Olina

Tänk vad ord lätt rinner ut i regnet innan man ens hinner mena dem. Man tänker inte alls utan låter morgondagen få ta hand om det. Vilket du då slår dig själv mot betongväggar och glassplitter. Du önskar att du kan ta tillbaka varenda ord, önskar att du gett en lätt smekning på hans kind istället.

Du älskar, och vill höra orden 'jag älskar dig' tillbaka.

Jag har en kompis,
han har väldigt korta ben.
Kroppen den är lång
och hans hud den känns som sten.
Han trivs bäst i vatten,
kan simma flera mil,
för han är en krokodil.
Och tänder har han många,
och bitas kan han med.
Hoppa ned i vattnet så skall du själv få se!
Men han gör mig inget,
vi känner varann,
så han nafsar bara lite grann.

<3