Olina

Får man vara såhär nöjd dagen efter eller är det oförskämt mot de som ligger och spyr lungorna ur sig? Jisses vilken lyckad kväll det var igår! Jag skulle utan tvekan göra om den här och nu. Fina vänner, dans, galenskap och nattrus. Gårdagen förnimde om våren, det märks nu hur människor redan börjar andas igen efter vargavintern. Jag längtar efter långa mornar i sängen läsande tidningen och höra fåglarna kvittra utanför.



KlubbPepp gör mig pepp!


Carolina.-

Det är fredag och jag har "försmälla" men är riktigt taggad på morgon dagen med lite pepp - KlubbPepp alltså!



Och bara för att Ida (http://bad-ass.se) kan ny lyssna på musik på sin dator så får hon denna låt, fredag baby!

Royal Republic – Underwear


Carolina

Kom hem.

C.

I hela mitt liv har dansen legat mig varmt om hjärtat. Jag har i mina yngre dagar dansat en hel del olika dansstilar men antagligen av rastlöshet jämt slutat. Min största ånger. Min enda ånger. Just nu sitter jag och tänker på den dumma flickan som tyckte hon var sämst och att tid till allt annat var viktigare. Jag funderar över vart jag skulle ha varit idag om jag bara hade fortsatt. Kanske hade jag aldrig blivit mycket bättre, kanske hade jag blivit bäst. Egentligen hade det nog aldrig spelat någon roll nu, eftersom jag älskar det. I vilken form det nu än är.

När jag började Pole Dancen så kändes det lite som att komma hem, att göra det jag helst vill. Jag har alltid och många gånger påpekat om kreativitet. Att det är den största delen av mig. Också att jag aldrig riktigt hittat en passion. Dansen är nog det som kommer närmast, och skrivandet. Jag har nog alltid bara varit rädd, rädd för att jag inte alls ska vara lika bra som att glöden är het. Hur det än ligger till så är jag här nu, hittat en sak som ger mig livsglöd och lycka. Sätt att uttrycka mig.


http://www.youtube.com/watch?v=IsU6wq8BKtg&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=_xrYGPOTxJ8&feature=related


Carolina.

Jag: Varför ska det vara så dött med liggpartners här?
Frida: Haha jag vet inte, jag undrar mer varför det är så jäkla dött med "förhållande-killar"
Jag: Men det är ju för att alla bara vill ligga och dem är det ju till och med dött med.
Frida: Om det hade varit på facebook du hade skrivit så hade jag gillat din kommentar. Det är ju precis så det är!

Facebooknördar.

Carolina.

Jag fyllde 18år den 27 december 2005 på värdelöst nog en tisdag. Jag minns att det var grått väder ute när jag vaknade och att jag mådde skitdåligt. Trodde även att jag var gravid hahah. Det kom in en femårig lillebror, min mamma och Åke med sång, kladdkakemuffins och paket. Jag minns inte riktigt om Erik sov bredvid mig då eller om han kom senare, jag tror han kom senare. Jag klev upp och försökte göra mig födelsedagsfin men mådde alldeles för dåligt för det. Mamma dukade fint med mina nya vinglas (det året fick jag en uppsjö av vin- och champagneglas men ingen alkohol) och jag dekorerade tacotårtan jag bestämt att jag skulle ha. Det var inget större kalas jag ville ha utan bara de närmaste - Annika, Anna och Erik. Tessa kom en sväng för att lämna paket och fick dissen av min bror genom ett "Äh! Stick från komun!" haha jag vet inte vart det plötsligt kom från. Jag fick massvis med fina presenter men de bästa var presentkortet hos tattueraren av mamma, och den finaste gåvan av alla var diamantringen (ja det är en äkta) mamma fick när jag föddes av min pappa. Jag grät en bit medan Piff och Puff (Annika och Anna) åt halva tårtan, jag mådde för illa för det.

Efter en, för mig, rätt jobbig dag utan mat och massvis av ansträngning gav jag upp min födelsedag och åkte hem till Erik för att bara vara, avrundade dagen med en McChicken för Eva, Eriks mamma, tyckte att jag var tvungen att få i mig någon mat. Jag minns även att jag fick ett vackert halsband från Pilgrim av familjen Westerlund med - vilket jag nu ska gå och leta eftersom min mamma också tyckte det var fint.

Carolina.

Mina nya långa benvärmare jag införskaffade igår, vilket i sig betyder att pole dancen är igång - lycka.



Fil och banan, helt fantastiskt gott!



Ögonskuggsasken jag fick av Marina i julklapp, färg färg och åter färg!

Nu ska jag hoppa in i duschen och ha ett litet mini spa och bara ta hand om mig själv.


Carolina.

You know there's a dirty word
Never gonna say it first
No, it's just a thought
That never crosses my mind

Maybe in the parking lot
Better bring your friend along
Better rock together
Than just one at a time

S is for the simplety
E is for the ecstasy
X is just to mark the spot
'Cause that's the one you really want

Yes, sex is always the answer, it's never a question
'Cause the answer's yes, oh the answer's yes
Not just a suggestion, if you ask a question
Then it's always yes, yeah

I'm loving what you wanna wear
I wonder what's up under there
Wonder if I'll ever have it
Under my tongue

I'll love to try to set you free
I love you all over me
Love to hear the sound you make
The second you're done

S is for the simplety
E is for the ecstasy
X is just to mark the spot
'Cause that's the one you really want

Yes, sex is always the answer, it's never a question
'Cause the answer's yes, oh the answer's yes
Not just a suggestion, if you ask a question
Then it's always yes

Yeah, yeah, yeah
(Yes)
Yeah, yeah, yeah
Yeah, yeah, yeah
Yeah, yeah

S is for the simplety
E is for the ecstasy
X is just to mark the spot
'Cause that's the one you really want

Yes, sex is always the answer, it's never a question
'Cause the answer's yes, oh, the answer's yes
Not just a suggestion, if you ask a question
Then it's always yes, yeah

Yes, sex is always the answer, it's never a question
'Cause the answer's yes, oh, the answer's yes
Not just a suggestion, if you ask a question
Then it's always yes

Yeah, yeah, yeah
(Yes)
Yeah, yeah, yeah
Yeah, yeah, yeah
(Yes)
Yeah, yeah

Yeah, yeah, yeah
(Yes)
Yeah, yeah

Nickelback – S.E.X.


Carolina.

Älskade lilla prins! Vackrare bäbis får man leta efter. Nu måste jag se till att ta mig till Uppsala så jag får hålla om dig och smälta totalt.

Grattis återigen till min kära Caroline och hennes Viktor, det här har ni gjort bra.


Carolina.

Jag gav mig ju fan på att skriva en kalenderblogg men det gick ju inte så bra, men igår fick jag en lite roligare kalender att följa av Baby Bell.

Jag ska säga redan här och nu att följande bilder inte precis är topp 3 fulaste bilderna på mig själv men för att visa hänsyn till de medverkande i dessa bilder så har jag valt att inte ta med de haha



Vilka minnen! Jag och Caroline har spenderat många timmar åt att bara ligga skrattandes på golvet över den här bilden. Tagen under O-ringen 2006 i vårat medeltidscamp. Om man ser efter ordentligt så ser det ut som att halva jag har svällt upp till det dubbla.



Detta är resultatet av för många Bacardi Breezer Watermelon. Förfest hos Caroline innan vi skulle se Hardcore Superstar på Statt 2006. Vad vi antagligen kommer minnas från den här kvällen är dessa röda tungor och bilder som denna. Kanske även att golvet på Statt höll på att braka eller någons mardrömsnatt i tron om att hon spydde blod (det är också en bieffekt av Bacardi Breezer).



Man kan helt enkelt inte vara vacker jämt. Men med en fin trio behöver man inte det heller.


Carolina.

För det är älskade lilla Viggos födelsedag!

Miljarder gratulationer till Caroline och Viktor som idag 12.29 fick en liten prins. Jag gråter floder av glädjetårar för deras lycka och längtar efter att få träffa hela familjen!



<3

Jag har alltid varit ett med ord, men nu, jag vet inte. Den enklasta raden känns tvingad, men jag tänkte att bryta traditioner känns dåligt så här kommer en annan form av årsammanfattning från mig. Eftersom det här året stod mitt hår i fokus så kommer några härliga bilder på mig. Narcisistiskt som bara tusan men vad är inte en egen blogg om inte det?

Januari




Jag var fortfarande mörkhårig efter att bestämt mig för att vara Kat von D på halloween 09. Januari började inte på bästa viset, jag var hjärtekrossare och sjuk, men Sundsvall hos min själssyster och galna kvällar gjorde det lite bättre. Även ett Stockholmsäventyr med bästa klassen.

Februari



Jag påbörjade vägen till blondhet igen och hade lejonman, men långt och tjockt var det. Jag fäller nästan en tår när jag ser det nu. Jäkla dumhet! Men i övrigt började februari bra med galenhet och resa mot Västerås som aldrig har känts så bra som då. Vi festade en hel del och under dagarna bara utvecklades efter en inspirationskväll.

Mars



Fortfarande lejonman men går mot ljusare tider - all over. Jag lämnar Västerås för Söderhamn och lite tonårsmentalitet. Jag försöker skriva projektarbete men har extrem skrivkramp. Det förflutna gör sig påmind och jag vet inte om det är bra eller bara onödigt. Solen stannar längre men jag stannar inte länge i Sundsvall så som jag hade tänkt.

April



Man kan nog säga att jag var årets kyckling, mitt hår gråter och det gör nog Marinas hårnerv i hjärnan med. Jag har en festlig påsk och sen åker tillbaka till mitt Västerås där mer fest och äventyr står på schemat. Åker även en snabbis till Söderhamn för att spendera tid med Isabelle - bättre födelsedagspresent kunde hon väl inte få? Ja, inte att förglömma, jag köper min lilla bäbis - telefonen. Jag kollar en hel del på Sex and the city, lever det nästan. Den här perioden avslutas med årets besked med, att min klass ska få delta i att dekorera kronprinsessans bröllop i Juni.

Maj



Maj är delad i Söderhamn, Göteborg och Västerås. Jag är delad. Håret var delat. Jag åker tillbaka till Söderhamn för en halv praktik. Minnet kommer tillbaka vad jag har i Söderhamn och vill inte åka till Göteborg. Massvis med fest, jag känner ingen ro att bara sitta men slits över att jag vill spendera tid med min familj. Nio timmars ovärd bakisresa mot Götet och jag trivs inte alls där nere. Jag försöker anstränga mig att uppskatta den tiden men känner att onödig tid går. När jag kommer tillbaka till Västerås träffar jag för första gången människan som bodde i mitt rum när jag inte gjorde det. En märklig känsla.

Juni



Nu kan jag kalla mig blondin. Min sista månad i Västerås, min sista tid med piercing. Slutet av en fin era. Tack och lov så sken solen nästan varje dag och jag njöt av de sista stunderna med mina sambos. I skolan var det mycket planering, utställning, bröllop, minigesäll, examen och fest. En hel vecka gick åt i Stockholm, en etta med sju tjejer - vackert! Alldeles för snart kom avslutningen med tårar som aldrig tycktes ta slut.

Juli



Jag vågar knappt röra mitt hår och gör nästan inte det. Juli bestod mest av jobb och kärleksfullhet - på både gott och ont. Jag levde i något jag inte kan förklara. Jag och Fia prövade på sambolivet. Det var verkligen sommar, lite för mycket sommar ibland.

Augusti



Jag och Frida har hängselfredag och jag faller in i en slags kreativ koma. Mitt hår är det sista jag tänker på när livet på vissa sätt faller omkring mig. Förvirrandet jag försökt andas genom tar ut sin rätt med hårda slag. Sommaren kanske inte var lika fylld med festligheter som alla andra år men det tar sig nu i slutet av månaden och det visade sig bli en fest höst istället.

September



Jag gör det mesta för att inte behöva se mitt hemska hår, sätter upp det konstant. En borttappad vän kommer tillbaka och jag funderar på om den ene inte kan var tillsammans med den andre. Det är val och fest, massvis med fest. Några tråkigheter blandas med lycka.

Oktober



Jag försöker få någon slags ordning på håret, låtsas kan man ju. Månaden börjar på bästa möjliga sätt. Jag går på Fias pole danceuppvisning och vinner en hel termin. Det firas med fest. Jag och Fia firar höstens skönhet. Månaden består mest av Kings of Leon och pole dance.

November



Hårkaos! Ångest varje gång jag går förbi en spegel. I övrigt är jag en inbiten pole dancer nu, lever och andas det. Jag kan inte lyssna på musik utan att känna att den hör hemma på polelistan. Blåmärken är som min personliga heroin - ja nästan bättre än sex. Jag känner att jag vill ordna upp i mig själv och blir listmästaren igen. Jag börjar jobba till första advent.

December



Jag får nog och klipper mig! Skitläskigt och jag har nog ännu inte riktigt vant mig men håret känns friskt. Min första pole uppvisning inledde månaden och jag har nog aldrig varit mer nervös förut. Det gick inte perfekt men det kändes fantastiskt! Efteråt följde en endorfinbetonad kväll. Förkylning och åter förkylning. Jag jobbar sjuk men det gick ändå. Julen kom aldrig till mig utan jag jobbade och innan jag visste ordet av det satt vi där och åt julskinka. Julen föll ganska hårt och vore det inte för fint glöggmys och sängdans så hade jag nog fallit ännu hårdare. Jag blev hela 23 år och kände mig mest bara bitter. Bitter över att ingen verkade bry sig. Men finaste Fia och Marina kom och gjorde min dag som avslutades lite otippat i Skärså(?!) Men det var nog lätt en av de bästa födelsedagarna på länge. Som alltid hinner man knappt svälja skinkan innan nyårsbubblet ska svepas. Detta nyår firades med Frida och Chill hemma hos hennes föräldrar med ett gäng glada människor.

Tack för 2010 alla fina! Jag hoppas 2011 blir minst lika fint, om inte bättre.


Carolina Andersson

Som alltid, den här tiden, känner jag ett vibrerande eko i mitt hjärta. Själen känns som sköraste höstlöv som dalar ner mot en kal backe. Jag har aldrig förstått varför, men jag känner mig alltid som så här när en ny tid närmar sig. Jag finner ingen förklaring hur mycket jag än ransakar mig själv. Det är dessa nätter jag som mest vill röka vid datorn medan jag smakar på känslosprängda ord. I år går det inte, inte för att jag gjort det tidigare, men nu försöker jag sluta. Slutet. Jag kan omöjligt förklara och förstå varför jag alltid hänger upp mig på det ordet, jag som försöker se mig själv som den positiva livsslukerskan. Jag vet att det aldrig har varit så men jag försöker se de små mirakler livet andas genom mig. Älskar vi de små sakerna för vi inte har funnit en högre sanning eller är det just de som är det yttersta? Det är den här tiden på året, då jag är som hostigast vanligtvis, jag undrar vad jag gjorde med mig själv året innan. Tog jag tillräckligt med chanser? Gjorde jag omfattade misstag? Vad ska jag göra annorlunda i detta år? Och försöker jag ljuga mig fram till en sanning eller blundar jag för den när den skriker högt bredvid mig?

Jag känner att jag skulle vilja gråta men är rädd att min hud ska smälta likt rispapper, och att någon skulle ha åsikten av att jag är svag. Jag tänker aldrig bli det vrak jag en gång var. Ensam är stark?

Mazzy Star – Into Dust


Carolina.