Olina

Jag har en konstig magkänsla. De senaste veckorna har någonting inte känts helt rätt. Det har gnagt i mig, jag har tänkt mycket, försökt finna svar på egen hand. Men det är svårt när man inte riktigt har några vägar att gå, ingenting att följa upp, mer än magkänslan. Den brukar kunna ha rätt, men när man inte har ett subjekt så vet jag inte vad som ska vara rätt. Jag blir orolig, rädd, men att gå omkring blint fylld på oro är skadligt. Jag måste finna svar. Ta en del i livet itaget. Tanken övardriver, min överkänsliga dramatiska lilla hjärna, det är kanske ingenting. Något för litet för att märka, något man känner sig dum över när det är uträtt. Men det är någonting. Jag ska finna lugn till själen. Jag måste.

Carolina.