Olina

Jag har en klump i bröstet som sprids ut i benen och gör de svajiga likt flaggor i storm. Jag förstår inte hur det kommer sig, men ändå vet jag att det är svårt att andas. Det är som om jag väntar på något, en önskan jag ännu inte riktigt vet vad. Om jag skulle höra röster från insidan skulle det vara en skrikande viskning, så pulserande smekande. Jag ser framemot allt och räds för ännu mer.

Jag önskar att jag kunde skriva symfonier om något, poesi om oförglömliga ögonblick.

Carolina.

Jag saknar henne så jag brister snart på insidan, men jag tror inte hon vet det.

And if you wait for me,
I'll be the light in the dark if you lose your way.
And if you wait for me,
I'll be your voice when you don't know what to say.
I'll be your shelter,
I'll be your fate.
I'll be forever,
wait for me.

I'll be the last train,
I'll be the last train home.

We were only kids,
we ran like water.
I told your dad,
I love your daughter.
The sun was coming down when I said,
Hallie just believe.

The lights are out and I barely know you
We're going up and the place is slowing down
I knew you'd come around

You captivate me, something about you has got me
I was lonely now you make me feel alive
Will you be mine tonight?

Take me on the floor (dadada da dadadada)
I can't take it any more (dadada da dadadada)
I want you, I want you, I want you to show me love
Just take me on the floor (dadada da dadadada)
I can give you more (dadada da dadadada)
You kill me, you kill me, you kill me with your touch

My heart is racing as you're moving closer
You take me higher with every breath I take
Would it be wrong to stay?

One look at you and I know what you're thinking
Time's a bitch and my heart is sinking down
You turn me inside out

Take me on the floor (dadada da dadadada)
I can't take it any more (dadada da dadadada)
I want you, I want you, I want you to show me love
Just take me on the floor (dadada da dadadada)
I can give you more (dadada da dadadada)
You kill me, you kill me, you kill me with your touch

I wanna kiss a girl
I wanna kiss a girl
I wanna kiss a boy
I wanna ...

I wanna kiss a girl (do ya, do ya, do ya, do ya)
I wanna kiss a girl (do ya, do ya, do ya, do ya)
I wanna kiss a boy (do ya, do ya, do ya, do ya)
I wanna kiss a (kiss a, kiss a, kiss a)

dadada da dadadada
dadada da dadadada
dadada da dadadada (oh)

Take me on the floor (dadada da dadadada)
I can't take it any more (dadada da dadadada)
I want you, I want you, I want you to show me love
Just take me on the floor (dadada da dadadada)
I can give you more (dadada da dadadada)
You kill me, you kill me, you kill me with your touch

Take me on the floor (dadada da dadadada)
I can't take it any more (dadada da dadadada)
I want you, I want you, I want you to show me love
Just take me on the floor (dadada da dadadada)
I can give you more (dadada da dadadada)
You kill me, you kill me, you kill me
Please don't stop!

Carolina.

I need you right in front of me

Jag var verkligen ostabil igår. Hela min kropp vred sig åt alla håll för att lämna plats åt själens utbrott. Men jag blir bara så jäkla less. Vad är det för fel på mig? Eller alla andra? (för att göra Fia och Marina nöjda) Allt faller mig ur händerna när jag ska ta i det, inte för att jag alltid är så otroligt seriös med det, ibland vill man bara undersöka av nyfikenhet. Men jag gör något, som ingen kan säga vad, som gör så att folk tröttnar eller vad det nu handlar om. Kanske borde jag bara ge efter min principer (om det ens är det det nu är), kanske borde jag vara hon som jag inte vill vara, ett tag bara kanske?

Jag vill ta chanser, mitt undermedvetna är rädd, men jag är redo att ignorera den och bara prova mig fram. Man kommer ingen vart om man sitter här utan handling. Jag är så less på att mina skrivna ord är det starkaste jag har, men det vet ni inte, ni ser bara bilderna. Mina ord är min mur, bakom dem är jag stark. Bakom dem så är jag hon som jag vill vara. Jag vill bara få chansen att visa er vem jag är. Jag är svag och mänsklig, i behov av närhet och förståelse. Jag tar en fjäder och gör det till en hel bondgård. Och det låter så mycket mer än vad det är. Fia och jag har en klubb, den där vi kan bara vara de galna två vi faktiskt är.

Men som alltid så skriver jag, sjunger jag, talar jag, som om hela världen stod i brand men den bara föll in i ingentinget. Vilket ibland, som situationer som denna, bara är skrattretande eftersom det aldrig var så.

Det var väl aldrig värt att bli irriterad och sur över, men det ligger bara så mycket djupare. Jag tror jag lever kvar i svårheten att charma människor men lättnaden att hålla dem kvar. För nu är det nog tvärtom, och jag vet inte hur man vänder det. För jag har lessnat på att ingen håller sig kvar för att se vad som verkligen ger mig hysteriska skrattattacker eller att gamla människor på film får tårarna att rinna likt varma bäckar i ett vinterrike. Ingen stannar kvar för att se min rynka mellan ögonen när jag funderar över något, ingen håller sig nära för att höra mina hjärtslag och känna värmen från min hud när den skiftar till rodnad.

Ingen hör min röst.


Carolina.

Is wasting my time on a bum like you

Jag vet inte vad det är med mig. Det ligger en nyfikenhet som skaver onödigt mycket, det känns obefogat. Men jag vill lista ut vad sanningen är, tills dess kommer jag nog vrida och vända på det här. Det är som att ju mer jag sitter fast desto mer vill jag undersöka saken. Jag läste nyss några få rader som fick mig till ett hysteriskt skrattanfall. Det var som om någon skrivit av min hjärna, åtminstone tolkat den.

Ett faktum är ju att jag vill en sak, men att den kanske inte är verkligeheten. Jag tror jag försöker forma önska och dröm till verklighet, men fungerar det verkligen?

Det kliar i kroppen. Det är som om jag lägger mig frivilligt i en myrstack och låter myrorna ta sin tid på sig att bita genom min alldeles för tunna hud.

Jag är nog bara knäpp, lite fröken tvärsemot. Nyfiken ökar när något håller mig tillbaka, när mina vänner avråder mig eller avstånden ökar. Eller kanske allt kan vara bra?


Carolina.