Olina

Idag är det sol, och inspiration till livet börjar återkomma, kanske för en snabbvisit eller något bestående. I vilket fall så mår jag bra nu. Det kan vara solen, det kan vara Carolines värme eller de inspirerande bilderna som gav mig tanken om att skriva.

Jag längtar lite till Västerås nu, även om jag inte vill lämna Caroline riktigt än, eller saknaden av min bror och mamma. Men efter Stockholm fick jag försmak av mina klasskamrater, vänner, och nu idag såg jag bilder som gav mig ett jäklaranamma. Jag ska minnsan bli bra, jag ska bli florist - det ska bli min grej.



Jag började det här spåret redan som liten, och när gymnasietiden började närma sig så planerade jag på att vara klar florist när jag tog studenten. Men riktigt så blev det ju inte, vilket jag aldrig ångrar, specielt inte nu. Västerås är nog det bästa beslutet jag har gjort. Nu väntar bara ljusare tider och jag kan bara tänka mig hur stämningen bara kan bli bättre, som redan är nästan på topp. Jag ser framför mig fler kontakter, nya upptäckter, grusiga vägar, vingliga nätter och skratt som ekar till sommaren.




Våren, ja jag läntar och ser framemot den. Jag tror på massor av Västeråsbus och Sundsvallshäng, Söderhamn kommer nog få vänta. Några vistelser som i första hand har min familj i fokus, vännerna - ja, men min familj är värd den uppmärksamhet jag spenderat på mina alla fina fina vänner i alla år.

Nu blev jag pepp! Jag ska inte ha för stora förväntningar på det kommande året, men jag ska lova mig själv att göra det bästa av året och inte spilla tid på min jag orkar inte - bubbla. Den onda cirkeln ska jag ta mig ur, så fort som möjligt. Mitt huvud snurrar lite av alla idéer och energi.

Nu är det snart dags för kaffepaus hemma hos Karin!


Carolina.