- 22.55

Fan. Jag tror att jag har blivit helt galen. Paranoid. Skadad av tidigare erfarenheter. Just nu värker min mage så jag tror att hjärtat kommer explodera. Jag väntar på ett samtal som kommer tömma mig på allt. Eller så kommer det inte, för att det dväljs i hemlighet. Min obefogade befogade oro äter på mig. Det känns som att jag inte litar på de jag litar på, vilket jag trodde jag hade kommit över. Det är det som skaver mest, skammen över misstron som viskar i nacken. Jag vill inte tänka på hysteriskt paranoida tankar, saker som inte har skett men kan ske. Oroa mig över att något ska ske bara för att alkoholen flödar och påverkar hormoner. Fan fan fan. Och förlåt!

Jag tänker bara att OM så skulle inte mitt psyke klara det, även om det inte är samma situation riktigt. Men jag älskar er, har delat så mycket med er, så där faller rädslan in. Att än en gång bli bombad in i hjärtkärnan.

Jag vet inte vad jag skulle säga, jag kan bara gissa mig till vad jag skulle känna. Den sitsen har jag suttit i förut, överkommit och gått vidare. Det är något jag skulle falla för igen om det hände. Det skulle slita sönder mig.

Och den enda anledningen till det skulle vara att gamla ärr skulle spricka upp på nytt, jag skulle nog förblöda och kanske inte ens komma tillbaka.

Förlåt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0