"Du är som ett guldregn i natten"

Gårdagen var fin, med en slapp förmiddag som utbyttes med en kreativ eftermiddag och en trevlig sällskaplig kväll. Linus kom precis då dagens sol började skifta över till eftermiddagens varma färger. Vi vandrade ner på stan och införskaffade det vi behövde för Magnus Jokerntårta. Jag fick bestämt för mig att en födelsedag utan blommor inte riktigt var en födelsedag, så jag sprang och knyckte blommor lite här och var. Det blev en stor buket, så stor att jag knappt kunde hålla den, specielt inte efter Jokernfärgade ballonger tillsattes. Jag och Linus gick, senare än planerat, mot Stugsunds firande. När vi kom till Magnus öppnade han men blev tyst. Han förvånades nog av våran idébubbla och såg på tårtan som om det vore en guldbit. Nu kanske jag överdriver mig själv här men jag kände mig nöjd. Jag har saknat hans leende. Vi bestämde oss för att man borde sitta ute när det var fint väder, så vi gjorde det med sällskap av envisa myggor. Kvällen flöt på och både jag och Linus kände en välbekant känsla av nostalgi. Det var som förr fast nu.

De senaste dagarna har jag läst. Läst som en vettvillig (även ökat mitt vokabulär). Orden har bara svävat förbi när jag i skuggan av solen flygit iväg på äventyr långt från min verklighet. För tredje, kanske fjärde, gången så är Freja- Sagan om Valhalla, utläst och inpräntad. Nu har jag börjat tagit mig an hennes rödhåriga dotter - Idun. "Du är som ett guldregn i natten."

Det är när sommaren börjar kännas i kroppen ron att läsa smyger sig över mig. Jag vet inte varför, jag tycker om att läsa men aldrig någon annan gång på året läser jag ut fler böcker än på sommaren. Det är något specielt att ta den tid man har, oavsett hur sommaren är fördelad och läsa en bit då och då, eller sträckläsa i timmar medan solen sliter i skinnet även i skuggan. Nu förvisso läser jag om böcker jag älskar, men oron i kroppen likt den som vill ta mig en bit från Söderhamn, vill hitta nya förälskelser i böckernas värld. Tips?

Jag vill även fota. Meningslösa bilder som fördriver tid och stillar en slags kreativ hunger. Men min kamera vill inte bistå mig, batterierna är gamla och behöver bytas ut. Min mamma har sagt att hon ska göra det om hon får låna den till min brors skolavslutning. Det får hon, jag jag antar att Isabell kommer stå med kameran i högsta hugg på balen så nog blir det bilder därifrån. Jag behöver inte oroa mig för det. Jag ska börja släppa mycket oro känner jag. Ibland så märker jag hur musklerna i kroppen drar åt sig över onödiga orosmoln, jag måste lära mig prioritera.

Nu måste jag nog avsluta mitt tänkande, även fast jag känner att jag skulle vilja fortsätta skriva, nästan så det skulle kunna bli världens längsta blogginlägg. Haha. Men min mamma - som vi grattar på morsdag! Ska bjuda mig på mjukglass på stan, det känns dåligt att HON, hon som gav mig liv och det är hennes dag, ska bjuda mig. Men jag har blivit som min pappa känner jag, någon som ger när den har, och ger kanske mer då. Undra om jag ska bjuda henne på en middag eller en ostbricka någon dag nu i sommar?

Nu kallar duschen på mig. Puss på mina fina.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0