- Jag tror jag bara tycker om att höra hur tangenterna smattrar

Nu jäklar! här ska det städas. Efter kaffet i min favorit mugg ska jag plocka, damma, skura så det står hej vilt till. Nu finns det ingen återvändo, efter många dagars "jag gör det sen" så ska jag jäklaranamma ta tag i mitt stökiga rum. Det är soligt, jag har satt ihop en städmusik-lista på Spotify med bara en massa ovettig och vettig musik, min mamma smittar av sig städmani så nu känner jag att det är dags (och jag utelämnar det faktum om att jag såg en silverfisk igår som lämnat en sömnlös natt åt mig). PEPP! Nytt år, nytt humör, ny framtidsvision, nystädat rum. Det låter så himla bra alltså.

När solen ligger på så känner jag styrkan att resa mig upp och vara glad, det tänker jag nyttja till det bättre och hålla mig sysselsatt idag tills mörkret knackar på och förhoppningsvis hålla kvar solens hopp. Men jag måste säga nu när jag har kollat igenom mina senare inlägg att jag mår bra nu, även om jag har mina hål jag har en tendens att inte se så jag faller. Det är en himla fin känsla att kunna säga att jag mår bra nu, jag har vissa sår som kanske kommer ta år att läka, men jag tror att bara jag håller kvar den här känslan så ska jag nog kunna hantera dessa mycket bättre. Idag är jag glad, så himla glad, trots att kroppen värker och likaså minnen. Men idag har jag inte tid att lägga vikt i det för idag ska det fanemig städas! och finns det något bättre sätt än att ladda med en mugg kaffe, musik som man annars smyger under mattan med och sol?

Jag förstår inte på mig själv ibland, för när det blir väder som det är idag - lyckopiller soligt, så får jag sådan lust att städa/plugga/ göra nyttiga saker istället för att kanske hitta på något med mina vänner till exempel. Det borde ju vara helt tvärtom, jag tror det har med energin solen faktiskt utstrålar. Just nu önskar jag att jag gick i skolan, helst Cfl, och slutat tidigare för att ha hemstudier, få sitta och slita med en uppsats som ska vara inlämnad om två veckor. Att få sitta och göra lite research om något intressant ämne medan solen smyger sig in och retar ögat samtidigt som jag gör hundra saker samtidigt. Till exempel, skriver på uppsatsen, sitter på Msn med helst Millan i det här fallet, dricker kaffe, sjunger med till Christina Aguileras 'Candyman' i allra falskaste tonart och samtidigt får så mycket bra gjort.

Jag är så himla kär i det här vädret, det gör mig bra, det lyfter mig. Säkerligen alla andra med, men nu pratar vi faktiskt ur mitt perspektiv. Jag känner att jag skulle kunna sitta och skriva helt ovettiga saker hela dagen. Jag kommer nog aldrig förstå hur blogga kan kännas så bra, som det alltid gör för mig, oavsett bra eller dåligt humör. Jag förstår inte heller varför jag gör det, är det så att jag vill ha uppmärksamhet trots att jag förnekar det? eller behöver jag skriva av mig, fast då skulle jag lika gärna kunnat skriva i ett privat textdokument? Men jag bryr mig inte vad andra tror och tycker, jag skiver för att jag mår bra av det oavsett tanken bakom just en blogg. Kanske för att jag uttrycker känslor jag inte kan ge någon annan i direkta ord, kanske för att dokumentera min egna kamp för mig själv och alla andra. Kanske för att det finns saker som känts viktiga då men inte tillräckligt viktiga att komma ihåg senare och därmed finns de kvar till senare då jag glömt bort dem. Eller kanske vill jag nå ut till de som är viktiga som har sårat mig eller jag sårat dem, till de som betyder och ger mig liv. Det är nog först och främst att jag kan uttrycka mig bäst i skrivna ord och därmed når mina känslor längre än min egna dator (eller pappas i detta fall). Det är något som känns specielt med att göra en mugg kaffe och sätta sig framför datorn och se hur fingrarna nästan rör sig av sig själv. Just den ritualen, vanan. Jag kanske har ett störe behov av att uttrycka mig offentligt, att få min röst hörd än andra. Jag är kanske så pass osäker på mig själv eller så kanske jag är så pass säker, man kan vrida och vända på det här i evighet men något jag inte tänker förneka är att något av det stämmer men det spelar ingen roll sålänge jag mår bra utav det. Just nu så behöver jag saker som JAG mår bra utav och om en liten blogg som folk kan avgöra om de vill läsa eller inte får mig att må bra så har jag inga planer på att sluta.

Men något jag har tänkt på är något en "vän" skrev i SIN blogg för ett tag sedan som jag tyckte var så sann och jag kände mig träffad på en gång, var censuren. Att man inte skriver det direkta. Jag tror inte att jag skulle skriva direkt "Caroline sårade mina känslor när hon sa det..", dels för att det känns oväsentligt VEM som gjorde det eftersom jag skriver oftast och hela tiden ner MINA känslor, och dels så tror jag att man har den såkallade skandinaviska artigheten, det är fult att utpeka någon. Därutav så bäddar man in sina känslor i mer eller mindre kryptiska meningar som "Hon skaver i min själ för ord som aldrig kommer glömmas" etc. Jag är expert på det, kanske för att jag tycker om känsloladdade ord eller för att jag inte vill direkt såra någon och om det har hänt något så vet nog den människan om vad som hänt och då behöver inte hela nätvärlden ha rätten att veta vem. Nu var det en väldigt massa babbel från min sida, vissa ouppklarade andra klara som glas, jag har givit mig själv och alla andra bloggare en känga och det känns bra, att vara medveten om vad man gör. Ingen är perfekt men alla har rätten att uttrycka sig oavsett anledningen bakom det eller tillgångasättet.

Nu hör jag en låt som påminner mig om soliga dagar och en Peppe, herre vad jag tycker om att bli påmind om mina vänner genom musik! Jag önskar att jag kunda ha alla nära mig jämt, de är så fina, får ni chansen - lär känna dem! Ni kommer inte ångra er.

Tillsvidare, ha en bra dag!


THE GIRL IN THE DIRTY SHIRT

Kommentarer
Postat av: bellbellebelele

haha en silverfisk bara? Minns du inte musen jag inbillade mig? haha Hela familjen blev ju involverad i det dramat! <3

2009-02-12 @ 21:19:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0