Olina

Jag har alltid varit ett med ord, men nu, jag vet inte. Den enklasta raden känns tvingad, men jag tänkte att bryta traditioner känns dåligt så här kommer en annan form av årsammanfattning från mig. Eftersom det här året stod mitt hår i fokus så kommer några härliga bilder på mig. Narcisistiskt som bara tusan men vad är inte en egen blogg om inte det?

Januari




Jag var fortfarande mörkhårig efter att bestämt mig för att vara Kat von D på halloween 09. Januari började inte på bästa viset, jag var hjärtekrossare och sjuk, men Sundsvall hos min själssyster och galna kvällar gjorde det lite bättre. Även ett Stockholmsäventyr med bästa klassen.

Februari



Jag påbörjade vägen till blondhet igen och hade lejonman, men långt och tjockt var det. Jag fäller nästan en tår när jag ser det nu. Jäkla dumhet! Men i övrigt började februari bra med galenhet och resa mot Västerås som aldrig har känts så bra som då. Vi festade en hel del och under dagarna bara utvecklades efter en inspirationskväll.

Mars



Fortfarande lejonman men går mot ljusare tider - all over. Jag lämnar Västerås för Söderhamn och lite tonårsmentalitet. Jag försöker skriva projektarbete men har extrem skrivkramp. Det förflutna gör sig påmind och jag vet inte om det är bra eller bara onödigt. Solen stannar längre men jag stannar inte länge i Sundsvall så som jag hade tänkt.

April



Man kan nog säga att jag var årets kyckling, mitt hår gråter och det gör nog Marinas hårnerv i hjärnan med. Jag har en festlig påsk och sen åker tillbaka till mitt Västerås där mer fest och äventyr står på schemat. Åker även en snabbis till Söderhamn för att spendera tid med Isabelle - bättre födelsedagspresent kunde hon väl inte få? Ja, inte att förglömma, jag köper min lilla bäbis - telefonen. Jag kollar en hel del på Sex and the city, lever det nästan. Den här perioden avslutas med årets besked med, att min klass ska få delta i att dekorera kronprinsessans bröllop i Juni.

Maj



Maj är delad i Söderhamn, Göteborg och Västerås. Jag är delad. Håret var delat. Jag åker tillbaka till Söderhamn för en halv praktik. Minnet kommer tillbaka vad jag har i Söderhamn och vill inte åka till Göteborg. Massvis med fest, jag känner ingen ro att bara sitta men slits över att jag vill spendera tid med min familj. Nio timmars ovärd bakisresa mot Götet och jag trivs inte alls där nere. Jag försöker anstränga mig att uppskatta den tiden men känner att onödig tid går. När jag kommer tillbaka till Västerås träffar jag för första gången människan som bodde i mitt rum när jag inte gjorde det. En märklig känsla.

Juni



Nu kan jag kalla mig blondin. Min sista månad i Västerås, min sista tid med piercing. Slutet av en fin era. Tack och lov så sken solen nästan varje dag och jag njöt av de sista stunderna med mina sambos. I skolan var det mycket planering, utställning, bröllop, minigesäll, examen och fest. En hel vecka gick åt i Stockholm, en etta med sju tjejer - vackert! Alldeles för snart kom avslutningen med tårar som aldrig tycktes ta slut.

Juli



Jag vågar knappt röra mitt hår och gör nästan inte det. Juli bestod mest av jobb och kärleksfullhet - på både gott och ont. Jag levde i något jag inte kan förklara. Jag och Fia prövade på sambolivet. Det var verkligen sommar, lite för mycket sommar ibland.

Augusti



Jag och Frida har hängselfredag och jag faller in i en slags kreativ koma. Mitt hår är det sista jag tänker på när livet på vissa sätt faller omkring mig. Förvirrandet jag försökt andas genom tar ut sin rätt med hårda slag. Sommaren kanske inte var lika fylld med festligheter som alla andra år men det tar sig nu i slutet av månaden och det visade sig bli en fest höst istället.

September



Jag gör det mesta för att inte behöva se mitt hemska hår, sätter upp det konstant. En borttappad vän kommer tillbaka och jag funderar på om den ene inte kan var tillsammans med den andre. Det är val och fest, massvis med fest. Några tråkigheter blandas med lycka.

Oktober



Jag försöker få någon slags ordning på håret, låtsas kan man ju. Månaden börjar på bästa möjliga sätt. Jag går på Fias pole danceuppvisning och vinner en hel termin. Det firas med fest. Jag och Fia firar höstens skönhet. Månaden består mest av Kings of Leon och pole dance.

November



Hårkaos! Ångest varje gång jag går förbi en spegel. I övrigt är jag en inbiten pole dancer nu, lever och andas det. Jag kan inte lyssna på musik utan att känna att den hör hemma på polelistan. Blåmärken är som min personliga heroin - ja nästan bättre än sex. Jag känner att jag vill ordna upp i mig själv och blir listmästaren igen. Jag börjar jobba till första advent.

December



Jag får nog och klipper mig! Skitläskigt och jag har nog ännu inte riktigt vant mig men håret känns friskt. Min första pole uppvisning inledde månaden och jag har nog aldrig varit mer nervös förut. Det gick inte perfekt men det kändes fantastiskt! Efteråt följde en endorfinbetonad kväll. Förkylning och åter förkylning. Jag jobbar sjuk men det gick ändå. Julen kom aldrig till mig utan jag jobbade och innan jag visste ordet av det satt vi där och åt julskinka. Julen föll ganska hårt och vore det inte för fint glöggmys och sängdans så hade jag nog fallit ännu hårdare. Jag blev hela 23 år och kände mig mest bara bitter. Bitter över att ingen verkade bry sig. Men finaste Fia och Marina kom och gjorde min dag som avslutades lite otippat i Skärså(?!) Men det var nog lätt en av de bästa födelsedagarna på länge. Som alltid hinner man knappt svälja skinkan innan nyårsbubblet ska svepas. Detta nyår firades med Frida och Chill hemma hos hennes föräldrar med ett gäng glada människor.

Tack för 2010 alla fina! Jag hoppas 2011 blir minst lika fint, om inte bättre.


Carolina Andersson