Olina

Idag är det sol, och inspiration till livet börjar återkomma, kanske för en snabbvisit eller något bestående. I vilket fall så mår jag bra nu. Det kan vara solen, det kan vara Carolines värme eller de inspirerande bilderna som gav mig tanken om att skriva.

Jag längtar lite till Västerås nu, även om jag inte vill lämna Caroline riktigt än, eller saknaden av min bror och mamma. Men efter Stockholm fick jag försmak av mina klasskamrater, vänner, och nu idag såg jag bilder som gav mig ett jäklaranamma. Jag ska minnsan bli bra, jag ska bli florist - det ska bli min grej.



Jag började det här spåret redan som liten, och när gymnasietiden började närma sig så planerade jag på att vara klar florist när jag tog studenten. Men riktigt så blev det ju inte, vilket jag aldrig ångrar, specielt inte nu. Västerås är nog det bästa beslutet jag har gjort. Nu väntar bara ljusare tider och jag kan bara tänka mig hur stämningen bara kan bli bättre, som redan är nästan på topp. Jag ser framför mig fler kontakter, nya upptäckter, grusiga vägar, vingliga nätter och skratt som ekar till sommaren.




Våren, ja jag läntar och ser framemot den. Jag tror på massor av Västeråsbus och Sundsvallshäng, Söderhamn kommer nog få vänta. Några vistelser som i första hand har min familj i fokus, vännerna - ja, men min familj är värd den uppmärksamhet jag spenderat på mina alla fina fina vänner i alla år.

Nu blev jag pepp! Jag ska inte ha för stora förväntningar på det kommande året, men jag ska lova mig själv att göra det bästa av året och inte spilla tid på min jag orkar inte - bubbla. Den onda cirkeln ska jag ta mig ur, så fort som möjligt. Mitt huvud snurrar lite av alla idéer och energi.

Nu är det snart dags för kaffepaus hemma hos Karin!


Carolina.

Jag känner mig ensam. Men vi kommer aldrig bli samma. Det är något som har gått förlorat. Ditt namn slår knutar i min mage. Men ändå ligger jag här och lyssnar på den musik som jag ser i ditt minne. Försöker finna någon slags balans till att andas. Fan vad mitt liv känns tomt nu när jag står och ser på. Du tog en så stor plats. Jag gjorde det jag sa att jag aldrig skulle göra igen - låta någon komma mig så nära inpå.



Carolina.

Fredag i morgon = UPPSATSFEST!




Jag och hon gör Sundsvall osäker och mycket mycket roligare, och du är inte bjuden!

<3

Jag vill bara ha tillbaka min vän, innan himlen föll ner.

i would have given you all of my heart
but there's someone who's torn it apart
and he's taken just all that i have

i still want you by my side
just to help me dry the tears that i've cried


the first cut is the deepest

Jag har nog aldrig skakat så mycket av något annat än vinter som jag gör nu, av det här. Mitt hjärta bultar så hårt vibrationerna sätter sig i fingerspetsarna. Andas kändes lättare när jag hade lunginflamation.

Jag önskar jag var allt du önskade, för att vara utan dig känns omöjligt.

Jag vill ha ett eget hem. Allt åka hit och dit tär på mig känner jag, jag är nog inte skapt för pendling. Jag reser gärna men jag vill ha en fast punkt i mitt liv. Ett eget hem där jag får sätta min prägling även om jag inte får det till perfektion. Jag har funderat över det en tid nu att min förvirring kanske grundar i det. Livskris är en annan teori.



Jag vill ha en ny garderob, in med det nya och ut med det gamla. Dock så kostar det pengar, men pengar har inget värde i lycka. Det vore underbart att kunna få införskaffa nya kläder och allt därtill, bara för att få känna en fräsch utsida. Jag menar medan man bearbetar insidan.



Under det här året ska jag:

- Färdigställa mitt CV, och börja skicka ut det i mars.
- Gå med i handels fackförening.
- Ställa mig i några bostadsköer.
- Fundera på vart jag vill bosätta mig.
- Åka till London med Linus.
- Hitta ett jobb.
- Börja betala av mina studieskulder.
- Ta tag i mina tänder (inte för att jag har så mycket problem, har jag tur så kanske jag bara har lite tandsten och ett hål).
- Åka på konsert.
- Finna någon slags balans i mitt liv, i alla aspekter.
- FIXA MIN BLOGG!


Carolina.

Just nu sitter jag och läser en massa bloggar, dricker kaffe och försvinner in i Norma Jean. Anton stack för ett tag sedan, ungen ska till Stockholm den fusiksen! Men jag ska inte klaga, snart är jag själv i Stockholm och ännu snarare i Sundsvall. Jag fick besked idag om att jag fick praktik på Kreativ interflora i Sundsvall, det betyder tre hela veckor med Caroline - sjuktligt obeskrivligt fantastiskt. Jag behöver det nu, komma bort, komma hem.

Den där värken på insidan har långt ifrån lagt sig, men det är ett nytt år, med nya möjligheter som inte för missats. Jag kan inte stå stilla och må dåligt längre. Man ska bära smärtan genom livet, inte livet genom smärtan. Caroline är alltid min trygga famn där jag kan vila, gråta och starta om, hon bär mig genom allt. Jag hoppas jag gör detsamma.

Det känns som askan Fenixen föds ur, det hopplösa ingentinget, men där mitt i alla gråskalor gror ett frö. Inspirationen som ska komma, lyckan som kommer att sprudla - ur mörkret föds ljuset. Det känns så. Jag tänker leva i nuet med blicken framåt. Just nu ska jag värma mig på mitt kaffe i kylan och lyssna på Norma Jean i tystnaden.

Bilda ett nätverk, måla upp en bild om min framtid och nå målen. Jag har nog aldrig varit så beslutsam i heöa mitt liv, och det är mitt i all förvirring, för jag vet egentligen ingenting. Men jag har bestämt mig för att jag ska det, ta mitt liv i mina egna händer och inte sitta stilla i väntan på att livet ska komma av sig själv.




Jag är jäkligt less på att vara sjuk nu! Så klart så är det skitväder ute och mina cigg börjar sina (här kommer både en och två vänner säga "Sluta rök då" men det skiter jag i nu!), jag är på en plats i mitt inre där jag inte tänker ta upp den kampen ännu. Inga nyårslöften här! Kanske ett eller hundra i samma, men det är något mitt undemedvetna får ta hand om. Jag vill städa men har inte energin. Städa upp både golvytan och allt onödigt materiellt och emotionellt.

Nu när jag har suttit och läst en massa bloggar, sedan ser på min egen, skäms jag nästan - KAN NÅGON HJÄLPA MIG GÖRA MIN BLOGG FIN?!




Jag tänker på dig varje dag.


Carolina.

Just får jag en stunds vila. En trött vän är en bra vän! Och det går tydligen att bygga bo i min säng, det är bra då blir jag lite varm iallafall.

Tack Anton :)

If I could open my arms
And span the length of the isle of Manhattan,
I'd bring it to where you are
Making a lake of the East River and Hudson
If I could open my mouth
Wide enough for a marching band to march out
They would make your name sing
And bend through alleys and bounce off all the buildings.

I wish we could open our eyes
To see in all directions at the same time
Oh what a beautiful view
If you were never aware of what was around you
And it is true what you said
That I live like a hermit in my own head
But when the sun shines again
I'll pull the curtains and blinds to let the light in.

Sorrow drips into your heart through a pinhole
Just like a faucet that leaks and there is comfort in the sound
But while you debate half empty or half full
It slowly rises, your love is gonna drown

Du har lämnat ett tomt hål i mitt hjärta. För att vi älskar. Jag är ledsen för allt som har sårat dig, från djupet av min själ. Det var aldrig meningen att orsaka så mycket smärta. Vad ska jag göra nu? Lägga mig ner och inte göra någonting alls eller ska jag kämpa mot din vilja? Hur mycket jag än vill springa ifatt dig så vill jag inte att mina fingertoppar ska orsaka sår i din sköra hy. Inte mer. Jag ser inte det jag har sagt, jag vet inte vad jag har gråtit, men du är den bästa människan i världen så jag tror dig. Allt du säger tror jag. Du har gjort en sådan inverkan i mitt liv. Nu står jag själv med den där människan jag blivit. Jag skäms. Jag har inget som jag känner att jag vill säga för att dölja de mörka fläckarna, för jag är jag. Jag är en sol med mörka fläckar - du fick mig att skina, så du missade min missfärgade sida. Du var det bästa jag visste.

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld
Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...


Jag älskar dig.

Jag har inte gråtit såhär mycket sen jag förlorade Edvin eller jag fick smset "Snälla, flytta inte".

Nu finns bara tomheten kvar. Kyla och eko. Ditt hat slår hårt i mitt hjärta, hur hamnade vi här? Du var allt, du var solen. Det var aldrig meningen att såra, det har jag med all ärlighet inte gjort medvetet.

Vad jag önskar att du får
Allt det där som du vill åt
Jag önskar seglen tar dig med
Till en oupptäckt planet
Ingenting av det här
Ingenting av det där
Jag önskar dig allt vackert för du är

Det bästa som jag vet

Mitt liv kommer aldrig bli lika bra.