Olina

Det är sinnessjukt vad jag saknar dig. Det är som ett stort hål inuti mig bara blir större och större. När något expanderar inom en så känns det, oftast obehagligt. Det här är inget bra saknande, det är en ilande tanke som äter upp mig. Jag saknar vilket som, jag saknar det minsta lilla. Och ibland kommer tanken till mig, att jag saknar ensam och det känns svårt. Det hade på något sätt känts lättare att veta att det sved i dig med och att det skulle bli bättre efter distansen. Jag vill aldrig att du ska må dåligt, så missförstå mig inte. Jag hatar bara tanken att jag saknar ensam.

Du ville prata häromdagen
och helt plötsligt blev det tyst
jag undrar vad som hände
vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet
och nu släpper du min hand
på varsin sida av vägen
som en främling för varann

Jag vet precis vad du känner
fast du aldrig sagt ett ord
du har viljan att bli större
här är du redan stor

Jag saknar mig sjuk.


Carolina.