- I'm tired to be honest, I'm nobody.

Uppdaterat.
Jag får helt enket längta till lördag bara.

Cassie pulled the trigger ...

Sometimes life seems too quiet
Into paralyzing silence
Like the moonless dark
Meant to make me strong

Familiar breath of my old lies
Changed the color in my eyes
Soon he will perforate the fabric of the peaceful by and by


Sorrow lasts through this night
I'll take this piece of you
And hope for all eternity
For just one second I felt whole
As you flew right through me


Left alone with only reflections of the memory
To face the ugly girl that's smothering me
Sitting closer than my pain
He knew each tear before it came
Soon He will perforate the fabric of the peaceful by and by


I don't want to be left behind alone.

något i bröstet tynger. klumpen växer juh mer jag ber den försvinna. jag skriker åt den att vara mig skonsam men hänsynslöst river den i rummet mellan känslan och förståndet.
små bitar som försöker laga sig själva genom naiva utlåtanden. men känslan ropar hål i naiviteten med patetiska vågor. Don't Cha Wanna Ride Baby? Jo så mycket, mycket mer än jag från början trodde att jag ville. Planet med glädjens rus, tågets rusande fart mot nattens ekon av skratt. Skratt som möts av andra och bildar sorlet av lycka.
KLUMP FÖRSVINN! tyng inte mina redan trasiga väggar av hopp.

kan inte lördagen komma snabbare?

/ Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0