- Nightbird.

ibland så behöver man verkligen andra människor för att få sin egen ö att flyta. även om dessa människor inte var de man trodde att det skulle vara. även om ens bästa vänner är vingarna som lyfter en när man faller så finns det något jag skulle vilja likna änglar. änglar som finns nära en fast ändå så långt bort att det inte ser ens hjärta och dessa änglar viskar ohörbara ord som lyfter slöjan från ens annars så mörka sinne.

jag är inte död och inte nästan, bara nerbruten och trasig. men dessa änglar som jag vill kalla dem ger mig något jag inte kan beskriva. inte lim, för mina bitar ligger där i spillror och väntar på mig själv att lyfta upp, men de stärker dessa sköra bitar och får mig att komma ihåg hur det låter att skratta. de fördriver min tid och håller hoppet uppe. det finns de med orden och de med styrkan. det finns de med kramar som värmer enda in i ryggraden.

jag gjorde något som jag inte trodde att jag var redo för idag. jag såg på bilder. bilder och ord som har värmt mig under alla dessa år. jag såg den gången vi inte brydde oss om hårda golv. jag såg intima viskningar. jag såg lycka. det värmde mig ännu en gång även fast det skavde. men det hör väl till. det viktiga är att jag vet att vi var på samma sida en gång. att vi skrattade samtidigt, du och jag. även om jag inte känner mig redo att leva i ett minne ännu. jag vill inte. för jag vet att vi gör det så bra. när vi gör det. nu känns det som att jag står på andra sidan jordklotet med ena foten i ett hjärta. på något sätt så tror jag att du känner likadant. även om det på ytan ser annorlunda ut. så tror jag du med vet hur allt glitter ser ut på insidan.

än så länge tänker jag bara följa mitt hjärta. jag har inget behov att försöka tänka realistiskt. den dagen kommer med. nu vill jag bara drömma och lyssna till mig själv. jag vill bara må bra.

du plaserar ett leende på mina läppar som jag inte kan förklara. som jag inte vet vart det kommer ifrån.

So I guess I'll go out walking
Lord, let the rain keep falling down
I guess I'll go chase some memories
On the dark side of town

See the nightbird softly fly
Why does she fly alone
Is the moonlight just a flame for her memory
Now she's gone

jag finns här för dig, i vått och torrt.

carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0