- Even if I come back, even if I die

När du kan sluta så vill du inte, men när du vill sluta så kan du inte.

Jag har så mycket jag vill skriva, så mycket jag tänker, men återigen smyger sig censuren fram och låser orden. Texter till musik som diffust kan tolkas (misstolkas) som någon form av känsla och tanke är det enda jag kan producera. Jag vet inte varför jag ibland blir på det här viset, kanske det är för jag har tankar som någon kanske inte håller med om eller rätt ut sagt kan bli sårad av, eller så vågar jag inte yttra mina tankar högt för att jag inte vet om jag verkligen känner så. Att jag inte vet om mina tankar är verkliga eller inte gör så att jag inte vill att andra ska tro att det är så. För så är det väl, att om jag skulle yttra en tanke att jag tror att jag känner eller känner det justär väl en form av sanning för andra? En sanning som skulle förfölja mig till vansinne, aldrig en lugn stund från vissa och ett sår för andra. Men visst, att publicera en tanke gör väl inte tyngden lättare att bära om man kan få ut den på annat sätt, men mitt sätt är här. Jag kanske inte vill ändra på något bra även om jag vill utveckla det, kanske där spärren sitter. Jag vet inte.

Jag tycker jag skriver det ofta 'jag vet inte'. Men jag står mellan två delar i mitt liv. Två antagligen väldigt bra delar. Det gör det svårt att leva i nuet. Så som många många vill säga att man ska och gör, leva i nuet. Men så som jag och min kära vän Fia diskuterade här om dagen, "man kan inte gunga lika högt om man inte håller i sig i repen". Att man kan inte njuta i nuet om man inte minns tillbaka och ser sina misstag och triumfer, lika så om man inte ser framåt till främmande äventyr och utmaningar. Det svåra, och kanske viktigaste, är att lära sig balansen mellan dessa. Håller man för hårt i ena kan man lätt trilla av. Nu vill jag inget annat än att just bara njuta av stunden, men även göra det mesta av den, det gör jag inte. Jag skulle kunna leva så mycket mer, men jag håller så hårt i framtidens rep, ser det som skrämmer mig och hoppar genast över till dåtidens sida och saknar. Jag har alltid varit så, så rädd att mista viktiga delar av mitt liv, de där minnesstunderna som slätar över det viktiga små detaljerna i historien och det påverkar framtiden och specielt nuet. Det finns så mycket jag vill göra på liten tid, och som alltid när jag har mycket att göra på lite tid så släpper jag allt och bara sitter. Sitter och önskar att jag gjorde något av tiden som sen kommer vara långt borta.



Allt jag ser nu är du, tiden jag önskar jag hade och orden jag önskar slapp glömma. Jag ser allt jag vill hinna göra med dig och henne, även den där andra hon. Jag vet bara inte hur jags ka säga det, ännu mindre hinna. Fast egentligen hinner man så mycket mer än vad man tror och gör av tiden. Jag skulle nog hinna så otroligt mycket nu istället för att sitta här men jag och min fina Marina sa just det igår, att tid är något man har för att göra av med man måste bara försöka lugna sig själv i paniken över att inte göra något. Jag tycker väldigt mycket om att göra mycket saker på en dag, mycket olika, men när jag som till exempel nu sitter ensam hemma med skön musik och bara är jag då trivs jag nog minst lika mycket om inte mer - fast på sitt egna vis.


Vaken, jag har inte sovigt på flera dar'
Jag ligger naken, min hud den saknar närheten som var
Mina tankar, svävar mellan lögn och fantasi
Mitt hjärta det bankar, längtar efter det som e förbi


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0