Olina

Gårdagen var fin, med en slapp förmiddag som utbyttes med en kreativ eftermiddag och en trevlig sällskaplig kväll. Linus kom precis då dagens sol började skifta över till eftermiddagens varma färger. Vi vandrade ner på stan och införskaffade det vi behövde för Magnus Jokerntårta. Jag fick bestämt för mig att en födelsedag utan blommor inte riktigt var en födelsedag, så jag sprang och knyckte blommor lite här och var. Det blev en stor buket, så stor att jag knappt kunde hålla den, specielt inte efter Jokernfärgade ballonger tillsattes. Jag och Linus gick, senare än planerat, mot Stugsunds firande. När vi kom till Magnus öppnade han men blev tyst. Han förvånades nog av våran idébubbla och såg på tårtan som om det vore en guldbit. Nu kanske jag överdriver mig själv här men jag kände mig nöjd. Jag har saknat hans leende. Vi bestämde oss för att man borde sitta ute när det var fint väder, så vi gjorde det med sällskap av envisa myggor. Kvällen flöt på och både jag och Linus kände en välbekant känsla av nostalgi. Det var som förr fast nu.

De senaste dagarna har jag läst. Läst som en vettvillig (även ökat mitt vokabulär). Orden har bara svävat förbi när jag i skuggan av solen flygit iväg på äventyr långt från min verklighet. För tredje, kanske fjärde, gången så är Freja- Sagan om Valhalla, utläst och inpräntad. Nu har jag börjat tagit mig an hennes rödhåriga dotter - Idun. "Du är som ett guldregn i natten."

Det är när sommaren börjar kännas i kroppen ron att läsa smyger sig över mig. Jag vet inte varför, jag tycker om att läsa men aldrig någon annan gång på året läser jag ut fler böcker än på sommaren. Det är något specielt att ta den tid man har, oavsett hur sommaren är fördelad och läsa en bit då och då, eller sträckläsa i timmar medan solen sliter i skinnet även i skuggan. Nu förvisso läser jag om böcker jag älskar, men oron i kroppen likt den som vill ta mig en bit från Söderhamn, vill hitta nya förälskelser i böckernas värld. Tips?

Jag vill även fota. Meningslösa bilder som fördriver tid och stillar en slags kreativ hunger. Men min kamera vill inte bistå mig, batterierna är gamla och behöver bytas ut. Min mamma har sagt att hon ska göra det om hon får låna den till min brors skolavslutning. Det får hon, jag jag antar att Isabell kommer stå med kameran i högsta hugg på balen så nog blir det bilder därifrån. Jag behöver inte oroa mig för det. Jag ska börja släppa mycket oro känner jag. Ibland så märker jag hur musklerna i kroppen drar åt sig över onödiga orosmoln, jag måste lära mig prioritera.

Nu måste jag nog avsluta mitt tänkande, även fast jag känner att jag skulle vilja fortsätta skriva, nästan så det skulle kunna bli världens längsta blogginlägg. Haha. Men min mamma - som vi grattar på morsdag! Ska bjuda mig på mjukglass på stan, det känns dåligt att HON, hon som gav mig liv och det är hennes dag, ska bjuda mig. Men jag har blivit som min pappa känner jag, någon som ger när den har, och ger kanske mer då. Undra om jag ska bjuda henne på en middag eller en ostbricka någon dag nu i sommar?

Nu kallar duschen på mig. Puss på mina fina.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Nu sitter jag här, med ett dödstrött huvud, kom hem i natt vid tre. Jag borde skynda mig, göra något med håret, borsta tänderna, samla ihop lite. Men just nu njuter jag bara av att vara nyduschad och lite piggare. Linus ska snart höra av sig och vi ska fixa lite kalassaker till Magnus födelsedag idag. För idag fyller världens bästa Magnus 21, och är ett steg närmare ålderdom som oss andra (aka. jag). Vi ska fira med dunder och brak, i den lugna atmosfär som Linus förkylning behöver.

Gårdagen var perfekt, lugnt välbehövligt mys. Något jag och Fia aldrig har gjort. Det kändes väldigt bra att ta ett steg närmare henne. Mer galenskap från oss! <3

Nej nu går det inte, jag har en bångstyrig lugg som behövs bråkas med. Men stort grattis till min Magnus!!! :-*


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Nu har jag och Fia halvt dött om inte helt. Stolthet och fördom sätter sig enda in i själen. Det kanske inte bara är själva berättelsen, men helheten med musik och bilder. Man smälter en bit och flyter bort i en overklig verklighet. Ser man bortom det uppenbara så upplever man en sådan fridfullhet och känner det djupaste av hjärtslag för något som inte är ens eget. Man håller andan och vågar knappt viska ut de ord som sitter i ryggraden. Så som jag en gång har känt påriktigt, i min verklighet. Idag har vi tillsammans hon och jag med lite hjälp av berörande musik farmbringat något som hade tagit mitt liv för några månader. Men idag kändes det som en jobbig lättnad. Men jag mår bra, det är Stoltheten och Fördomen tror jag, det var länge sedan jag såg den och hade nästan glömt känslan. Jag har glömt många känslor, några saknar jag.



Men nu ska jag fortsätta min filmnatt med Fia (som nu blev renad i gryningen). Godnatt.


THE GIRL IN THE DIRTY  SHIRT

Just nu sitter jag hemma hos Fia, hos vem jag ska spendera denna varma fredagskväll. Det ska planneras för fullt, få lite rätsida av de praktiska, sen så ska vi drägga över någon vacker man från någon film vi kommer överrens om. Kul kul kul! Jag uppskattar henne sällskap mer och mer för varje gång hon kommer med värme och glädje. Hon är bra hon, man behöver positiva människor i sitt liv.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Idag har jag läst ord. Några rader som fick mig att fundera, tänka på meningen bakom. Såklart. Även om meningen inte är i närheten av mina egna speckulationer så funderar jag över dem. Jag funderar över ord vi utbytt du och jag, ord som min vänner försökt formulera till logik. Det finns en del av mig som överröstar min egen logik och tankarna svävar iväg till en overklig mening. Jag tror. Jag tror det inte alla tror, men som jag intalar mig själv att inte tro. För det fungerar inte i praktiken, i verkligheten.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Nu börjar det bli studenttider och många av mina vänner går ut på trappan i år, de flesta faktiskt. Det får mig självklart att tänka på 07 då jag själv gick ut. Marina och Natasja har påmint mig nästan dagligen om stressen över att hitta en studentklänning och allt därtill. Jag känner glädjen idag att jag hittade rätt. Efter mycket slit och frustration här i stan så tog jag och min mamma en sväng ner till Gävle för att större utbud. Nästan på en gång hittade jag en som föll mig i smaken och mamma tyckte den var så perfekt för mig så hon köpte den åt mig på direkten. Så medan de flesta stod där på trappan i sina stela dyra engångsplagg så kan jag säga att jag kände mig ändå finast i min luftiga bomullsklänning för 299:- från Gina Tricot. Som jag fortfarande använder och har använt så mtcket så den börjar gå sönder!




  













THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag, Fia och Lily Allen i sommar! :D


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Fan, återigen blir jag frustrerad på min dator! Jag har suttit nu ett tag och läst/kommenterat bloggar, svarat på de kommentarer jag nu faktiskt har fått. Men tror ni de har skickats?! Jag blir så arg, jag behöver verkligen en ny dator och det är snarast. Så fortsätt kommentera och läs så svarar jag så fort jag får det att fungera :)


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag älskar att hitta musik som känns "Jag". Oftast så blir man så influerad av sin omgivnings musikvanor så när man hör någon låt med en artist/band så tänker man automatiskt på den människan istället för sig själv och ens inre reaktioner av musiken. Jag om någon har varit en sådan människa som aldrig riktigt har blivit kär i musik på egen hand, tyvärr. Fast nu när jag står på mina två egna ben så har det börja kommit faktiskt. Som nu är jag helt insnöad på Lily Allen. Jag blir så glad och positiv när jag hör hennes ärliga texter och brittiska accent. Det känns vår och sommar. Man ser sommarnätter då solen inte riktigt har gått ner och gräsmattan är ens vardagsrum. Det bubblar upp en slags falsk kärlekskänsla, eller kanske en äkta till livet.

Kings of Leon är också ett sådant exempel, fast det är inte helt på egna ben, utan det är ju någon som satte dem i mitt hjärta och sinne. Men det är bara några få låtar som får mig att tänka bort från mig själv. Så jag tänker iallafall anse att det är mitt jagmusik. Lika så är det med City and Colour, något som började som något som bara spelades i en säng men som rätt snart utvecklades till dygnsmusik hemma hos mig.

Det är mer musik, massor, men det är just de tre som verkligen får mig att må bra. Något som är värt att skriva om.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag känner mig rastlös. Dagen har varit aktiv men fortfarande kliar det under huden att göra något. Jag tror det har med det fina vädret och de två veckor jag bara låg hemma, vem vill sitta hemma och göra ingenting när det är underbart väder ute?

Delad. Den där delheten har krypit fram igen efter en tids beslutsamhet. Jag vet inte varför jag känner mig delad och dubbelmoralig, det bara är och jag hamnar i situationer där ett beslut ska fattas och jag inte vet vad jag ska välja. Det är det mesta som gör mig förvirrad, och gör så att jag till viss del inte litar på mig själv. Osäkerhet kanske. Jag vet inte. Just nu vill jag bara köra på, som jag har sagt så många gånger nu, att inte bry mig. Bara göra och inte tänka. Till en viss del går det bra, men sen kommer jag fram till begränsningen och då tar det stopp och jag känner mig delad.

Gaah! nu kliar det av tristess och jag vill ha äventyr och galenskap. Helg och galej. Sällskap. Jag är dock skittrött, men av någon konstig anledning så övervinner tristessen tröttheten.




Hit med lite sol, glädje och galej!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Galet bra gårdag! Det måste göras om snarast.

Sol. Öl. Sugrör. Penisöppnaren. Cigg. Solglasögon. Dansa. Lamm. Champagne. Spinga för att kissa. Hemlighetsmakeri. Sexsnack. Nostalgi. Melongodisar. Filtar. Kaffe.

Det började med att jag och Anton satt på morgonen och konstanterade att det vore jäkligt gott med öl. Sen ringer Isabell och säger att det ska firas någon uppe på berget och vi borde vara full och galna. Då var det bestämt och jag gav mig iväg på öljakt. Tanken på att faktiskt få göra det jag längtat efter i två veckor gav mig sjukt med energi så jag var som en duracellkanin på speed, glad och pepp. Musik på högsta volym och fix, sen kom Anton och vi gick för att möta upp Jocke och Ellen. Vädret som hade gjort mig nervös under dagen, med svarta moln och regn, slog om till toppenväder med sol och värme - ren lycka! När vi väl hade tagit oss upp för helvetestrapporna till berget, vilket inte är det lättaste när man hostar och pratar i telefon, så möttes man av en gladare än gladast Isabell och vi tog plats på stenarna och hade våran egen förfest innan vi gav oss in i djungeln av folk. Sugrör, melongodisar och champagne. MUMS.

Sen tog alkoholen fart, då var det hoppandes hit och dit bland stenar och folk (det är ett under att vi inte ramlade och slog ihjäl oss). Jag hittade nattpicknickarna uppe vid tornet så jag slog mig ner hos Annapanna och Fiamaria. Mycket trevligt, jag och Fia låg och myste i solnedgången. Snack om lamm och vad man borde och vad man inte borde men borde iallafall. Det var tema solglasögon och alla glassade i sina brills enda in till natten. Jag och Isabell gjorde ett fyllesamtal till Marina för att påminna henne om våra Muu-årsdag, så stod vi där och muuade högt och tydligt med en muuande Marina på andra änden. Bara en massa trevligt soft folk, och mitt i smetet ser jag någon som jag trodde mig aldrig se igen - Anna. Alltså min Anna, hon som var och är en av mina äldsta vänner. Vi stod där helt mållösa och jag kände klumpen i halsen, minnen flög omkring och vi bestämde att nog ska vi ta en fika på tisdag. Bra. Lycka, det gjorde kvällen fulländad.

Sen blev det dags att gå vidare, dags att möta Marina och Natasja! Det tog ett tag att ta sig ner för trapporna, men det gjorde inget för vi mötte en snygg Marina och det blev kramkalas. Nere på Flinken stod en glad Natasja som övertalade Ante att åka karusell. Skrikit och klart, så gick vi på ciggjakt åt Ante. Vi hittade kaffe och kakor, mycket bra. När vi kommer till Muskan så kommer nästa oväntade människa - mitt ex Erik. Han bjuder in mig på Muskan och kvällen svävade i världens fart när jag och Ante väl börjat dansa. Det blev stängningsdags och jag mötte upp Anton sen blev det en vinglig väg hem. Slocknade direkt när huvudet nuddat kudden.

Kvällen blev inte som min hjärna hade tänkt att den skulle vara men det kan nog vara så att den blev sjukt mycket bättre ändå.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag blir rädd och osäker.

but what can be said
to someone who can't hear

"CARRO

om en timme ska jag till morfar och käka tacos med tessa. GOTT!  jag har nu skrivit klart 2 uppsatser !  fan vad jag är bra. om det inte blir för sent så kanske jag far till carro som jag längtat efter <3  hon har varit sjuk och hon va det under våran slutproduktion men ändå så kom den vackra kvinnan som har ordets begåvning. hon har dom snyggaste benen på jorden, om jag skulle vara tjej så skulle jag avundas carro varje dag." 

Världens gulligaste Ante peppar mig och ger mig rysningar. Han gör mig alltid glad när glädjen börjat sjunka.

PUSS PÅ HONOM!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

And the sun no longer shines,
And the happiness for which you long is washed away like an ocean's tide


If you feel you've paid the price,
And your wounds should cease to heal
And everything you love in life spins like a winding wheel.
If you should wake to find you're abandoned,
And the road you've traveled leads to a dead-end
When death creeps in to play it's part,
You must follow your heart,
You must follow your heart.

Nu kom klumpen i magen. Den spänner och svider så inget annat får plats i mig just nu. Det är när man finner insikt i att man faktiskt bara kan ge upp det man hoppats på. Jag vet nu att kriget är förlorat, inga slagvinster räknas längre. Nu vet jag att jag inte ens behöver försöka. Jag önskar, önskar ännu en till vinst på slagfältet. Den stora, den som går till historien, och minns starkare än kriget i sig. Det var bara en dröm. Men det svider så.

Sometimes I feel that I'd be better off that way
Cause maybe then I could sleep at night
I wouldn't lie awake until the morning light
This is something that I'll never control


Och jag vet inte varför.

Förlorat

.

Idag blir det här min hamn, min plats, mitt sinnestillstånd. Jag har varit otroligt oproduktiv gällande min blogg den senaste tiden, inte för att det kanske spelar någon roll.

Efter två veckors isolation och lunginflamation så bubblar det liv i mig och jag vill bara ut och vara social. Men eftersom jag fortfarande har halva kuren kvar så måste jag ta det lugnt så det inte tar om igen så att ha kul denna helg är ganska uteslutet. Fast jag kommer ha hela mitt hem för mig själv och kunna spendera mina nattankar när och hur jag vill.

Jag önskar mig dock sällskap. Det har varit otroligt torrt på den fronten den senaste tiden, men ingen vill väl egentligen umgås med en sjuk hostling det kan jag förstå. Sen har jag inte haft någon ork heller. Men nu har jag orken och minimalt med hosta så nu får någon gärna göra mig sällskap i en timme eller två. Jag hoppas på Magnus, mest, fast Isabell har varit frånvarande i mitt liv länge med fast "risken" med henne är väl att jag skrattar för mycket så jag åker på världens hostattack. Men det vore underbart med en bubblig unge här.

Men igår, måste jag påpeka, då hade jag min bästa dag på länge! Hon den dära Marina kom återigen med glädje. Hon har den tendensen att känna på sig när jag som mest behöver henne. Iallafall så frågade hon om vi skulle åka och köpa kaffe på Donken (pga min döda kaffekokare) och jag var som ett barn som aldrig sett Söderhamn förut. Vi åkte en sväng till Dollar innan för jag behövde lite anteckningsblock, jag hittade två! Två otroligt barnsliga och söta. Påvägen till kassan såg jag och Marina något fantastiskt, sugrör med smak!!! såklart var vi tvungen att köpa två - en med banansmak och en med choklad. Det var faktiskt skitäckligt men det var ju sött iallafall. Vi åkte hem till mig och pratade bort några timmar.

Nu ska jag luncha lite sen hoppa in i duschen.
Vi ses!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Veckans ros är gul och omtänksam. Veckans ros skimmrar i skratt och glädje. Veckans ros är till Marina. Vart skulle jag ta vägen om jag inte hade henne? Hon är någon som ser till att man kommer till doktorn, hon håller ens hand på bio för att påminna en om att andas, hon är en människa som håller en annan vid liv när den inte orkar själv, hon är vacker.



Är det någon jag litar mitt liv med så är det Marina, den fina. <3


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Nu är jag less. Så fruktansvärt fantastiskt less. Jag har hostat, haft feber, snorat och haft muskelvärk i en vecka och det blir inte bättre. Jag blir snart galen av att vara avstängd från omvärlden, jag får någon form av panikångest av att inte kunna ligga ner och sova, allt jag äter eller dricker smakar lika fast i olika nyanser - allt från inget till äckligt. Allt jag har gjort den här veckan är att hostat, försökt sovit - sittandes, kollat på tv - sittandes, druckit vatten, hostat och suttit. Varenda musikel och del av kroppen vill dö, trots att jag är hemma "sängliggandes" så får min kropp ingen ro. Musklerna ömmar, min svanskota och höfterna tar stryk av att sitta och sova, ryggen får inte heller någon vila, att gå upp eller ner för trappen gör mig anfådd, det gör det här med. Just nu är allt så fruktansvärt jättedåligt.




Okej, allt är inte dåligt. Jag ska ju faktiskt på Änglar och Demoner ikväll med Marina. Jag hoppas bara att hostan tar en liten paus med och ser på filmen.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Min dag började minst sagt kaotiskt. Vid fyratiden i morse vaknade jag upp i ett ryck av att jag inte fick någon luft. Jag försökte att dra in liuft men det gick som att andas genom plast. Jag sprang ner till mamma, minst sagt jobbigt, hon flyger upp och börjar surra om att vi borde åka till huddik samtidigt som hon skäller på mig för att jag är så envis gällande att jag inte vill köpa medicin jag kanske behöver använda två gånger per år. Hon sliter fram Cocilanan och praktiskt taget häller det i halsen på mig eftersom jag inte kan svälja själv. Det blev inte mycket bättre, men jag gick upp för att försöka somna om ändå. Cocilana gör susen för sömnen men jag säger som Ante att man får kort sagt otroligt knepiga drömmar, en bl.a. att jag dog. För ärligt talat så trodde jag att jag skulle göra det när jag la mig igen, jag började tänka på vilka som betyde något för mig, vad jag skulle vilja ha sagt till dem och livet kändes helt plötsligt alldeles för kort. Jag kände att jag ville inte dö, inte nu.

Men jag vaknade såklart upp efter några få timmar som ändå kändes som en evighet. Jag tror dödssenariot i mina drömmar bidrog till det. Nu var mina luftvägar klara, eller ja åtminstone klarare, och när jag kom ner så fortsatte mamma med sitt halvtsomhalvt skällande om att nu var det minnsan jag som skaffade astmamedicin även om det var så att jag var tvungen att ta mina Hultsfredspengar! Då började mitt hjärta pumpa och paniken snörade ihop halsen igen. Helt sjukt att jag prioriterar en festival, hårklippning och bio före min hälsa. Mamma måste ha tappat mig när jag föddes.

När vi väl gått från det problemet så ringer det på dörren och där står vad som kanske kan vara en av de snyggaste hantverkarna i världen, och där stod jag i nyvaket tillstånd, pollensnorig och pollenkisande med oborstade tänder. Tunghäftan infann sig snabbare än blixten och när han sådär charmigt nonchalant sa att han var här för att fixa vårat staket så kunde jag inte annat än att peka på andra sidan. Han promenerade genom mitt hem och ut på baksidan där min mamma satt lika vacker som jag och rökte. Jag rusade upp på mitt rum för att få på mig lite ordentliga kläder och tvätta av ansiktet, två minuter senare rusar min mamma också upp. Där står vi, två olika generationer och fnissar som två skolflickor över en sketen hantverkare. Sen när vi väl tar oss samman så står vi båda och iaktar denna man som försöker göra sitt bästa att ignorera de två idioter som knappast försöker dölja att de faktiskt drägglar.

Nu sitter jag här, i väntans tider på Johan som ska hämta upp mig snart och jag borde göra mig iordning men jag orkar inte. Jag ska ändå göra det senare. Man får vara äcklig om man ska vara fin senare! För jag och Johan ska på estettreornas slutproduktion på statt, om ni inte har läst det någon annanstans så kom gärna förbi vid 21.00 på STATT, 50kronor. Innan ska vi ta igen några månader med vin och samtal på min baksida, jag längtar!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag känner mig sjukt irriterad. På allt eller ingenting. Jag tror det är pollen som spökar, att ha en invertes klåda är som att ha en tickande bomb plaserad i magen. Det känns som att jag kommer sprängas snart, jag har redan gjort det några gånger. Tyvärr så är det min mamma som får ta smällen. Nu är det så jäkla mycket som får mig att skrika. Inget kaffe, hungrig, pengakrångel, att mamma spelar den jäkla skitmusiken som hon alltid spelar - jag tror hon känner på sig att jag är irriterad och vill reta upp mig ännu mer (ja, jag vet att det inte är så men just nu känns det så), att datorstolen är så sjukt obekväm, att det kliar så att jag har sår i hela ansiktet, att det känns som att jag bara är en reservvän för vissa, att jag inte kan skriva ordentligt på tangentbordet, brist på närhet (dock tror jag att om någon skulle röra mig nu så skulle jag gå sönder och skrika) mm.

Jag tycker inte om att vara såhär, för just nu känns det som att jag är den mest negativa människan i världen. Jag vill bara skrika!

Det som håller mig uppe för tillfället är Priman på msn och att det är Criminal Minds ikväll.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag vill inte vara din i-väntan-på-något-bättre. Jag vill betyda och vara saknad. Jag älskar dig, saknar dig och blir glad av dig, men det svider lite i hjärtat när du säger att alla andra var upptagna förutom jag. Det kanske är så att jag förtjänar det för det stora hålet jag tror mig skapat i dig. Men jag trodde att vi tillsammans börjat laga det. Jag vill hjälpa dig, jag vill aldrig mer smärta dig. Du bor i mitt hjärta, du är en del av mig men det känns som jag redan har förlorat dig. Men du brukar ha en tendens att komma och gå som du vill i mitt liv, det gör mig rädd och osäker. Kommer du finnas där, kommer du finnas när jag flyttar. Kommer jag se dig, höra från dig, saknas av dig? Jag kan inte förlora dig igen. Det skulle vara så tomt, som ekot mellan mina hjärtkammare som blir högre och högre. Men jag vill inte vara din reserv.

Vi är bitterljuva.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag vill följa dig till världens ände, följa din låga. En låga som brinner starkt så att din omgivning blir blinda. Blinda för vem du egentligen kanske är. Men jag vill följa dig och höra din röst när jag blundar. En viskning för att inte väcka något äkta. Jag vill följa med på en resa av lust och inspiration - passion. Se elden som brinner i ditt hjärta, en spegel i dina ögon. När du ler så skiner du som solen. Jag är svag, jag kan inte tänka rakt. Värmen är mitt kall och närheten är mitt heroin.

Jag är svag. Jag kan inte tänka rakt. Jag kan inte ens tänka snett.

THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Av helt fel anledning.

En vilja som brinner men för något annat än det du skulle vilja att det var.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Jag tycker så mycket om att vara hos Caroline! det är som ett andra hem, helt okomplicerat och avslappnat. Jag kan komma och gå som jag vill, lika så hon. Det är som om vi skulle umgås jämt och ibland, det är inte så hysteriskt att man ska göra saker hela tiden och vara upp i varandra varenda sekund. Det känns som om jag skulle bo här fast ändå inte, jag menar för en stund sedan tog jag fram dammsugaren helt på eget intiativ och började dammsuga av hela hennes lägenhet. Jag vet inte varför, jag bara gjorde det. Och det känns så bra att Carro inte känner att hon måste stanna upp sitt liv även fast jag är här en helg, som nu är hon och tränar, det är fint tycker jag. Just nu vill jag bara stanna tiden lite och vara här länge.

Tillsvidare, PUSS!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT