Olina

'Förbjuden att minnas, livrädd att glömma - det var en svår balansgång.'

Jag känner mig halvt bedövad och halvt tankfull. Jag tror jag föredrar bedövandet. Det gör mig en aning mer fokuserad. Folk ser mig nog ganska sluten idag, jag märker att de drar sig en bit bort eftersom de inte känner mig så väl som något annat en bubblig och sprakande. Kanske för det är vad jag har varit de senaste veckorna. Jag känner inte henne idag, jag har en otäck deja vú. Jag känner mig påmind om ett års prövningar, på något sätt. Jag känner mig inte längre bitter. Steget efter det antar jag är just bedövad. Jag orkar inte andas genom plast, så därför antar jag att jag inte andas alls.