- Something

Jag öppnar mina armar och välkomnar kreativiteten hjärtligast! Den kom ytterst behövligt innan jag börjat fundera på att lägga mig ner och aldrig försöka kliva upp igen. Utan den har jag känt mig så tom, så skadad. Nu lever jag. Av fler saker än bara den anledningen. Även om livet känns rätt upp och ner, in- och utvänd på något sätt. Det finns så mycket jag behöver höra, och säga. Jag finner bara inte det rätta att säga, eller modet för den delen. Allting finns där som en enda röra i mitt huvud, jag måste bara försöka räta ut det, sortera lite. Jag tror andras ord hjälper mig en bit på vägen. Även leenden.

Det finns saker som gör situationer som ekonomiska problem så betydligt mindre, även om jag skulle vilja kunna skriva ord i en ruta som senare skickas till någon jag bryr mig om. Men jag känner mig lätt fast tung. Situationer känns förvirrande just nu, men jag lever på ögonblick. Jag samlar på minnen.

I need you so much closer.




Jag vill inte att sommaren ska ta slut. Det känns som att den nyss har börjat, och att magin försvinner och blir till en bitterljuv höstfantasi. Just nu tänker jag bara leva i andetaget jag tar, mitt i språnget, men jag funderar ibland på morgondagen och vad den ska medföra. Så även om jag försöker att inte tänka så blir jag rädd. Det finns något jag inte vill förlora. Något som är bättre än kaffe.

Jag vet inte vem jag är, men jag vet vem jag är hos dig.


Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0