- Olika nyanser av saknad.
'Weve got each other and thats a lot'
'I need you, I need you More and more each day'
'I can breathe for the first time'
tupplurer, tallvägspyssel, raggarrundor, städmani, gångavstånd, partyplaner, baravimys, kakmonster, kaffaslurpare och kedjerökare.
Just nu är mitt sinnestillstånd lyckligt. Lyckligare än på länge.
Fast det finns ett litet skavsår i mitt hjärta av saknad. Mest av allt saknar jag Carro och Peppe, människor som format mig till den jag är nu. Avståndet avgör inte men det gör det svårare, varje gång de kommer "hem" blir pressad. Att försöka hinna med ingentinget går inte för man ska göra passapået, en Peppe-Carrodag är aldrig en Peppe-Carrodag längre för en sådan dag var att göra ingenting men nu måste allt hinnas med att göra som gjordes på dessa dagar.
Klart att vi inte kan leva i det som hände i gårdagens lycka men omställningen är svår att hantera fast den inte är så ny längre.
Jag känner mig okapabel och halv utan samtal med Carro, trots att det egentligen är så enkelt och snabbt att få kontakt med människor nu så är det nästan helt omöjligt för mig att ens skriva "Hej" till henne på msn, för om det är en människa som jag inte klarar av nätet med så är det hon. Jag behöver höra hennes röst, kunna få prata på hur jag vill utan missförstånd och tankar på hur jag ska formulera något. Jag behöver kunna spruta ur mig det som finns inuti mig. Jag behöver tre-ord-i-timmen.
Jag behöver tiden då vi tre var obrytbara
Trots att jag har många fina vänner som gör mitt liv så mycket bättre, så känns det bara helt ofattbart att de två av tre som faktiskt har format mig, som är självaste kärnan i mitt hjärta inte bor här.
Vi har våra minnen, våran förståelse
"du vet när man stöper egna ljus?? och man kan göra såna där ljus som är ett som delar sig i tre... de där tre är helt olika, omöjliga att göra lika, men charmen sitter i att de är olika. det skulle inte vara lika bra annars liksom. ett sånt ljus är vi tre. alldeles olika men samma."
Remember the day
I set you free
I told you
You could always count on me
From that day on I made a vow
I'll be there when you want me
Some way,some how
Så nästa gång får ni två matcha in det så jag får ha en dag, en kväll, en timme med bara våran obrytbara trio. Alla ni fina, Edvin, Millan, Marina, Linus etc. det är inte att jag inte räknar er till mitt inersta, det är bara så att jag behöver det här.
Jag känner mig en fjärdedel.
<2 <3 <4
'I need you, I need you More and more each day'
'I can breathe for the first time'
tupplurer, tallvägspyssel, raggarrundor, städmani, gångavstånd, partyplaner, baravimys, kakmonster, kaffaslurpare och kedjerökare.
Just nu är mitt sinnestillstånd lyckligt. Lyckligare än på länge.
Fast det finns ett litet skavsår i mitt hjärta av saknad. Mest av allt saknar jag Carro och Peppe, människor som format mig till den jag är nu. Avståndet avgör inte men det gör det svårare, varje gång de kommer "hem" blir pressad. Att försöka hinna med ingentinget går inte för man ska göra passapået, en Peppe-Carrodag är aldrig en Peppe-Carrodag längre för en sådan dag var att göra ingenting men nu måste allt hinnas med att göra som gjordes på dessa dagar.
Klart att vi inte kan leva i det som hände i gårdagens lycka men omställningen är svår att hantera fast den inte är så ny längre.
Jag känner mig okapabel och halv utan samtal med Carro, trots att det egentligen är så enkelt och snabbt att få kontakt med människor nu så är det nästan helt omöjligt för mig att ens skriva "Hej" till henne på msn, för om det är en människa som jag inte klarar av nätet med så är det hon. Jag behöver höra hennes röst, kunna få prata på hur jag vill utan missförstånd och tankar på hur jag ska formulera något. Jag behöver kunna spruta ur mig det som finns inuti mig. Jag behöver tre-ord-i-timmen.
Jag behöver tiden då vi tre var obrytbara
Trots att jag har många fina vänner som gör mitt liv så mycket bättre, så känns det bara helt ofattbart att de två av tre som faktiskt har format mig, som är självaste kärnan i mitt hjärta inte bor här.
Vi har våra minnen, våran förståelse
"du vet när man stöper egna ljus?? och man kan göra såna där ljus som är ett som delar sig i tre... de där tre är helt olika, omöjliga att göra lika, men charmen sitter i att de är olika. det skulle inte vara lika bra annars liksom. ett sånt ljus är vi tre. alldeles olika men samma."
Remember the day
I set you free
I told you
You could always count on me
From that day on I made a vow
I'll be there when you want me
Some way,some how
Så nästa gång får ni två matcha in det så jag får ha en dag, en kväll, en timme med bara våran obrytbara trio. Alla ni fina, Edvin, Millan, Marina, Linus etc. det är inte att jag inte räknar er till mitt inersta, det är bara så att jag behöver det här.
Jag känner mig en fjärdedel.
<2 <3 <4
