- MILK

jag tror jag flyger med en betongboja kring fotleden. men jag får se det positiva i det hela att jag faktiskt flyger en bit.

jag förundras gång på gång på livet, hur människorna runt omkring en kommer och går in i ens liv. jag har några människor som är som vålnader i mitt liv, kommer och går som de vill och känner. sen så har jag såklart de som jag lägger mitt liv i deras händer. men det är dessa vålnader som jag förundras över. det kan gå veckor, månader, ja till och med år, utan att jag hör ifrån dessa. sen kan det finnas den där perioden då man är deras mittpunkt. varför är det så egentligen? och jag vet inte vad jag känner inför det, en del av mig vill bara skrika och en del är tacksam för den tiden. jag förstår bara inte att det inte ligger på en och samma nivå ungefär. såklart man har perioder då man känner mer eller mindre för en människa, kanske för att någon annan tar upp mycket av den tiden eller för att man känner att man behöver något annat. men på något vis så försöker jag ändå balansera en svår harmoni bland mina vänner. fast jag kanske är lika dålig i deras ögon med, vem vet. men jag funderar hur deras tankar fungerar. är det så att de kommer på helt plötsligt att "åh Carolina, hon är bra hon" och sedan glömmer bort det eller inser att jag inte är det?

jag förstår att man kan växa ifrån varandra av olika anledningar men det är jo-jo liknande beteende förstår jag inte helt. kan någon förklara det för mig? vissa verkar ha lite utav det här "vill ha det man inte kan få"-beteendet. kanske är det så att när jag visar att jag vill umgås med människorna i fråga så känns det inte lika frestande som det kanske gör då jag är fullbokad?

sen så kan jag också finna mig själv förundras över vissa människors dragningskraft till mig, den kan kännas så hård ibland, man märker på människor att de vill vara nära en och det är lite märkligt att märka själv. man har den skandinaviska blygsamheten att intala sig själv att "åh, nej ingen kan väl dras till mig?!" men när man märker att någon man inte känner så bra vill vara i ens närhet av någon anledning kan inte ens den blygsamheten undangömma frågan varför. men många av dessa blir en vålnad, man får känslan av att de upptäcker efter ett tag att jag kanske inte hade det de trodde, och jag undrar varje gång vad det är de såg från början. aldrig varför de bleknar utan bara vad det var de såg från början.


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0