Olina

Att vakna med en dunkel magsmärta är inget jag rekommenderar. Och jag kan inte förstå, varför den kommer nu, även om jag vet vad jag tänker när den slår så hårt enda in i roten. Men varför, det är just varför, för jag förstår inte. Efter allt, varför nu? Jag vill bara sitta ute stirrande på snön som brister, kedjeröka tills de tar slut, dricka kaffe som kallnat för länge sedan, finna ord på tomheten. Jag tycker inte om det, för jag förstår inte.

Jag vill inte ha det såhär.



Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog

Och då kommer känslan
är jag den enda som aldrig förstår...



Carolina.