Olina

Jag älskar att hitta musik som känns "Jag". Oftast så blir man så influerad av sin omgivnings musikvanor så när man hör någon låt med en artist/band så tänker man automatiskt på den människan istället för sig själv och ens inre reaktioner av musiken. Jag om någon har varit en sådan människa som aldrig riktigt har blivit kär i musik på egen hand, tyvärr. Fast nu när jag står på mina två egna ben så har det börja kommit faktiskt. Som nu är jag helt insnöad på Lily Allen. Jag blir så glad och positiv när jag hör hennes ärliga texter och brittiska accent. Det känns vår och sommar. Man ser sommarnätter då solen inte riktigt har gått ner och gräsmattan är ens vardagsrum. Det bubblar upp en slags falsk kärlekskänsla, eller kanske en äkta till livet.

Kings of Leon är också ett sådant exempel, fast det är inte helt på egna ben, utan det är ju någon som satte dem i mitt hjärta och sinne. Men det är bara några få låtar som får mig att tänka bort från mig själv. Så jag tänker iallafall anse att det är mitt jagmusik. Lika så är det med City and Colour, något som började som något som bara spelades i en säng men som rätt snart utvecklades till dygnsmusik hemma hos mig.

Det är mer musik, massor, men det är just de tre som verkligen får mig att må bra. Något som är värt att skriva om.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT