- Three months
And I don't know
This could break my heart or save me
Nothing's real
Until you let go completely
So here I go with all my thoughts I've been saving
So here I go with all my fears weighing on me
Three months and I'm still sober
Picked all my weeds but kept the flowers
But I know it's never really over
And I don't know
I could crash and burn but maybe
At the end of this road I might catch a glimpse of me
So I won't worry about my timing, I want to get it right
No comparing, second guessing, no not this time
Three months and I'm still breathing
Been a long road since those hands I left my tears in but I know
It's never really over, no
Wake up
Three months and I'm still standing here
Three months and I'm getting better yeah
Three months and I still am
Three months and it's still harder now
Three months I've been living here without you now
Three months yeah, three months
Three months and I'm still breathing
Three months and I still remember it
Three months and I wake up
Three months and I'm still sober
Picked all my weeds but kept the flowers
det gör ont i mig. ont ont ont. påriktigt. tanken på att du försvann svider och skaver. för allt omkring mig är du, och jag kommer inte ifrån det, även fast jag blundar. det var kärlek, riktigt kärlek. kärlek som du kanske inte riktigt kunde hantera, kanske inte jag heller. jag saknar stunder då tiden stod stilla, då själarna talade för sig själva. en stund av en enda ton, en gitarrsträng, ett skratt. jag älskar fortfarande dig även om jag försöker att inte gå så långt. du var mitt allt, mitt hopp, min inspiration. du gav mig mer än jag någonsin kunnat drömma om, du var du. doften av din hud, solen mot dina lockar, känslan av dina fingertoppar. inget kan mäta sig med det även om det kommer fler. du var speciell, du är fortfarande speciell. jag trodde jag skulle dö, kvävas av mina egna tårar, gå sönder av ett brustet hjärta. men jag lever, jag andas och jag går vidare. mina fötter känns som bly, mitt hjärta skaver och andetagen är tunga, men jag försöker leva. så som du vill att jag ska leva. du kanske inte är redo att tänka på alla solstrålar, allt det som var bra. kanske för att det är för mycket att ta in, för många minnen som kanske skulle skaka om din tankegång eller reta tårkanalerna. men jag vet att du känner dem, även om de ligger i en ask under sängen. jag hoppas du mår bra nu, åtminstone bättre. jag önskar att jag en dag får möta dig igen. då tanken av att fråga dig om en kamera inte känns tung och skrämmande. vi har kommit så långt, med och utan varandra. jag tackar dig för allt, tårar som skratt. jag tackar dig för att ditt skratt bor under mina ögonlock.
saknad och älskad.
tre månader.
Carolina
