- I'm barley haning on
jag kan inte släppa dessa ord och dess värme. jag kan inte leka med din tanke att det inte var bättre än förut. det går inte, helt omöjligt. jag försöker se det svåra som du ser. jag försöker se dessa mörka fläckar på de soliga månaderna jag har värmt mig i.
I cannot cry
because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake
a smile, a laugh everyday of my life
jag saknar att ha någon att krama på, någon att värma mina kalla tankar vid.
allt jag behöver nu är varma kramar som säger att jag är bra.
carolina
- Here I am beside myself again
It's empty tonight
And I'm all alone
Get me through this one
Do you notice I'm gone?
Where do you run so far away?
I want you to know that I miss you, I miss you so
I want you to know that I miss you, I miss you so
I'm writing again, these letters to you
On much I know
But I'm not sleeping and you're not here
Tha thought stops my heart
Do you notice I'm gone?
Where do you run so far away?
I want you to know that I miss you, I miss you so
I want you to know that I miss you, I miss you so
No more looking
I've found her
I want you to know that I miss you, I miss you so
I want you to know that I miss you. I miss you so
I've gone away
jag kan inte stänga av så som du kan.
carolina
- 'Hoho, ingen av oss är som vi ska ;)'
jag vaknade upp i min säng i natt av att jag höll på att kvävas. tårarna trycktes fram från hjärtat och allt skavde. du hann inte ens se vad jag gjort med mitt rum. det pumpar i mig, inte blod utan dammkorn som retar min hud till utslag av värsta sort. hur mycket jag tänker, så kommer jag aldrig fram till något fast beslut eller sanning som inte ändrar sig dagen efter.
jag krymper.
jag tynar bort, jag är vålnaden. jag svävar fram mellan ekon från igår och ropar efter i morgon, men fast och låst kommer jag ingenstans. som bäst står jag still utan något alls i min kropp. jag är död. för inte fan skulle jag kalla det här liv. ett ihåligt kanske. vart tog hon jag en gång kände vägen? hon som bubblade av liv och fnitter, hon som gav hela sig själv för en enda och älskade varje sekund av det. hon som levde. hon den lilla lekfulla.
I don't know where I belong but I belong to you.
jag hoppas hoppas hoppas. varje stjärnfall önskar jag, varje 11.11 önskar jag, varje ögonfrans på kinden önskar jag, varje tecken önskar jag.
olina - hon som inte längre finns.
- I'm tripping up over my words to say
soft skin, red lips, so kissable
hard to resist so touchable
too good to deny it
ain't no big deal, it's so innocent
utgång igår. riktigt flickigt och fnittrigt. vin, läppgland och vingliga kisspauser i skogen med klackar. så bra så dåligt, konstigt och overkligt. jag vet inte vad jag ska tycka om igår, mer än att jag behöver er allihopa. jag känner att jag vet väldigt lite och väldigt mycket nu. på samma gång. påriktigt. jag känner mig bara trött, utmattad.
jag har så väldigt lite att säga nu eller orden finns men orkar inte komma fram. bara för Linus. just nu är det bara det, bara den lilla saken jag behöver. just nu. jag behöver speckulera, vrida, fantisera.
men det skulle sitta bra med lite bakisnärhet.
Carolina
- ingen bra dag.
take me back to the place where I
loved that girl for all time
why must life just take away
every good thing one at a time
I want it back
well yes I want it back
yes I want you back
please give it me back
Cause i want your love
How can I not even cry?
for such a big thing in my life
the pain it takes the part of me
turn around and say goodbye
I want it back
well yes I want it back
yes I want you back
please give it me back
cause i want you
idag kom jag tänka på en solig vacker dag, inte allt för lång från nu. en dag då hemlighetsmakerier och Lindexbesök värmde min kropp. en dag då ingen kunde tvivla på att det var rätt och ömsesidigt. en dag jag vill tillbaka till. jag önskar att jag kunde rätta till det som har hänt, jag önskar att den stunden av närhet kommer flacka förbi i din tårkanal. jag trodde att det var påriktigt, och ärligt. det värmde så som varje morgon av närhet. hur skulle jag då, i denna stund och alla andra stunde fram till då, veta att du inte mådde bra. jag trodde verkligen att vi delade något igen då. vart fanns varningssignalerna i den famnen? vart fanns varningssignalerna av pussattackerna för fyra veckor sedan? vart fanns varningssignalerna i cyklemiddag för två i ösregn? vart fanns alla varningssignalerna i de senaste två månaderna? jag är förvirrad ensam och mager. men det är inte synd om mig, jag har mig själv att skylla. jag önskar bara att jag kunde rätta till alla fel jag varit, gjort och sagt. jag önskar att jag kunde sätta ett leende på dina läppar och värma din tanke. I want you back.
en gråtande carolina
- talk tonight
'There she who bore you
brought you forth.
Set me as a seal upon your heart,
as a seal upon your arm;
For love is as strong as death'
jag hade tänkt här beskriva min helvetes dag och mitt tunga sinne. men någon lyfte slöjan från mitt nederlag och vaggade mig stilla till sömn. så som förut fast nytt. denna kraft jag inte kan förklara. för alla tårar jag spillt för den känslan har leendet ändå smygit sig fram.
carolina
- disturbia
och jag hatar det här vädret.
jag är mörk. en skugga från ingenstans. ett ingenting som ingen vill ha. en viskning som ingen vill höra. en börda alla har delat att burit. jag är ingenting.
jag hatar det här vädret.
idag är ingen bra dag, ingen Marina som håller huvudet ovanför ytan, ingen Caroline som bär oss båda, ingen du som tar bort all smärta. ingenting. och solen skiner likt ett hånflin mot mig och gnider in löfen om ett liv utan lycka. den påminner mig om min guldålder, den tiden ingenting kunde gå fel. påväg mot något fantastiskt. jag är inte påväg någonstans. jag är fastkedjad till den döende marken. ensam och iskall.
you fail me, I fail you, I fail me. varför måste det vara så svårt?!
jag hatar det här vädret.
carolina
- my love is alive, and not dead.
stop me an steal my breath
and emeralds from mountains thrust towards the sky
never revealing their depth
and tell me that we belong together
dress it up with the trappings of love
I'll be captivated, I'll hang from your lips
instead of gallows of heartache that hang from above
and I'll be your crying shoulder
I'll be love's suicide
and I'll be better when I'm older
I'll be the greates fan of your life.
det förundrar mig varje gång, hur mycket olika en människa kan känna. jag tror att jag har kännt alla stadier av känslor idag. och nu står jag på toppen av mina plågor och känner nattluftens starka tag. som säger mig att det kommer bli det bästa någonsin oavsett hur det blir det. jag tror på framtidien och vill leva den. dagens början på botten är som bortblåst men kommer säkert påminna mig senare i kväll. då jag åter ligger i min tystnad med alla känslor svävande i tomrummet av mitt hjärta. med saknad och alla 'aldrig'. men just nu känner jag mig lätt och optimistisk. saknad ja, men optimistisk. jag vet inte om det hade med klippandet att göra eller sockerkicken, eller det fina sällskapet. eller kanske bara jag.
jag älskar dig, jag förstår dig, jag avundas dig. du är fortfarande en del av mig, större än vad den kommer vara, men det tycker jag om. det är tryggheten. jag försöker att inte tänka på det så mycket, bara vara. jag tar ett steg i taget. jag tycker fortfarande lika mycket om dig.
it makes me smile.
carolina
- jag är det fulaste som finns
ändå är jag hälften död, hälften levande. jag tar mig upp om morgonen även om den morgonen är mitt på eftermiddagen. och jag somnar om natten även om morgonstrimman börjat leka i mitt rum. mitt rum jag ändå inte kan vara i. mitt rum jag inte har andas i på två veckor. en gravplats, ett stilla mörker av igår. jag kan inte. allt i en låda för att förvaras och hållas gömd. är det så det ska vara?
jag ser mig inte i spegeln och jag undviker ögonkontakt, resten ser inte ut så som jag ser det. utmärglad och overklig, jag kan inte andas ut för då ser det ut som något annat. jag kan inte andas in för då slår det mig med kväve. jag kan inte ta i mina kläder för de bränner mig och jag kan inte se för mascaraklumparna immat igen mitt synfält. min insida förvränger min utsida. jag är det fulaste som finns.
en ros, en ädelsten. briljanta glitterstenar av passion. något jag minns av dig. eldsjäl. jag var kallan, den sköra starka sårbara. en annan del av passionen.
jag är det fulaste som finns.
'If things were diffrent.
If we lived in a place without duty...
would you be with me?'
carolina
- blades of memories
jag minns Fields of gold, jag minns stjärnklara vinternätter, körsbärste och cykleställs middag för två i ösregn. jag minns doften av morgonen och viskningarna i natten.
det skaver och värmer.
jag saknar och älskar.
carolina
- and where the lights go down that is where I'll be found
.
- Torn
So cold and fearful, unnoticed and undaimed
Left as one alone, on the endless road
To bear on for a lifetime, of loneliness
She sits alone and slowly fades
Away into nothingness and she struggles on
Her mind begins to wander
Thoughts of endless bliss
The wind her only friend
never again to be cared for
She tries to hold her head up high
Just a mask to hide the tears away
Only wanting to die, as she sit by and wait
another dead existence, dreams torn apart
as the spirit dies, hiding for the lies
and silent darkness.
one love, one hope
e <'3
carolina
- another dead existence, dreams torn apart
jag känner mig kluven. kluven till förintelse. ena sekunden så tror jag att jag kan klara det här medan den andra slår ner mig som en blixtnerslag mot marken och håller mig nere från underjorden.
'It was a pivatal moment in my life.
I decided to never invest too much emotions in one thing.
It's always a set-up to the pain of losing them.'
när jag ligger där på marken trasig och blödande så frågar jag mig själv 'vad är det för mening att ge så mycket av sig själv när man ändå riskerar att bli lämnad ensam och iskall?'. och den tanken gör så att jag kan resa mig igen, men när jag minst anar det så kommer det en våg av alla 'aldrig' som paserar genom mina tårkanaler och får mig att tänka destruktivt.
men så kommer den andra sidan som säger att det kommer lösa sig, det finns ännu hopp och att jag bara måste vara tålmodig. men sen inser jag att det finns för mycket realism i dina ådror för att våga drömma om filmsenarion. och då finns det bara två vägar min kropp kan välja att gå. en bra dag så tänker jag på de saker jag måste ordna upp i mitt liv, ta bort såren som gräver sig djupare från väggarna i mitt sovrum. jag ändrade ditt namn i telefonlistan i natt, fast jag tror att du redan gjorde det för två veckor sedan. så jag tror inte att det sätter sig djupt i ditt hjärta att du inte är 'Mitt Allt' längre. jag tror ingenting jag säger eller gör skulle kunna sätta sig på ditt hjärta för tillfället. för din beslutsamhet är som pansar. och jag klandrar dig inte. jag tror jag till och med förstår.
en dålig dag ligger jag bara nere och ser ditt ansikte framför mig och ser det jag trodde var verkligt. det som jag har lurat mig själv var bara en falsk ohuman handling. jag ser närheten som jag trodde var påriktigt och påväg mot något bra, som kanske inte var det. men ändå kan inte min hjärna greppa det hela, för det är något i mig som inte kan ta att det inte finns något kvar. jag tror verkligen att det finns det. jag tror inte att sötman från kyssen du gav mig för mindre n tjugo dagar sedan har riktigt försvunnit. och det får mig att hoppas.
men som du säger, det skulle lika gärna ha hänt i morgon. och det här kanske är för det bästa. och jag vet inte vart jag ska ställa mig för jag saknar dig. hårt, kallt och påriktigt. inte det vi hade och inte bara din kyss, utan du. och vem vet våra vägar kanske korsas någon dag i verklighetens overklighet. kanske du är min mr Big eller Ross. kanske vi tillhör varandra kanske inte. jag vet bara att du har tagit så mycket från mig som jag inte vet hur jag ska bygga upp igen. kanske det är att inte ge någonting av mig själv till någon igen, av rädslan att förlora. eller så försöker jag sopa igen minnet och saknaden av dig genom andra. utan att låta mig själv riktigt läka. eller så sluter jag mig för att citera min mamma. jag vet bara att jag har en jäkligt svår väg framför mig och jag tror inte att mina tårar kommer torka ut, för jag är hon - född till att spilla tårar.
'Mäktigare än Estë är dock Nienna, Fëanturis syster; hon lever allena. Hon känner sorgen väl och begråter vart och ett av de sår som Arda måst utstå genom Melkors onda strävan. Så stor var hennes sorg när musiken utvecklades att hennes sång övergick i en sorgesång långt före slutet, så att sorgens klanger vävdes in i Världens teman redan innan den började.'
men vad som än händer så tror jag att jag alltid kommer finnas där för dig, vare sig jag vill det eller inte. för du har en sådan kraft över mig som jag inte kan hantera. mitt hjärta kommer nog alltid skava och värka för dig, även om så lite. du kommer vara han som jag lät gå. och jag hoppas att du kommer minnas med, kanske ligga ner en ensam kväll och minnas kanske till och med gråta. jag hoppas att du kommer minnas mig som Olina med skratten och inte Carolina med tårarna. jag hoppas att du någon dag kommer ångra dig, även ens för en sekund. bara för då vet jag att jag betydde. även ens för någon sekund. du säger att jag betyder och att du inte vill förlora mig, det kommer aldrig hända. det vet du och det vet jag. även om jag inte kan hantera det nu så kanske jag kommer göra det sen. nu är du bara salten i såren, alla 'aldrig' och den fina jag aldrig älskat mindre än jag gjorde dagen innan.
i mig skriker det, och jag grips av panik. panik för att inte ångrat att jag inte kämpat. paniken tar bort all värdighet och jag står där blottad och sårad. och inte till någon nytta alls. din beslutsamhet är som pansar. och jag tror att mina tafatta försök bara förstärker den med bultar av stål. det finns ett kaos i mig.
jag är inte död utan dig, jag bara önskar att jag vore.
jag älskar dig.
carolina.
- Nightbird.
jag är inte död och inte nästan, bara nerbruten och trasig. men dessa änglar som jag vill kalla dem ger mig något jag inte kan beskriva. inte lim, för mina bitar ligger där i spillror och väntar på mig själv att lyfta upp, men de stärker dessa sköra bitar och får mig att komma ihåg hur det låter att skratta. de fördriver min tid och håller hoppet uppe. det finns de med orden och de med styrkan. det finns de med kramar som värmer enda in i ryggraden.
jag gjorde något som jag inte trodde att jag var redo för idag. jag såg på bilder. bilder och ord som har värmt mig under alla dessa år. jag såg den gången vi inte brydde oss om hårda golv. jag såg intima viskningar. jag såg lycka. det värmde mig ännu en gång även fast det skavde. men det hör väl till. det viktiga är att jag vet att vi var på samma sida en gång. att vi skrattade samtidigt, du och jag. även om jag inte känner mig redo att leva i ett minne ännu. jag vill inte. för jag vet att vi gör det så bra. när vi gör det. nu känns det som att jag står på andra sidan jordklotet med ena foten i ett hjärta. på något sätt så tror jag att du känner likadant. även om det på ytan ser annorlunda ut. så tror jag du med vet hur allt glitter ser ut på insidan.
än så länge tänker jag bara följa mitt hjärta. jag har inget behov att försöka tänka realistiskt. den dagen kommer med. nu vill jag bara drömma och lyssna till mig själv. jag vill bara må bra.
du plaserar ett leende på mina läppar som jag inte kan förklara. som jag inte vet vart det kommer ifrån.
So I guess I'll go out walking
Lord, let the rain keep falling down
I guess I'll go chase some memories
On the dark side of town
See the nightbird softly fly
Why does she fly alone
Is the moonlight just a flame for her memory
Now she's gone
jag finns här för dig, i vått och torrt.
carolina.
- we have a song to sing
I could use another cigarette.
But don't worry daddy,
I'm not addicted yet.
One too many drinks tonight
and I miss you,
Like you were mine
carolina
- 17.01
mina enda tankar idag.
Carolina
- Death with a steady heartbeat
idag har det kännts bra. fast ja, det brukar det göra, lika lätt som att vinden vänder och dagen får en helt annan mening. fast Breakaway satte hjärtat i obalans och det började skava igen. men det skaver hela tiden, jag försöker slipa det så gott det går till bekvämlighet. eller med andra ord - förståelse. kanske accepterande också. det finns så mycket som bara känns nu. men det är väl så det är och jag tror inte att någon skulle ha någon invändning till det heller. jag vet bara inte hur jag ska göra. jag vill. men det är väl mycket man vill, så nu lägger jag nog viljan till ödet.
det är så mycket som händer nu. och jag vet inte vart jag ska få plats i det. jag försöker göra det bästa utav saken. och just nu så förstår jag vart mina vänner finns. jag uppskattar vissa av dem, mer än andra kanske. hur illa det än låter. men vissa tar energi medan andra ger den energin jag ger allt annat. jag tror jag är en utav de som tar väldigt mycket OCH ger väldigt mycket med för den delen. men kanske inte åt samma håll. jag försöker att få det rätt även om det är svårt. men jag vet mina brister, vissa inte och vissa väldigt mycket. men det är svårt att fixa de som blir fel. även om jag försöker. alla är vi väl självsika även om vi inte tycker om att erkänna det. jag tror bara att man måste finna balansen i det bara. varje dag är väl en utmaning i just detta.
varje dag är en utmaning.
fel som har gjorts är svåra att göra bra igen utan ett känslomässigt plåster tillhands. även om man vill och försöker. jag tror att mina sår är djupa men kanske inte lika djupa som andras. mina dagar har blivit svårare, verkligen, utan sömn och näring fungerar inte kroppen och då blir hjärnan överbelastat. men som sagt så försöker jag komma över den gränsen som kallas olidlighet. så att oavsett vilket håll mitt liv går så följer jag med. man kan alltid önska och hoppas.
jag är en ensamvarg med närhetsbehov. man kan inte styra sitt hjärta, alltid. ibland måste man få vara blottad och svag. svag för känslan. svag för minnen. svag för alla 'aldrig'. jag har en sprucken själ med väldigt lite lust, men på något sätt överlever jag. jag använder mitt sätt. mitt, kanske för andra ytliga sätt, som får mig att må bra även om det nu förknippas med en randig tröja på Gina Tricot. för alla andra tröjor har dofterna i sig från något jag saknar. men kanske en dag så ger den doften mig något i utbyte mer än tårar.
jag älskar allt det jag har fått, och saknar tiden att kunna ge något tillbaka. jag funderar på att det var så mycket mer jag hade velat fått gjort innan det skulle få en punkt i den hela meningen. så mycket som gnager i mitt huvud och tar onödig plats kanske. men tanken finns där redan och det går inte att göra något åt. lika som att situationen i sig har sin fasta grund. jag tänker på förr och jag tänker på där framme. det gör ont i mig att tänka att den kommer vara jobbig och hård. jag tycker mycket bättre om den andra versionen. den som jag håller tummarna för. onödigt ja, att tänka på något som inte ännu kommer inträffa, antagligen. men det är inte så konstigt. jag älskar ju fortfarande. jag har fortfarande ett hål i mig som ännu inte går att fylla. någon dag kanske, men inte nu. på något sätt. jag hoppas på att lite tid ska ge plats åt tanken att jag är bra.
jag refererar mina tankar med texter någon annan, helt okänd för mig, människas penna och papper. texter som kanske inte alls fanns med mig på vägen hit men ändå finner sig in i något man skulle kunna kalla mitt hjärta. jag lever i en respirator där jag får luft av musik och vänskapsband. för luften gick ur mig tidigare och nu ersätts den av något påriktigt pålåstsas. dumma vanor tar död på rastlösheten och jag finner mig själv ute på en kall trappa med en ciggarett i munen. dåligt och inte jag. men på något sätt så ger det mig något.
jag vet inte vad jag ska säga fast jag säger och tycker mycket. för det är så svårt att få ord på det som känns. jag förstår, även om jag inte gör det. fast jag gör det. fast jag vill inte. vissa saker går bara inte. det går inte att tänka sig att någon annan ska känna samma sak. det går inte att tänka på alla hemligheter som inte längre finns. alla saker som var delat på två i ett. det går inte att se hösten och höra ljuvliheten längre. ingen musik i världen finns längre känns det som. men det finns fortfarande den där ljuspunkten i mig som ger mig kraft till att våga falla. för har jag tur så är det någon där som är stark nog att ta emot mig. någon gång. inte nu. men kanske sen. jag vet som har hänt och jag har börjat greppa tanken om det nu med. jag kan bara inte förstå. för jag ser bara de rosenröda fläckarna som skymmer de svarta. för de finns där, det är jag medveten om i allra högsta grad så det kanske var lika bra. men de röda kan växa till något intensivt som inte ens den starkaste människan inte kan förneka och slå emot. kanske. eller så kanske jag bara tänker naivt. men så får det isånnafall vara. för det här är jag. kanske starakre i mitt svaga än jag någonsin var på den starka sidan. för nu vet jag vart hjärta och själ är. och jag vore feg om jag bara gav upp nu. just nu i denna sekund då tårar blir till glas och pickandet tar slut. även om jag vet att det kommer komma igen i morgon.
jag hoppas att det finns plats för en till solskensmorgon med sekunder av evighet. då sömnens doft fortfarande sitter i huden och inger trygghet. då inga ord i världen finns. bara själar som får prata. som den där gången. och alla de andra de där gångerna. men nu ska vi kanske inte gå djupare in på minnen. det kommer nog bara driva mig och någon annan till vansinne. men ingen kan förneka att det var bra.
jag älskar och saknar vad jag har kommit fram till, min mr BIG.
Carolina.
- Kram
Carolina
- Pretend you're alive
Watch angels in the morning become a devil's afternoon. I will panic in the evening underneath the crashing moon. So fall in love while you can still hold your head up high, and pretend that you're alive again. It's friends that leave you here in the end, so hold you head up high, and pretend that you're alive again.
Now autumn brings the beautiful things, where all you give comes back to you like the crown upon my king. Your life's a song, so sing along before the silence swallows you and leaves you like a pawn, watch angels in the morning become a devil's afternoon, I will panic in the evening underneath the crashing moon. So fall in love while you can still hold your head up high, and pretend that you're alive again. It's friends that leave you here in the end, so hold your head up high and pretend that you're alive.
Your friends, now ghosts, are screaming "Bury us," they said, while panicking, my mind was broken.
13.30 - och jag hoppas
Carolina
- fields of gold
jag minns iallafall.
Carolina
- missing pieces.
I've been trying hard to reach you 'cause I don't know what to do
Oh brother I can't believe it's true
I'm so scared about the future and I wanna talk to you
Oh I wanna talk to you
You can take a picture of something you see
In the future where will I be?
You can climb a ladder up to the sun
Or write a song nobody has sung
Or do something that's never been done
Are you lost or incomplete?
Do you feel like a puzzle, you can't find your missing piece?
Tell me how you feel?
Well I feel like they're talking in a language I don't speak
And they're talking it to me
So you take a picture of something you see
In the future where will I be?
You can climb a ladder up to the sun
Or write a song nobody has sung
Or do something that's never been done
Or do something that's never been done
So you don't know where you're going and you wanna talk
And you feel like you're going where you've been before
You tell anyone who'll listen but you feel ignored
Nothing's really making any sense at all, let's talk
Let's talk, let's talk, let's talk.
jag försöker andas. men vattnet fyller lugnorna.
men sen har jag hört att tårar är själens diamanter, vackra och oslipade.
jag saknar dig.
Carolina.
- Everlong lasting.
Why, couldn't you just see through me?
How come, you act like this
Like you just don't care at all
Do you expect me to believe I was the only one to fall?
I can feel, I can feel you near me, even though you're far away
I can feel, I can feel you baby, why
It's not supposed to feel this way
I need you, I need you
More and more each day
It's not supposed to hurt this way
I need you, I need you, I need you
Tell me, are you and me still together?
Tell me, do you think we could last forever?
Tell me, why
Hey, listen to what we're not saying
Let's play, a different game than what we're playing
Try, to look at me and really see my heart
Do you expect me to believe I'm gonna let us fall apart?
I can feel, I can feel you near me, even when you're far away
I can feel, I can feel you baby, why
It's not supposed to feel this way
I need you, I need you
More and more each day
It's not supposed to hurt this way
I need you, I need you, I need you
Tell me, are you and me still together?
Tell me, you think we could last forever?
Tell me, why
So go and think about whatever you need to think about
Go on and dream about whatever you need to dream about
And come back to me when you know just how you feel, you feel
I can feel, I can feel you near me, even though you're far away
I can feel, I can feel you baby, why
It's not supposed to hurt this way
I need you, I need you
More and more each day
It's not supposed to hurt this way
I need you, I need you, I need you
Tell me
It's not supposed to hurt this way
I need you, I need you
More and more each day
It's not supposed to hurt this way
I need you, I need you, I need you
Tell me, are you and me still together?
Tell me, do you think we could last forever?
Tell me, why
musik som stämmer enda in i själen. har alltid gjort och kommer alltid göra. som 'Stuck on you', halv blir hel av den andra halvan även om halv trivs bra ändå för att halv och halv har kliat i kanterna, det är som ett pussel och mina kanter passar dina. jag finns här, dag och natt. för jag hoppas.
jag älskar dig.
allt
mest
och
oändligt.
/ din carolina
- Grasp my hand, together we feel we are one result
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
hoppas. gråter. tänker. minns. saknar. längtar. hoppas. vill. saknar. hoppas. älskar. faller. minns. saknar. trasig. ångest. bättre. sämre. saknar. ångrar. vill. önskar. hoppas. drömmer. saknar. väntar. väntar. hoppas. älskar. älskar. älskar. älskar. älskar.
Inside-out <3
/ din carolina
- 'Tjejiga grejer vi inte riktigt förstår'
ta t.ex.;
'Leggings
Ett par glansiga leggings på ett par välsvarvade ben se ju fantastiskt ut. Så när det för ett tag sedan blev mordernt med leggings förstår vi att ni gick lite nuts. Eller glöm lite förresten, ni blev ju helt jävla galna. Helt plötsligt hade ni leggings till allt. Skit samma om det passade eller inte, de där tajta brallorna i plast skulle helt enkelt bara på. Vi såg till och med tjejer som baar dem under shorts i 35-gradig högsommarvärme. Det är ju galenskap! Det är som om vi skulle komma med en rutig skogshuggarskjorta till stranden. Vilket vi i och för sig gör, men det hör inte till poängen.'
Helt fantastiskt SANT! Jag är med i motståndarrörelsen mot leggings, jag får klåda av dem! Jag menar visst att ha ett par leggings om man har en väldigt kort kjol för att minska risken att folk inte behöver tjuvkika. Men vad hände med att ha leggings under korta cityshorts? :O Jag har aldrig förstått den trenden, har det ens varit någon trend eller är det bara ännu en osäkerhetsgrej unga tjejer gör? eller vad hände med att vara vrålparty snygg i världens glassigaste partyfodral och sen förstöra den med ett par leggings som inte ens passar, bara för att vi tjejer känner osäkerheten över våran kropp? Ett par bara ben är ju helt fantastiskt på sommaren!
'Skålar
Vi män dricker vårat kaffe ur en kopp och vårat te ur en mugg. Vi äter, som man bör, våran glass på fat och filen ur djupa tallrikar. Kvinnor, däremot, verkar inte ha någon som helst respekt för landets porslinsformgivare, utan får i sig allt som inte kräver kniv och gaffel ur färgglada skålar. Varför?'
HAHA, helt sjukt rolig kommentar där Jonas! faktiskt så är det helt enkelt mysigare med en djup skål med ett färgglatt yttre. Man blir ju så glad! :D
Han tog även upp undret med förvaringslådor, chihuahuor, hudfärgade underkläder och dessa tjatiga tackkort. och tack Cosmo för att ni har en manlig skribent som ifråggasätter vi kvinnors underliga beteenden. Det ger verkligen oss en insikt i hur ni uppfattar oss i hemlighet och verklighet.
/ en lite gladare Carolina
- 16.55
but if we were there would you be you
and baby would I be me?
I don't want to be somewhere and realise this feeling's gone
I'm lost in these tenses
Confusing my senses
Tomorrow is taking to long
Oh don't you know that
you're a part of my heart
and these emotions that I got from the start
are still with me babe
and I'm tripping up over my words
Ibland så händer det att man får äta upp sin klantighet och att man bara låter ordspyor välla ut som man ångrar i sekunden orden nuddat luften.
förlåt.<3
/ Carolina
- tänk vad en liten Elle kan göra.
just nu så är livet på den nivå som gör att inget fattas. man kan alltid önska mer pengar, mer tid skratt och tårar. man kan alltid önska sig mer och mer. men just nu så spelar det ingen roll för jag uppskattar mitt liv så som det är just nu. just idag, just igår.
nu ska jag göra det som jag gör bäst - storstäda!
det låter kanske inte så roligt, men jag älskar det. jag är i mitt rätta när jag känner inspirationen att skapa en fläckfri yta, en falsk perfektion. det är som sånna dagar som idag när det känns så bra inuti som jag finner kraften i att ta bort allt skräp som radats upp utifrån. sen ska jag sitta i mitt nya fina rum och mysa med mina nya gardiner och min alldeles nyinköpta tjocka Elle. kanske med en kaffe och hårinpackning med.
idag är en bra dag.
och du min kärlek, han som är ädelstenarna som vilar djupt nere i jorden och guldet som är fagert i handen, lika väl som bergens väggar och havens bäcken, dig älskar jag från djupet av själen och till toppen av hjärtat. du är tanken och känslan i symbios. du är livet i andetagen och rytmen i hjärtslagen. du har kanske hört allt det här förut men jag uppskattar dig, varenda sekund du väljer att leva ditt liv med mig. jag älskar dig.
e
/ Carolina.
