Olina

Jag har åtminstone lärt mig vad som är rädsla och hur jag uttrycker det.

Ikväll är jag bjuden på middag hos la familia nr2, Frugans familj alltså. Det ska bli riktigt jäsigt för att uttrycka mig i hennes vokabulär. Vin, skratt och störtskönt häng. Lite gos med adoptivhunden hoppas jag på med, annars går jag hem! I morgon blir det lite äventyr med. Den här helgen tror jag kommer vara en sådan som man mäter helger efter resten av året. Dock har jag lovat mig själv att vara mer produktiv och on fire i år, så lathunden igår som inte gjorde ett skit mer än att ligga ner får sig en rejäl dänga idag. Här ska det vara produktivitet för fulla muggar, vare sig min kropp vill det eller inte.

Det här med rädsla. Det är räddharen i mig som avskyr förändring, men bara för att det är så otroligt läskigt. Carolinan gillar det faktiskt, hon är nyfiken på vart handlingarna kan ta mig. Utan tvekan så finns lyckan någonstans där, måste bara hitta rätta spåret liksom. Men jag vet att ett steg i rätt riktning är att släppa spärrarna och våga chansa.



Carolina.