- Yves Saint Laurant shades in the darkness

Gårdagen var lite spooky, efter att Isabelle hade blivit läst (vilket inte var något vi inte redan visste) så var det min tur och jag satt spänd inför vad som skulle kunna tänkas sägas om mig eftersom Isabelles läsning var så mitt i prick. Tji fick jag! Jag som hade förväntar mig optimism och fluffiga små moln slogs ner rätt snabbt från min häst då korten i princip sa att mitt liv stod stilla, att det här var en mellanperiod och att jag bara skulle avvakta och se, även att jag inte ska fokusera på vissa saker som vanligtvis skulle kunna sluka mig, för att undvika en personlig katastrof. Haha. Ja, vad säger man? Vissa säger här redan nu att det bara är bluff och båg hela skiten och att jag är dum som ens såg framemot det. Jag tror dock att det är en vägledning. Den som följer tarot, horoskop och annan new age-filosofi, till pricka kommer sällan långt tror jag, men faktiskt så känner jag att det här var som en nyttig liten spegel. Som om ingenting kan gömma sig för alltet eller en själv, jag har sidor hos mig jag gömt och glömt som jag helst vill lämna där med. Det sa korten med. Det finns så många andra sätt, och jag vill inte använda mig av mina gamla, jag vill gå en nyttigare väg. Jag väljer att ta med mig dessa varningar och vägledningar men ändå använda mig av vad korten om min inställning till det säger, optimism!

Jag tycker om mitt liv och är förväntansfull om vart det är på väg, jag vet att ännu bättre saker väntar mig. Nu blev jag dock sugen på att damma av mina egna tarotkort. Haha.

I övrigt så hade jag kunnat slå vad om att det var världens finaste krispväder ute med sol och lockande knarr, innan jag drog upp rullgardinen. Grått och trist. Men vet ni vad? Med hjälp av Those dancing days och Carolines nya desktop så känner jag solen även fast den gömmer sig!


lovie-dovie!

Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0