and feel with me my misery
A soul of sweetness still wants to love you
But tomorrow I'll be gone

Jag har ett inlägg som ligger i utkastet. Men det är för tungt nu. Sen kanske. Men det är fullt av betydelse.


Needtobreathe.

Natasja ringde mig nyss! det kan nog vara dagens bästa hittills. Hon gör mig glad när jag egentligen inte är det.



Be my sun, be my light.

"När det händer saker som jag inte kan styra över stänger jag bara av, fast bara utåt. Inuti är det storm och, Carolina, du vet, ett sånt åskväder som skapar elektricitet som verkligen går att ta på.
Vet inte alls vad jag ska tycka, tänka eller känna längre. Äh va fan! "

Fia sätter ord på mina tankar.

Tankar som just nu inte vet vad de heter. Just nu känns allt bara orättvist och jag vet inte vad jag ska tycka. Det här dygnet har verkligen vänt mig upp och ner, saker har sagts och gjorts. Jag har en helt annorlunda bakisångest idag, en bra dålig eller är det dåligt bra? Jag vet inte. Leva i nuet är bra. Vem vet vad som händer nästa stund, är det något jag har lärt mig är det att leva som om jag levde för evigt, älska som om jag försvann i morgon. Efter femsnåret somnade jag i natt. Efter långa knepiga sms som gjorde ont i magen. JAG TÄNKER INTE FÖRLORA! inte helt. Inte dig. 

jag älskar dig...

Vissa saker är menade att vara korta, men enda in i evigheten.

With these hungry eyes
One look at you and I can't disguise
I've got hungry eyes
I feel the magic between you and I

The smokes got the club all hazy,
Spotlights don't do you justice baby
Why don't you come over here,

I have something that I love long-long
But my friends keep ah-telling me that something's wrong
That I miss someone
and eh, there's nothing else I can say

It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin'
I ain't never gonna shut you out


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Här har vi min nya adress i framtiden, ett tag iallafall. Fick nyss ett brev från Västerås, det taggar mig lika mycket varje gång så som varje äkta kram får min mage att sno sig, där det står att jag kommer dela en stor inredd trerummare som jag ska dela med en Lisa och en Linnea. Det skulle inte förvåna mig om jag kommer bli kallad Lina efter det haha.

Igår spenderade jag hela dagen med Emelie, väldigt roligt. Hon ville att jag skulle hjälpa henne med hennes projektabete och fota mig, det blev en del bra resultat (även om vi fick hysteriska skrattanfall av vissa bilder) och jag hoppas hon blev nöjd. Vi tyckte att det var så kul så vi bubblade resten av kvällen av tokmycket idéer som vi förhoppningsvis ska sätta i verket. En redan jättesnart faktiskt. Hemligt hemligt. Efter att ha gungat i den spännande gungan utanför henne, tog vi oss hem hit för lite proviant. Mellan smulorna tyckte Anton och Johanna att vi skulle befinna oss i myggiga Färsjön när Johanna skulle bada. Vi som då väntade på kaffe tog de största muggarna vi kunde hitta och tog en kaffe påvägen, vi blev måttligt dumförklarade men vaddå? man ska väl pröva allt innan man dör?

Innan jag la huvudet på kudden den kvällen så passade jag på att packa lite, spännande spännande! och lite läskigt. Jag började läsa en ny bok också, vi får se vad det blir av den, Kvinnohemmet. Såklart när jag precis hade släckt för att försöka få lite sömn så var det någon som ville röka så då kunde jag inte hejda mitt röksug heller. Väldigt mysigt faktiskt, att sitta i den kyliga nattluften med en kär vän och prata om det mesta medan en, två, ibland tre nikotinpinnar försvinner. Ett blivande saknehål, ett nästan enormt.

Nu ska jag nog fortsätta göra någon nytta, fylla i papper, packa och verkligen ta en dusch!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Marina och hennes skratt <3


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT