- 15.05

Jag kan inte minnas när jag log så mycket som jag gör nuförtiden. Jag tror jag aldrig har det faktiskt. På riktigt! Jag ler och skrattar hela tiden. No homo. De dagar jag inte är på topp, de känns aldrig så tunga som de gjorde förut. En dag ganska nyligt kunde jag inte förmå mig själv att le, inte förän Malin visade mig hur man gör. Det var en dag av ett halvår. Den dagen kändes så overklig och tung men annars känns inte fattigdom och elände så jobbigt, jag har alldeles för vackra delar i livet för att uppmana det. Jag kan inte låta bli att älska livet, och förundras över dess gång. Hur jag förmå mig att bli så överlycklig för lite glitter i luften som jag blir. Att jag blir lite sur för en del små saker som lägger sig på en gång för att de just är skitsaker. Jag är lyckligt lottad. Så himla lyckligt lottad.



Maskinen – Kärlek Vid Sista Ögonkastet

Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0