- Förbered er på dubbelmoral

Konsumtion, konsumtion, denna kära konsumtion! Jag blir så less att vi sätter sån stor vikt i pengar, speciellt den  här tiden på året. "61,3 miljarder kronor. Så mycket kommer svenska folket att handla för i jul enligt Handelns Utredningsinstitut." Det var förra årets uträkning, tre procent mer än 2008. Och i år låter det såhär enligt Handelns Utredningsinstitut:

"Om prognosen slår in kommer julhandeln 2010 att omsätta 64,7 miljarder kronor, vilket är 1,9 miljarder kronor mer än i fjol. I december beräknas det handlas för cirka 14,9 miljarder kronor mer än vad det handlas för genomsnitt under årets övriga elva månader. Det innebär en merförsäljning per person på nästan 1 600 kronor i december, vilket kan ses som en uppskattning av hur mycket vi handlar julmat och julklappar för."


Men hallå?! över 60 MILJARDER på skitsaker? överkonsumtion på speed.

 

Jo, jag är fullt medveten om att jag senast idag har lagt upp en önskelista över löjligt dyra saker som designerskor och renrasiga hundar, men min tro på att jag någonsin kommer att få något av det ligger ungefär på minus, och ska jag vara ärlig så hoppas jag mest på kramarna och pole dance terminen.

En vän till mig skrev till mig nyss (jag hoppas inte att hon tar illa upp över det här nu, jag tycker det är fint att hon är så givmild, jag blir bara allergisk över själva sättet som människor har över att vara rädda att de gåvor de ska ge inte ska räcka till och att de försöker ersätta tanken med mängd) att hon var lite stressad över vad hon skulle ge till sin pojkvän i år, hon hade två saker redan men det var tydligen inte tillräckligt. Nog har man varit i just den situationen då fantasin har legat på noll och man känner pressen över att det ska vara så bra som möjligt, men istället då köper fyra halvbra saker för att väga upp. Och jag ogillar det till tusen! Varför lägger vi ner så mycket tid, energi och pengar på att känna stressen över julklappar?

I år (mycket, mest, pga min ekonomiska situation) blir det inte några julklappar. Förutom till min lillebror, men han är ett barn och förtjänar allt! Men det känns så skönt. Jag har massvis med vänner och familj som förtjänar och jag vill ge till men de förstår ju och kräver inget. Kanske blir det något litet, eller om jag verkligen hittar "the thing" till någon av dem. Men annars så tänker mina pengar ligga stilla i plånboken och inte bidra till den här hysteriska julklappskonsumtionen.

Jag hatar pengar. Ändå vill jag ha det. Glöm att vi är i kommunikationsåldern - materialism heter det.

Jag tror jag helt tappade vad jag tänkte skriva, men jag vill nog bara säga hur svinigt dåligt vi hanterar våra pengar och jag är en av dem som lever och bidrar till den här materialismen och konsumtionssamhället.


Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0