Olina

Får ni någonsin känslan av att ni snart spricker, imploderar eller varfritt laddat verb? Inte alltid av något dåligt och starkt som ilska kanske, det har vi nog alla känt, jag menar något långsamt och stilla, som inte går att beskriva. Det närmaste man kommer till en förklaring eller beskrivning är just att man sakta håller på att spricka. Jag förstår inte riktigt vad som håller på att spricker eller vad det är på insidan som vill ut, eller in kanske? Ibland så känns det som om något försöker hoppa ut ur min mun, som om jag var på väg att säga något, även om jag är ensam. Ibland är det som ett tryck på insidan, som bänder ut bröstkorgen så det nästan knakar. Andra gånger så sticker det i huden, så som om jag kände varenda hårstrå växte och blev grövre. Ibland blir det som en feber som hettar och ryser mig på samma gång, men går över lika snabbt som den kom. Allt det här gör kroppen själv, snabba reaktioner som kommer långt innan hjärnan hunnit tänkt en tanke, eller åtminstone uppfattat den. Jag vet inte varför jag ibland darrar som om det nyss gått en stöt genom mig.


Nu precis hände det igen. Alltihopa på samma gång.

Carolina.

You're amazing just because you are

Carolina.

Long time no seen. Det är så jäkla kasst när allt tar slut på samma gång, internet, mobil och pengar. Just nu levar jag väl på minus, tur att jag har ett stort jäkla plus i hjärtat. Idag så åker jag till Gävle och blir förhoppningsvis med jobb. Inget drömjobb kanske men ett jag aldrig har prövat förut så det kan bli spännande. Hoppas på stark personkemi. Den här arbetslösheten tär på mig och min plånbok. En och en halv månad känns som ett halvår, jag har redan dragit på mig den tillhörande latheten och det ogillas. Lite rutin till livet vore underbart! Och om jag skulle få jobbet och det inte känns bra, ja då kan man faktiskt söka vidare. Leva lilla livet heter det.

Så vad har hänt sen senast? Inte mycket bortsett från lördagen då det var 30årsfest hela dagen. Grillning i Gussibacken, osmarta jag tog min vinterkappa jag har jämt, nu luktar den rök. Men dagen var lyckad och jag träffade många trevliga små och stora individer. På kvällen så var det trerätters på Statt följt av helt vanligt krogliv. Jag fick träffa min fina Marina en snabbis, önskar att jag hade haft lite mer tid där men men, det får bli nästa gång.

Den här veckan hoppas jag på; sol och mer takdropp, hinna träffa Belle ikväll en snabbis för att säga hejdå (önskar att jag kunde skicka med en present men jag får helt enkelt lova att komma ner snart istället), sysselsättning, en dejt (eller fler).


Carolina.

Det är så himla långt till lördag!

Carolina.

Den här dagen har varit, man kan säga det, perfekt! Den har varit så himla vårig på alla sätt. Dagen började med sol ute och sol i hjärtat, lite kaffe och den vårigaste, glada musiken man kan tänka sig. Som om det inte vore nog så plockade Thomas upp mig för lite äventyr. Kaffe ute i solen är oslagbart!


Den tjocka isen hade börjat smälta, och i Gussibacken var det tovor jag inte hade velat fastna i om jag åkte plastsäck. Senare ikväll så var det kylskåpsrensning hos Isabelle, med ett gäng hungriga själar. Och världens sötaste lilla kattunge som de stora kissarna blev livrädd och elak på. Jag och Isabelle hade en fin fiskkonversation och tänker på samma saker på distans, kan funka det här med Stockholmsflytten.

Armand Mirpour – Lucky Lady Hotshot

Carolina.

Blä. Jag sitter i Isabelles soffa för kanske sista gången. Hon flyttar till Stockholm i typ helgen och hon kommer kanske inte ens ha en soffa. Nu blev jag så himla sentimental. Jag kommer sakna henne så himla jäkla mycket!


<3

Carolina.

Det är det bästa med dig är att du gör en redan bra dag bättre. Kan du då förstå hur bra du gör dåliga dagar då?

Carolina.

Lite febrig idag, mycket glad idag. Lite för lite rutin, speciellt när det gäller maten. Jag måste lära mig att äta i min kaffemängd, lära mig att ha bra matrutiner även om dagarna har noll struktur. Jag HAR ätit mat, om det är någon som börjar bli orolig, jag har bara druckit för mycket kaffe på för DÅLIG mat. Mackor, flingor, pasta etc. Jag tycker om att både äta och laga mat, fast makaroner och köttbullar är för oätbart för att det ska vara roligt att laga. Smäll på fingrarna där. Lathet är ingen ursäkt. Vilket jäkla utlägg över mat, det var inte alls syftet med inlägget. Idag har varit en lat/"sjuk"/tråkdag. Varken ork eller inspiration till något. Det känns så himla dåligt för idag var det ett toppenväder som verkligen satte sig i bröstet. Varför tog jag inte en härlig promenad? Bra fråga, jag har nog ömkat mig lite överdrivet mycket över den pyttelilla febern jag vaknade med. Man skulle kunna tro att jag börjar på att bli en man. Men så är icke fallet, så himla glad och flickig idag faktiskt. Those dancing days och Laleh levererar idag! VÅR VÅR VÅR VÅR VÅR


Laleh – Elephant

Carolina.

Gårdagen var fin på alla sätt och vis. Bortsett från att jag är så himla dålig på att äta rätt när jag inte har några fasta rutiner men himla bra på att dricka kaffe och röka. Detta resulterade i dödsskakningar i ca två timmar. Med lite mat i magen och en uppiggande dusch så blev jag som folk igen och begav mig till Isabelle för lite sällskap. Umeå-borna var på besök och det blev glada återseenden. Jag var inte lika party som resten, och otroligt pank, så jag tyckte inte Adept var särskilt värt. Jag hann inte mer än att säga hejdå till partyfolket innan en annan partymänniska ringde så det blev en stunds hderligt gammalt hänga-utanför-krogen-och-kolla-på-folk iallafall. Jag blev nöjd och gick hem, mer kalas kände inte min kropp för.




(bilderna är ohederligt stulna från Isabelle)

Idag har vårkänslorna varit i topp. Takdropp, kaffe i sängen, skratt, bästa uppvaknandet, Fivel, ett fint besked om eventuell hemkomst nästa helg, sol och kortspel. Våren får allting att kännas mycket lättare. Det är inte långt kvar nu tills kängorna ställs på hyllan för att lämna plats åt tygskorna!


He holds me in his big arms
Drunk and I am seeing stars
This is all I think of

Carolina.

I feel these 4 walls closing in
My face up against the glass
I'm looking out... hmm
Is this my life I'm wondering
It happened so fast
How do I turn this thing around
Is this the bed I chose to make
Its greener pastures I'm thinking about hmm
Wide open spaces far away

All I want is the wind in my hair
To face the fear but, not feel scared

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I'll run free too
Wish I could recklessly love, like I'm longing to
Run with the wild horses, run with the wild horses!
Oh yeah yea

I see the girl I wanna be
Riding bare back, care free along the shore
If only that someone was me
Jumping head first headlong without a thought
To act and damn the consequence
How I wish it could be that easy
But fear surrounds me like a fence
I wanna break free

All I want is the wind in my hair
To face the fear but, not feel scared
Hoohhh woah woah

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I'll run free too
Wish I could recklessly love, like I'm longing to
I wanna run with the wild horses, run with the wild horses!
Oh yeah yea

I wanna run too.
Hohhh woah oh woah oh

Breaklessly abandoning my self before you

I wanna open up my heart tell him how I feel

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind
I'll run free too
Wish I could recklessly love, like I'm longing to
I wanna run with the wild horses, run with the wild horses
Hooaah woah oh woah
Yeah

I wanna run with the wild horses


Carolina.

You should be here.

Carolina.

Åh, jag tror att jag faller
Jag faller
Jag faller
Baby, jag faller
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller

Igår tog Isabelle med mig ut till Hällmyra för att åka längdskidor förförta gången. Jag var galet pepp sen onsdagskvällen.

Förväntning


Verklighet (typ)


Jag kan bara påpeka att jag är helt och totalt värdelös på skidor och att min fallrädsla är värre än någonsin, jag trodde seriöst jag skulle dö när jag såg backarna. Jag trodde inte att man åkte i backar på längdskidor. Till mitt försvar så är jag uppvuxen mitt i stan, utan föräldrar eller släktingar som åker skidor, så jag har aldrig hamnat i den situationen eller har någon som helst koll. Jag bör öva så mina barn aldrig behöver råka ut för den här okunnigheten! Men jag hade mestadels kul, tycker dock synd om Isabelle som var tvungen att stå ut med mig.

Carolina.

Innan våren är här kommer jag ha nött ut den här typen av bilder. Men som en flytväst som håller huvudet över vattnet får de vara en påminelse för mig, och ni som kikar in. Men dagar som denna, när solen smiter igenom den vita hinnan heltäckande moln och det bara är ljust oavsett, det ger hopp till lilla själen. Den tinar en aning och man funderar på om man ska ta på sig solglasögonen, bara för att. Har man då bra musik och göder den här känslan så kan man nästan känna våren i farstun. Jag längtar efter våren. Våren som har fått en delad innebörd för mig. Våren är också vi. Et ljuvligt mellanspel.

The Naked And Famous – Young Blood Den som inte får den minsta vår- eller sommarkänslan av den här, den vettefan vad jag ska säga om. Är man glad ska man dela med sig. Glädje skapar glädje. Ha den allra finaste dagen, det ska jag ha!

Carolina.

Carolina.

Det står att jag har 9 följare genom bloglovin, jag kan bara komma på två. Så nu blir jag ju himla nyfiken på vilka det är som brukar läsa mina tappra rader. Kan inte ni lägga en kommentar om vilka ni är? Det vore så himla kul!


Carolina.

Behöver sol, värme, grus, öl, jeansjacka, hörlurar, takfest, skratt, ljus, musik, gräsmattor och närhet nu. NYSS. Men 2-4 månader kvar tills man kan börja bocka av dem. Mest av allt behöver jag sömn nu. Jag ska le tills jag somnar. Livet.

Carolina.

Jag måste sluta oroa mig för saker och ting. Vissa situationer kan man inte styra över, det får man helt enkelt lägga i ödets händer. Jag har så länge jag kan minnas fått lära mig att stå på mina egna två ben, att lycka är något man skapar, inget som bara händer av sig själv. Men. Ibland så kan man inte göra mer än vad man gjort, eller gör genom att bara andas. Jag har naturligt ett driv i mig, ett driv som alltid ligger under ytan, alla ser det inte medan andra får en överdos av det. Men som vanligt när jag skriver så återkommer jag till balansen, harmoni, olika världar i samklang. Ibland vill jag bara skriva vackra symfonier och storslagna äventyr. Ibland skenar hjärnvalvet iväg med väldig fart mot fjärran länder. Ibland skenar tankarna iväg, många gånger mot den mörkare delen av att leva. Som en medfödd fläck där jag har en tendens till överdramatik och pessimism, åtminstone i tankarna. Jag funderar många gånger att skriva rakt av hjärtat, här, som förut. Men jag som historiafantast vill tro att vi människor är kapabla till att lära oss av våra misstag, våra egna historiska äventyr, även så jag. Oron. Hur mycket jag stretar emot så smyger den sig tillbaka, hur mycket jag än vill tro på mina egna teorier eller vad jag än säger till de jag har nära mig. Men min Spegelsyster sa en gång till mig att i och med att jag är medveten så har jag möjligheten att ändrar mig och har utvecklats långt från den hjälplösa och osäkra känsloflickan som blev handlingsförlamad så fort ett hinder dök upp eller spelade ut överdramatiska fantasiverkligheter för att matcha min osäkerhet.

Många osäkra delar av mitt liv just nu, på både gott och ont. Det är nog kanske just i detta man känner att man lever?


We're all young and naive still
We require certain skill
The motive changes like the wind
Hard to control when it begins

Carolina.

Carolina.

The mind churns
The heart yearns

Carolina.

Hard to control when it begins

Carolina.

I could be sometime always or never

Carolina.

Hej! Jag tänker på dig rätt ofta.

Carolina.

DAGENS:
Humör: Trött men glad.
Planer: Piggna till, vattna mina ledsna orkidéer, fundera på hur jag ska lösa mitt hårproblem, dränka håret i serum, dricka litervis med kaffe. Städa? Jag har hört det ryktas om pulkaåkning och bingolotto med.
Lyssnar på: Jag kommer.
Artist: Veronica Maggio.
Tv program: Inte ett endaste.
Bästa: Leendet.
Blogg: KillerColours.
Väder: Snöfan! och jäkla visdomständer.
Gjort: Vaknat, druckit kaffe, ätit frukost, sökt jobb och allt annat man gör på internätttt.
Beroende: Värme.
Känsla: Glädje.
Sämsta: Snö och kyla.
Klädsel: Hel grått.
Mat: Kaffe och mackor.
Frisyr: I behov av en frisör.
Citat: "Jag är tillräckligt snabb men för vek" håller i sig än idag, även "Ja, jag umgås med tjejer!!!". Hahaha <3
Saknad: Sol, värme, och grus under skorna.
Vän: La familia.
Plats: Sängen.
Pryl: Långkalsonger, sockor, björnfittan och allt annat som håller värmen.
Minne: Gårdagen.
Längtan: Vår och en famn.
Köp: Nada.


Carolina.

Jag är "Lucy in the sky", jag är högt över molnen

Carolina.

- Hur man öppnar länkar i nya tabs
- Att bacon faktiskt funkar till det mesta (jag är inte riktigt framme där till att det passar till allt)
- Vad osvare har för innebörd
- Att Simpsons faktiskt kan vara rätt så kul och mysigt
- Att Marina blir mer och mer en juriststudent för varje dag som går
- Att spontanitet är roligt
- Att folk i Gävle-butiker är himla trevliga
- Att trycka sönder mentolkulan i clickcigaretter (har varit helt omöjligt förut!)

Kommande projekt:

- Lära mig hitta balans
- Lära mig gå i (och få på mig utan att bryta tårna) skorna jag köpte innan jul från Nelly
- Att motionera på rutin, starting now!
- Lära mig blokera negativa tankar
- Få in produktivitet på rutin, istället för lathet. A.k.a. sluta skjuta upp saker

Det tycker jag låter bra för att det bara är 1 februari idag och jag har hela året kvar. Just nu vill jag att fröken Belle ska svara på mitt sms så jag får ut och vara glad motionär (förhoppningsvis är hon på min idé också) och mest av allt vill jag ha vårvärmen! Vårmentaliteten.


Summer attraction pounding in my vains

Carolina.