Olina

När slutade vänskap vara okomplicerat och blev till vidrigaste såpopran? När slutade människor vara uppriktiga?

Jag är ärrad, sen många gånger förut. Sår som mina vänner har pysslat om så det har läkt till endast bildliga minnen. Men ibland dyker det upp en hemlig sanning som bränner i gamla och sliter upp nya. Jag är ledsen att jag inte är det du vill att jag ska vara. Jag är ledsen att du är ärrad med. Jag är ledsen att jag är sårad av något du har sagt. Något du inte ens har kunnat säga till mig personligen. Och det jag står och undrar nu är om det här är sant eller inte - i ditt hjärta.

Jag tror mig känna dig. Jag har erfarenhet av att se det du inte säger. Du har aldrig behövt vara något speciell omkring mig, jag vet att du kommer och går när du känner för det. Men nu vet jag inte. Jag förstår inte. Längre.

Du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont du gör ont

Jag vet inte vad jag ska säga till dig. Just nu vill jag bara gråta och jag vet egentligen inte varför. Jag vet ingenting med dig längre. Du är något jag inte kan hantera. Inte nu.

but still i'm weakened somehow
and it tears me apart


Carolina.