Olina

jag behöver verkligen ny luft i mina andetag.

ännu en tabbe i mitt galleri av endast dunka huvud mot betong misstag. ibland förvånar det mig hur jag kan vara så otrolig korkad. hur jag inte kan se vart jag sätter fötterna och så plötsligt sitter jag i skiten igen. jag ångrar att jag inte visade den respekt jag borde. jag ångrar att jag är en känslomänniska. av det slaget. jag vill bara att saker och ting ska bli bra. jag vill ta mig ur förvirringen som gör mig till något jag inte ens vet vad jag ska benämna. jag är inte den jag var. jag är någon främmande jag inte längre och inte ännu känner, fast ändå samma. jag vet inte hur jag ska beté mig för på vilket sätt jag än försöker så blir det ändå fel på något sätt. jag vet inte hur jag ska göra med något för jag har inga direktiv. jag har ingen som ber mig om något konkret eller en riktlinje i mitt hjärta. jag har smulor till pussel och det är svårt att sätta ihop.

jag saknar dig så som öknen saknar regnet.

ja, jag kanske har ett större behov av att yttra mig offentligt.

carolina