- Jag är en flicka med sprickor i fasaden

Hon var hela min värld och jag hennes

av ett enda blogginglägg så sprack jag, det var inte dåligt, bara hjärtskärande. det känns som om jag har sprungit in i en vägg. blödande sår som ömmar, kanske började sårskorpan bildas, men nu revs den upp och det gör så ont att jag inte kan andas. jag springer om och om igen in i väggen för att slå mig hårt för allt jag kunnat och inte kunnat göra. jag vill bara ligga på rygg, stirra in i taket och slippa tänka. men mina tankar förföljer mig, gör nätter sömnlösa, maten smaklös och musiken oväsen. vart är allt jag älskat? vart är jag? hon som kunde skratta så hysteriskt att hon satte skrattet i halsen. hur går man framåt när man vill gå bakåt?

jag måste säga tack själv, tack tack tack. jag önskar bara att det fanns något jag kunde göra för att få känna det igen. dofterna jag saknar, känslan av hud. allt jag saknar. jag saknar. jag saknar. jag saknar dig.

det var sommar, en sommar jag inte hade några förväntningar på, och ändå så skrattade jag miljoner av ballonger och glitter. jag levde, jag gjorde saker jag aldrig trott mig göra, jag upplevde livet i färg. mitt blod rusade av adrenalin, av glädje. musiken klingade i dina lockar och jag såg något jag vägrade se. men när jag spärrade upp ögonen den natten och såg hur åskan tog över och fyllde mig av insikt så dröjde det inte länge till att jag erkände för mig själv att jag var kär. påriktigt. kärlek som smakade sött och var rosa. och det kände jag två år till. jag känner det fortfarande, fast nu är allt grått. en kärlek som inte kan leva men ändå inte kan dö.

Here I am beside myself again
I'm torn apart by words that you have said
and all in all, I know we're falling apart
Where did you run to so far away?

jag saknar dig.

olina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0