Olina

mit hjärta tickar i takt med klockans slag. jag har gjort något som jag gruvat mig för en tid, nu är det gjort och jag behöver inte oroa mig över att göra det men ändå så skakar mina händer så som de gjorde när jag skrev de simpla orden som jag visste inte skulle bli något problem. men jag vet att vissa saker orkar man inte tänka på, men ändå så känns det hårdare än något. jag önskar att jag bara kunde stänga av, utan tolkningar och tankar på högvarv.

nu är det enda jag ser framemot min födelsedag, nyår och Oasis. stunder framöver då jag får spendera tid med mina närmaste och finaste. jag behöver dem mer än någonsin. förut var det påtagligt, så som man förväntar sig. sen kom en tid av avstängning av hjärnan täckt med skratt. men nu, ja nu känns det som hårdast. en svidande känsla som överväger alla sinnen, en känsla som gör att maten inte smakar, sömnen känns överskattad och tårarna inte syns men känns. jag är en olycklig liten fågel som har glömt hur vinden känns under mina vingar.

<'3

The girl in the dirty shirt