- jag är det fulaste som finns

jag känner mig rutten, halvt död och halvt levande. för död är jag ännu inte, även om jag önskar det. för det finns en ljusglimt, en rest från glitterkonfettin som funnits, som inte vill slockna. jag känner mig som något kaotiskt monster i JRR Tolkiens böcker, fult och stinkande som dödar alla doftande blommor och förgiftar alla världens glittrande sjöar. jag känner mig ful och oönskad. även om fallet kanske inte är så. jag vet inte vart jag ska förvara alla känslor så de sätter sig på utsidan och drar ner livskvalitén. alla de varelser som funnits i mitt huvud har ändrat form och personlighet. och alla är de olika, alla formar olika former av musik. musik som alla i ett blir så hög så att jag skriker av smärta och bara vill stänga av.

ändå är jag hälften död, hälften levande. jag tar mig upp om morgonen även om den morgonen är mitt på eftermiddagen. och jag somnar om natten även om morgonstrimman börjat leka i mitt rum. mitt rum jag ändå inte kan vara i. mitt rum jag inte har andas i på två veckor. en gravplats, ett stilla mörker av igår. jag kan inte. allt i en låda för att förvaras och hållas gömd. är det så det ska vara?

jag ser mig inte i spegeln och jag undviker ögonkontakt, resten ser inte ut så som jag ser det. utmärglad och overklig, jag kan inte andas ut för då ser det ut som något annat. jag kan inte andas in för då slår det mig med kväve. jag kan inte ta i mina kläder för de bränner mig och jag kan inte se för mascaraklumparna immat igen mitt synfält. min insida förvränger min utsida. jag är det fulaste som finns.

en ros, en ädelsten. briljanta glitterstenar av passion. något jag minns av dig. eldsjäl. jag var kallan, den sköra starka sårbara. en annan del av passionen.

jag är det fulaste som finns.

'If things were diffrent.
If we lived in a place without duty...
would you be with me?'

carolina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0