- 19.00
så sitterman här "datorlös" och allt. trots att jag får dåndimpen på våran gamla nästan värdelösa dator så känner jag mig ganska uppåt ändå och jag vet inte varför. kvällen kommer bli lugn och tyst antar jag men det känns ändå ganska skönt, är inte alls på något partyhumör fast Ante har försökt fått mig att vilja följa med på fest. väldigt snällt av honom, men jag tror jag laddar till någon annan gång. jag ska nog bara kolla på någon film med mig själv ikväll, känns som en sådan kväll idag.
pappa var här idag, som jag skrev om i förra inlägget, och det var faktiskt väldans trevligt. kändes lite mysko att gå och fika med både mamma och pappa. men jag blev glad. ni kanske tycker att det inte verkar vara något märkvärdigt med det, men är man en skilsmässounge med föräldrar som inte drar jämnt så är det verkligen märkvärdigt att kunna ta en simpel fika med båda sina föräldrar, trots att man är 21! det var verkligen trevligt att pappa kom idag. det är knepigt men varje gång pappa kommer hit så blir jag som en sjuåring och slåss om hans uppmärksamhet och ska visa honom hundra saker medan jag berättar hundra till. han hinner inte med att ens höra hälften. jag vet att jag skrev att pappa och jag jämt bråkar osv när vi träffas men ändå så blir jag på det här viset, han är ju ändå min pappa. det sorgliga med idag är just att han tog med sig datorn och att jag får sitta på den här datorn som bara vill mig illa alltså, jag tror seriöst att den krånglar bara för att göra mig irriterad.
men i morgon ska jag äntligen få umgås lite med Natasja, och det gör mig himla glad. det blir så lätt att vi inte umgås på flera veckor, men sen har vi sjukt kul då vi ses även fast vi inte gör så mycket. det är nog mest för att hon är så himla rolig. så jag ser verkligen framemot i morgon, hoppas det blir trevligt. tanken är att bara slappa här hemma hos mig med lite vin och prat, men vem vet om vi råkar hamna i en skogsglänta eller byter skor. med henne vet man aldrig. men puss på henne vartfall!
men en sak förstår jag inte, att jag ens försöker vara trevlig i vissa fall. det verkas inte uppskatta och jag vet inte vad jag gör för fel. nu låter det som om jag är på dåligt humör, men det är jag inte. det är bara så att vissa saker förstår man helt enkelt inte och det gör mig frustrerad. jag förstår mig inte på mig själv att jag ens orkar bry mig. ingen annan verkar ju ändå inte bry sig om något heller. jag önskar att jag hade egenskapen att bara rycka på axlarna och strunta i saker och ting, sluta lägga sådan stor vikt i saker som ändå bara gör mig frustrerad. jag ska verkligen försöka ändra på det. en bekymmersfri Carolina vore väl ändå härligt?
men nu var det en himla massa humörsvängningar på en gång. jag hoppar till som en ivrig hundvalp för minsta lilla uppmuntran och hoppas på något bra. man kanske skulle ta och bli helt apatisk ett tag, lägga känslor på is en stund tills inget står och faller på minsta lilla. fan, vad jag kan få saker att låta hopplöst jämt, men det har väl alltid varit mitt problem, eller hur? det är det såklart inte. jag har kommit underfund med att allt egentligen är super bra, fast ibland snubblar man över svarta hål som känns mycket djupare än vad de är. så är det nog.
THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT
pappa var här idag, som jag skrev om i förra inlägget, och det var faktiskt väldans trevligt. kändes lite mysko att gå och fika med både mamma och pappa. men jag blev glad. ni kanske tycker att det inte verkar vara något märkvärdigt med det, men är man en skilsmässounge med föräldrar som inte drar jämnt så är det verkligen märkvärdigt att kunna ta en simpel fika med båda sina föräldrar, trots att man är 21! det var verkligen trevligt att pappa kom idag. det är knepigt men varje gång pappa kommer hit så blir jag som en sjuåring och slåss om hans uppmärksamhet och ska visa honom hundra saker medan jag berättar hundra till. han hinner inte med att ens höra hälften. jag vet att jag skrev att pappa och jag jämt bråkar osv när vi träffas men ändå så blir jag på det här viset, han är ju ändå min pappa. det sorgliga med idag är just att han tog med sig datorn och att jag får sitta på den här datorn som bara vill mig illa alltså, jag tror seriöst att den krånglar bara för att göra mig irriterad.
men i morgon ska jag äntligen få umgås lite med Natasja, och det gör mig himla glad. det blir så lätt att vi inte umgås på flera veckor, men sen har vi sjukt kul då vi ses även fast vi inte gör så mycket. det är nog mest för att hon är så himla rolig. så jag ser verkligen framemot i morgon, hoppas det blir trevligt. tanken är att bara slappa här hemma hos mig med lite vin och prat, men vem vet om vi råkar hamna i en skogsglänta eller byter skor. med henne vet man aldrig. men puss på henne vartfall!
men en sak förstår jag inte, att jag ens försöker vara trevlig i vissa fall. det verkas inte uppskatta och jag vet inte vad jag gör för fel. nu låter det som om jag är på dåligt humör, men det är jag inte. det är bara så att vissa saker förstår man helt enkelt inte och det gör mig frustrerad. jag förstår mig inte på mig själv att jag ens orkar bry mig. ingen annan verkar ju ändå inte bry sig om något heller. jag önskar att jag hade egenskapen att bara rycka på axlarna och strunta i saker och ting, sluta lägga sådan stor vikt i saker som ändå bara gör mig frustrerad. jag ska verkligen försöka ändra på det. en bekymmersfri Carolina vore väl ändå härligt?
men nu var det en himla massa humörsvängningar på en gång. jag hoppar till som en ivrig hundvalp för minsta lilla uppmuntran och hoppas på något bra. man kanske skulle ta och bli helt apatisk ett tag, lägga känslor på is en stund tills inget står och faller på minsta lilla. fan, vad jag kan få saker att låta hopplöst jämt, men det har väl alltid varit mitt problem, eller hur? det är det såklart inte. jag har kommit underfund med att allt egentligen är super bra, fast ibland snubblar man över svarta hål som känns mycket djupare än vad de är. så är det nog.
THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT
Kommentarer
Trackback
