Olina

' Som ett smycke jag förlorat, och aldrig återfår '
Alla har vi förlorat smycken, älskade smycken i form av betydelsefulla stunder.
Människor som vi älskat och känt, fallit bort som inte går att nudda med fingertopparna.
Men vi har alltid fått något nytt i utbyte, någon hoppfull insikt.
' Barnet är nyfött, blottat och bart '
Kanske var det orden du sa när du sa dem som fick mig att bli den jag var
men det är inte saknaden av orden som gör den jag är.
Det är stunderna du ger mig och tankarna du formar.
' Vi skriver utan ord, i en bok med blanka sidor ' 
Det är bara vi som skapar morgondagen, stegen vi tar och tankarna vi ger.
Vi bestämmer vad som är viktigt och vad vi kan låta det falla på. Men vi måste ändå ta oss tiden att se anledningarna varför vi är här, varför vi känner som vi gör. Världen vi delar ger oss styra att bilda den nästa.

Jag känner som jag gör för du sådde fröet inom mig som har slagit rot. Jag kan inte sudda ut mitt minne, jag kan inte ge upp de andetag som ger mig styrka. Jag kan bara älska.
Och jag älskar dig, mer än någon annan.
Utan dig vore allt ingenting.
Vi tar steget ut i ingentinget och bildar alltet.
Du, vi är allt.


Älskade memla, lämna mig inte.





/Carolina.