Olina

Efter en helg som bara kan jämföras med ett train wreck så kan den här veckan inte bli mindre än bra. Det börjar bra med sol och känslan av en nystart. Men saker som en heldag med bara mig och Frida, en fika, umgås med Baby Bell och en liten resa till helgen lyfter helt klart tyngden i sinnet. Min hjärna är smält och tankevirvlar i kaos, så den här veckan gäller det att bara göra och inte tänka så förbannat mycket. Gört bara gört på rent Söderhamnsmål. Jag ska fortsätta att njuta av de små vardagsmiraklerna och över livet själv, för det är den jag är, uppskattar ett hysteriskratt på Finess snarare än att vinna högsta vinst på lotto. Uppskatta kaffedoften som fyller mitt rum medan jag gör mig redo för jobb. Det kan mycket möjligt vara så att det här året kan komma att bli ett av de största viktigaste och bästa, åtminstone på väldigt länge, hittills har det haft en sådan början så det finns ingen anledning att det inte ska hålla i sig. I år kan det vara så att jag växer, bryter trygga mönster och faller ut i osäkerhet med tryggheten bankar från insidan av min själ.



Jag tänker inte vika mig för klådan, ingen av dem, jag är mycket starkare än så. Jag tänker leva mitt liv så som jag önskar, inte efter svidande hud och svikande humör.

Carolina.