Olina

Idag är ingen bra dag. Eller har varit. Jag känner mig slagen av mina egna handlingar, och det får jag nu sota för. Just nu skrattar jag nästan åt min naivitet som trodde att det skulle vara så fantastiskt hela tiden. Att jag faktiskt fick vara lycklig, och verkligen göra någon annan det. Utan att göra mer än att vara mig själv.

Jag kan inte förstå. Jag tycker om dig mer än vad jag kanske borde men tydligen ändå inte tillräckligt för att ge dig vad du vill ha. Vad är det jag då känner?

Det har känts nu en tid. Känts. Bara känts. Jag tror det bor för mycket känslor inom mig nu för att jag skulle kunna få någon form av rätsida på det. Nu. Du hjälper mig mig. Hjälpte.

Jag tror att någonstans på vägen krossades mitt hjärta och aldrig lagades. Så nu står jag med olika delar som kämpar för att nå varandra men på vägen tillbaka hittar det nya hjärtan att hålla sig fast i. En del har fastnat i ditt. Jag önskar att jag kunde ge dig hela mitt hjärta. Jag önskar dig allt vackert, för du är det bästa som jag vet.


Jag vill träffa dig i morgon

I don't know what I've done or if I like what I've begun
But something told me to run
And honey you know me
It's all or none

There were sounds in my head
Little voices whispering that I should go and this should end
Oh
And I found myself listening

'Cause I don't know who I am
Who I am without you
All I know is that I should
And I don't know if I could stand another hand upon you
All I know is that I should
'Cause she will love you more than I could
She who dares to stand where I stood

See I thought love was black and white
That it was wrong or it was right
But you ain't leaving without a fight and I think I am just as torn inside

'Cause I don't know who I am
Who I am without you
All I know is that I should
And I don't know if I could stand another hand upon you
All I know is that I should
'Cause she will love you more than I could
She who dares to stand where I stood

And I won't be far from where you are if ever you should call
You meant more to me than anyone I ever loved at all
But you taught me how to trust myself
And so I say to you, "This is what I have to do"

'Cause I don't know who I am
Who I am without you
All I know is that I should
And I don't know if I could stand another hand upon you
All I know is that I should
'Cause she will love you more than I could
She who dares to stand where I stood
Oh
She who dares to stand where I stood

Men jag älskar dig. Förlåt <3

2009 är på väg mot sitt slut så jag tänkte göra en liten årssummering.


Januari
Året började bra, med tretid och allt, vem hade då anat att det skulle bli så dåligt med det i år. Jag var arbetslös och hade fortfarande ett trasigt hjärta. De flesta dagar skrev jag med kaffet i handen som vanligt, och nätterna vreds till vansinne av drömmar allt för verkliga för att vara det. Jag lagade själen som jag sa. Jag antar att jag hade ett litet hopp som glödde någonstans då. Lyckan var att låna pappas dator och ladda ner serier som Freaks and Geeks, eller galna fyllekvällar med mina vänner. Jag slogs fortfarande med tanken, jag var i den där dimman som suddade ut begreppet natt och dag. Dagarna flöt på som sekunder och jag visste nog inte vart jag befann mig. Jag åkte skridskor för glatta livet för sörsta gången på kanske tio år, med Isabell. Jag inledde årets första sjukdomsfas med hosta, något jag skulle komma att vänja mig vid under året. Jag såg klassiker och nyfunna favoriter. Nyponsoppa blev en vardag och jag spenderade fortfarande då, tid med Magnus. En galen absintbetonad kväll på JH så hände något jag inte var beredd på och jag var rädd att släppa smärtan som nu var min trygghet. Jag längtade till våren, jag ville ha nytt liv i kroppen som då var död. Det största under denna kalla månad var Marinas och mitt efterlängtade Globen besök för att se Oasis. Dock blev det live utav en besvikelse, fast bara lite, med henne kan inget bli riktigt så dåligt som det kanske skulle kunna vara. Månaden avslutades med ett besök i Sundsvall. Ett riktigt värt besök, där det bland annat tvättades väggar.

Februari
Inspirationen började komma tillbaka. Men i och med det så kändes tyngden lite hårdare. Jag började nog känna hur något lämnade mig och jag var ännu inte redo. Jag skaffade spotify och umgicks med Isabell. Vi var lite i en SATC-era som vi då sa att vi borde kalla den. Vi såg framtiden. I framtiden låg soliga nätter och kanske en flytt? Jag hade kanske den roligaste Alla-hjärtans-dag i mitt liv med Natasja. Och just då klev en ny människa in i mitt liv som jag aldrig då hade i mina vildaste fantasier trott att han skulle komma att betyda så mycket för mig - Anton. Marina klarade körkortet som nu känns som en självklarhet. Ante och jag såg oss själva på ett kulturcafé någonstans i framtiden under en roadtrip till Hudiksvall i slutet av månaden.

Mars
Jag vaknar upp en lördag i början av månaden med blå armar och konstaterar att jag och Natasja verkligen kan det där med fest. En av många GMfester som vanligt tar oväntade vändningar. Mitt upp i mitt försök att inte tänka släpps en enorm bomb över mig och slår sönder allt jag den senaste tiden byggt upp - jag förlorar en vän. Jag kan inte tänka klart och ett frö av osäkerhet slår sig rot i mig, jag är rädd för att lita på någon. Den onda cirkeln slår i när jag känner avskyn mot mig själv att jag inte känner att jag kan lita på de jag verkligen litar på annars. Jag är arg, jag är sårad. Men som tur är så visar mina vänner mig sanningen och vad jag egentligen vet. Kärlek. När jag som mest trodde att jag aldrig skulle kunna hoppa i sängen av glädje igen så släpper Linus världens mest välbehövda glädjebomb över mig - Kings of Leon är klara för Hultsfred. I och med det även jag. Marina och Ante som hittills har varit årets partypeppar fortsätter på det spåret och vi skålar in våren och jag gör saker jag aldrig trott skulle hända ännu. Våren är påväg, det ger mig energi. Städa, blogg och kaffe är min favoritsysselsättning. Jag och Marina var väl invanda i bilturer och vi åkte till Bollnäs för att leta ett par skor, vi åkte därifrån full i skratt.

April
Jag och Marina njuter av vårsolen med glass och galna bilfärder innan snön helt är försvunnen. Att sitta på våran baksida med kaffe och en cigg i solen var något jag och mamma delade, jag börjar förstå påriktigt varför jag älskar henne. Våren börjar sätta sig påriktigt när gruset rasslar ikapp med systemkassarna och klackskorna. Solen vill stanna uppe längre och bekanskaper känns knepiga men jag flyter med strömmen i hopp om något bra. Fia och jag peppar Untouched och ser fest överallt. Isabell fyller det stora 1 8 och har en Tiffany's fest som går lycksamt fram och jag inser att vissa saker kommer alltid sitta fast men det går att hantera och snart känns det inte längre. Natasja och jag drar äntligen ut Magnus på picknick, pannkakor med banansockervadd? Jag spelar sönder tummarna på min brors 64a och vill massor av saker. Jag som skulle i ren protest mot sista april, vara nykter slutade med ett yrande i solglasögon mitt i natten och sönderfrusen i majs första solstrålar.

Maj
Tanken på att åka och överraska Caroline när hon fyllde år blev inte riktigt som planerad så jag tog mitt pick och pack i början av maj dit istället, med skjuts av Johan som jag då inte heller visste vilken betdydelse han skulle få. En riktigt rolig helg som föranade om vad som komma skulle och en helg som jag skulle ha uppskattat sms mer om jag visste. Det var här Lily Allen fastnade i mina trummhinnor. En lunginflamation fick mig hemmaliggandes i två veckor, men det hindrade mig inte från att se esteternas slutproduktion eller Änglar och demoner. Marina hade stor betydelse, och jag är lycklig över att jag har henne. Jag är rädd att förlora Magnus, väldigt rädd. Anton är nu en nästan daglig del i mitt liv och vi har kul i solen, och dess nedgångar. Även Fia, hon sprider skratt i mig. Jag slukar böcker, specielt triologin - Sagan om Valhalla. Jag och Linus gör en Jokern-tårta till Magnus som fyller år i soliga slutet och gör honom mållös.

Juni
Månaden börjar med en fika på Furan som kommer att bli en vana med Fia. Min bror blir nio år och jag börjar känna av att tiden rusar. Vänner som Marina och Natasja tar studenten och det blir en veckas fest. Peppe fyller år och kommer till Söderhamn för att firas och fira studenterna. Vi beger oss ut till Söderala för att äta gott hos Dennis, ett ställe jag har saknat. Studenten avslutas med en galen kväll på GM och tretid på balen. Jag och Fia idébubblar med både studiecirklar och Paris. Jag inser hur fantastiskt det är när kudden luktar gott och bryter ihop för rädslan av att ha förlorat ännu en vän. Men då vaknar jag, jag inser att inget är värt att förlora Natasja. Så jag släpper det förflutna och formar sommaren med henne. Jag och Fia startar en teatergrupp i hopp om att intresset ska finnas. Värmen börjar infinna sig i min kropp och själ, och jag upplever lättnad för första gången på väldigt länge. Någon bär mig. Midsommarn kommer snabbt som bara tusan och den firas hos Marcus med bara grabbar. Som vanligt så blev jag rysligt full eftersom de har en alians under ölspelet, så jag åkte hem. Jag hann inte sova länge innan en minst lika full Anton ringer mig sju gånger och undrar vart jag är. Jag går för att möta honom, han tar 45minuter på sig att gå från Cfl (som han sa att han var vid) för att sedan ramla i en brännässlebuske. Tack vare att jag underskattade värmen under midsommar så vaknar jag några dagar efter med hosta och jag inleder ännue en sjukdomsperiod. Jag umgås med Anton nästan varje dag, jag sommarjobbar på resurscentrum som enda tjej och har skickat in ansökan till Västerås floristskola. Fia och jag skrattar var och varannan dag åt livet, jaghar funnit en riktig vän. Jag inser att jag är svag för killar som är naturliga kring barn och att det bor väldigt söta ungar på mitt område. Månaden avslutas med dunder och brakbesked - jag kom in i Västerås!

Juli
Jag känner mig förvirrad. På mycket, men mest på mig själv. En flytt ska planeras, lika så en festival. Något händer inom mig som jag inte var beredd på och jag förstår inte vad det är. Sen kom den efterlängtade Hultsfredsfestivalen som jag inte allt för länge sedan fick reda på att Natasja skulle med på, min lycka var stor. Så tidigt på tisdagsmorgonen begav vi och Pekka oss ner till Gävle där vi skulle åka bil ifrån med Linus och hans Isabelle. Lång resa med dödsregn, sol och tjuvning på Max. Några otåliga killar som redan kommit fram bad oss trampa gasen i botten och mötte oss när vi väl var framme. Dagen efter gick en dröm i uppfyllelse och ingenting kan mäta sig med den lyckan, det tillståndet jag var i - jag fick äntligen se Kings of Leon! Helt obeskrivligt underbart, hade jag dött där och då så hade jag dött som den lyckligaste människan i världen. Hela årets tyngd försvann helt och hållet. Resten av festivalen var grymt rolig med massor av framtida minnen och jag började återigen känna mig en aning förvirrad. Vilket jag bara nu i efterhand kan beskriva som att jag har en svaghet och i fyllan överdriver man saker. Efter sex dagars primitivt levende begav vi oss mindre pigga hem mot Söderhamn. Den här veckan kommer jag sent glömma. Sen var det dags att återgå till mitt vanliga liv med jobb på resurs och funderingar. Jag blir återigen sjuk, som alltid innan något roligt ska hända. Men som tur var så kom Caroline och hälsade på. Vi gjorde det vi gör bäst och även gick på krogen i mjukisbyxor. Här börjar jag även inse att tid med Isabell som var så självklart tidigare i år var en ovanlighet nu, jag blev stum. Min hjärna går på högvarv och jag tänker saker till de svåra. Sen kom den årliga Rock the mountain med flera bra Söderhamnsband. Men i vanlig Fia och Carolina-anda så blir inget som man har planerat, så tvåhundra kronor gick till ingenting då vi spenderade hela kvällen och natten på Maddes balkong. Dagen efter så kom Isabell med pizza och jag var gladast i världen. FIa och jag har hemliga dagen och ligger på marken för att se på stjärnorna, knycker blommor i parker, skriker åt svartvita pojkrövar och pratar snusk. Jag börjar känna nervositeten över att flytta och det finns någon jag inte vill lämna. I slutet av månaden blir Malin en figur i mitt liv.

Augusti
Augusti var den mest omtumlade månaden det här året. Mycket hände och mycket kändes. Nu var det inte långt innan jag skulle bege mig till Västerås och det kändes som att det fanns så mycket kvar i Söderhamn. Men månaden inleddes med plockmat och Marina. En kväll som slutade på Muskan med Isabell och hennes föräldrar. Sommaren bestod av en massa festligheter och det skulle bara bli fler under augustimånad. Jag lyssnar en massa på radio för jag är instabil och kan inte lyssna på musik som berör, men såklart finner jag musik där som kommer påminna mig om somaren i resten av mitt liv. Jag tar promenader för att rensa huvudet, men jag tror det snarare trasslade till det ännu mer. Jag åkte i Muu-bilen för kanske sista gången och jag stod modell åt Emelie. Det var cruising i Söderhamn och det blev en fest hos Cricke med Linus och Magnus. Jag kom nykter och gick därifrån packad - helt gratis. En kväll som på många sätt har en betydande roll i mitt minne. Någon sa att den älskade mig, någon upplevde gamla minnen. Den natten somnade jag med tusen frågetecken i mitt huvud. Den kvällen var jag viktigaste i någons liv. Det fanns OM som jag önskat att jag vetat om tidigare. Jag är någon jag känner igen mig i och det känns som en osäker trygghet. Den där ljuva känslan om att vara viktig för någon byts ut till att vara någon som är jobbigt på. Antikrundan kommer till Söderhamn och jag står i kö i en timme med Ellen för att få se mina och Peppes stofilidoler. Jag finner en nyans jag inte trodde jag hade och den blir viktigade än någon annan just nu. Det vackraste jag vet nu är gatulyktans ljus mot porslinshy. Jag skriver ett brev för att räta ut saker och ting. EN vecka kvar tills jag flyttar och snaran späns åt och jag har svårt att andas, ännu mindre tänka klart. Jag håller på att brista och kvällen innan jag ska åka ner tidigt till Västerås så gör jag det. Jag slutar inte gråta på ett dygn. Orden 'Snälla, flytta inte' brändes fast under mina ögonlock och bitterheten över att inte få säga hejdå påriktigt osar. Jag lämnade Söderhamn tidigt den söndagen med en skiva Malin bränt åt mig, med just den låten jag tidigare velat lyssna på men som nu bara gjorde ont. Jag kände mig slagen. Inte precis det tillståndet man ska känna när man åker iväg på sitt livs äventyr. När jag väl var nere i Västerås så kände jag mig mer ensam än någonsin, jag undrade om det någonsin skulle gå över. Det gjorde det, till en viss del, så fort jag började utbildningen och insåg hur roligt det var. Mitt nya liv, med nya människor och även några gamla, börjar.

September
En inspirationsvåg kommer åter till mig igen och väcker liv i konster jag inte ägnat en tanke till på år. Jag tänker i nya banor gällande kreativitet. Jag får mentorer i livet och tre L som gör min vardag mycket bättre. Vin blir en trevlig helgtradition. Det dansas och kräks på bussar. Även om det inte görs av mig. Vi ser på film och har strömavbrott. Vi blir guidade i Västerås och jag ser hur vackert det är. Det är någon som saknar mig, och det finns någon som inte hör av sig längre. Jag slåss inombords mellan det ljuvliga i Västerås och det bitterljuva i Söderhamn. Jag är datorlös och spenderar timmar efter skolan för mig själv i skolans lokaler. Jag blir även sjuk ÄNNU en gång fast det går över relativt snabbt. Livet i Västerås känns bra, det är tanken på Söderhamn som känns svår. Men en månad går snabbt och innan jag vet ordet av det så står jag på Söderhamns resecentrum och ser mig omkring. Det känns märkligt. När jag kliver innanför dörrarna hemma hos mamma så får jag en konstig känsla av att livet har stått stilla och rusat på samma gång. Jag hinner inte vara hemma länge förän någon har saknat mig. Något efterlängtat. Jag börjar på min första praktik på Blåklinten och i år ser jag höstens färger. Jag spenderar mycket tid med Anton, vi gör saker på ett annat sätt men det känns bra. Min faster kom och besökte mig i slutet av månaden, henne hade jag inte sett sen min student tror jag. Jag uppskattar långa samtal, även om de är korta.

Oktober
Månaden började med en fika på Furan med Marina och under helgen fick jag träffa Natasja som hade fått körkort. Den helgen besökte jag platser jag inte gjort på länge. Fredagen var jag i Pekkas hus med människor jag inte sett på länge. Lördagen fann jag mig själv återigen på GM för en av dess fester som aldrig ser ut som fester vanligtvis brukar se ut. Söndagen dracks det kaffe i Hintzes hus. Hösens solstrålar når enda in i benmärgen och jag är gladare än vanligt. Jag praktiserar och lever ett liv som känns och verkar vara något annat än vad det är, något jag skulle tycka om att leva i. Jag ser glitter i luften och ler. Men veckan innan jag skulle åka tillbaka till Västerås hände något otroligt fasansfullt, en nära vän förlorade en del av sig själv. Jag ville vara där för Malin mer än någonsin, bära henne när hon inte kunde gå själv. Jag har aldrig känt den här känslan av att vara hjälplös så hårt som nu, jag visste inte vad jag skulle göra för det fanns inget jag kunde göra. Medan jag var någon form av livboj för henne så var Anton solen i mitt liv. Han gav mig energi att hålla upp någon annan. Sista helgen i Söderhamn spenderades hemma hos mig med Anton, Malin och Ida. För mig en såndär helg man vill ha innan man åker iväg. På söndagen åkte jag iväg till Västerås med en känsla av att jag faktiskt behövdes i Söderhamn, det här var den sämsta tänkbara tid att åka ifrån Malin. På måndagen så inleddes skolveckan med teori, företagsekonomi - mindre roligt, och formlära. Jag ville hem till Söderhamn, spendera nattimmar med Malin och ligga och prata med Anton i min säng. Värmen kunde inte kännas längre ifrån mig än nu. Men helgen som kom spenderades med Lars och Linnea mestadels och jag slutade kolla på Idol när Nicklas åkte ut. Lördagen sprang jag runt på stan för att hitta en outfit till Halloween och skulle egentligen ha en fika med Johan som var och hälsade på några vänner där nere, men fikat blev utbytt mot en snabbhälsning och mat på Pitcher's med Lars och Linnea. Jag började känna mig hängig igen och vi åt en hel tårta i Lisas ära som firade sin 23årsdag hemma i Växsjö. Den kommande veckan hade en bra stämning i luften när det stod bröllopsbinderi på schemat. När man gjort sin allra första brudbukett (bruddekoration om man ska vara tremiskt korrekt) så kändes det som att allt var möjligt, man var stolt över sig själv. Jag klippte mig och började läsa Twilightsagan. Det blev en kort vecka för på torsdagen åkte jag tillbaka till Söderhamn för en begravning och Halloweenfest. Jag kom ganska sent till Söderhamn men åkte på direkten till Malin. Det var en otroligt vacker begravning och mitt hjärta dog en smula av att se min kära lillasyster i spillror. Men redan dagen efter hade hon samlat sig lite och vi var som två speedade ekorrar och målade tattueringar över hela mig eftersom jag skulle vara Kat von D. Jag begav mig till festen som inte blev så som jag hade hoppats. Jag var efterlängtad och snyggare än orginalet men ändå så sprack något inom mig. Jag gjorde människor förargade över min bitterhet och jag lämnade den festen i tårar. Jag och Malin grät över telefon i timmar.

November
Jag lämnade Söderhamn bruten. Just då ville jag inget annat än att komma tillbaka till Västerås, mitt hem. Jag ville busa med Lars, ha snuskig humor med Linnea och skrammas av Lisa. Men jag hade ett eko i hjärtat, jag var så djupt nerkörd i något jag aldrig velat hamna i. Jag blev ett eko. Jag och Linus har samtal om mitt liv, han underlättar smärta. Marina skriver vackra ord som får mig att känna mig älskad. Jag dör av skräck när jag ser de stora spindlar vi har i våran lägenhet för första gången. Jag sträckläser Twilight och har läst fyra böcker på två veckor. Under första skolveckan efter Halloween åker vi till Västeråskrematioriet vilket inte kändes passande för tillfället. Helgen spenderas med gda vänner på Pitcher's. Jag bestämmer mig för att glömma och gå vidare, som så många gånger förut, men jag lyckas inte övertyga känslan. Tiden flyger och helt plötsligt är jag i Söderhamn igen, jag börjar ledsna på allt hitochdit-farande men överlever. Jag spenderar nästan varje dag med Malin eller Marina. Min andra praktik utspelar sig på Finess blommor som jag genast fick känslan av att jag skulle trivas, men glädjen höll sig inte i länge när jag vaknar med smärta i handen vilket visade sig vara senhinneinflamation. På det dör min dator och jag får vänta på min dator jag beställde innan jag åkte till Söderhamn. Jag gick som på nålar, som en förälder räknandes dagarna till nedkomsten av sitt barn. Så när jag kom hem en dag efter praktiken och såg avin ligga där skrek jag av lycka och sprang ner på stan igen för att hämta ut den. Linus var hemma över sin födelsedag och kom hit till mig för att öppna paket och prata i några timmar under en kall promenad. Jag och Malin drack bort våra bekymmer för stunden en hel helg. Jag såg Magnus för första gången sen i somras. En kväll i slutet var den dråpligaste i någons historia när jag och Fia skulle till Muskan för att se Part IV spela. Kvällen efter var det var det äntligen dags för Marinas tjejkväll, som vi stressade, vi kan det där med att lyckas under press. Sjukt rolig kväll och jag skrattade med hela jaget för sörsta gången på väldigt länge. Det är nog häromkring jag börjar inse påriktigt vilken stor del Johan har i mitt välmående. Jag får Malin att känna, även om det bara är en smula av en smula.

December
Med ett slag i magen kommer december, jag inser att jag inte har sett två av de viktigaste människorna i mitt liv på ett halvår. Jag fann en insikt i saknaden av Caroline och Peppe, jag kände mig tom och därför känt mig nere. Förhoppningsvis årets sista hälsosvacka kom med feber i några dagar. Jag börjar känna mig utmattad i både kropp och själ, jag behövde semester. Malin, Anton och jag tar en roadtrip till Gävle för lite shoppnig, jag löste julklappsbekymret till Anton som blev glad för en sjukt snygg kappa. Vi åt mat och sen slängde oss på tåget hem. Kvällen bestod av umgänge och Malin sov här. Malin och jag går på den årliga Luciakröningen i kyrkan, den är stämningsfull och känslosam. Jag minns tider som varit och prästen säger något som jag önskar jag sagt till Malin för länge sedan. Jag saknar min och Antons relation som nu är förändrad, jag kan inte sätta fingret på vad. P3 sätter sina spår i mig på praktiken, jag och Johan hörs av dagligen. Han gör mig glad när jag egentligen inte är det. December är fylld av saknad, jag börjar tro att jag är byggd av det. Marina fyller år och vi firar det med en biltur till Donken för att påminna oss om något tryggt. Min sista vecka på praktiken känns bitterljuv, jag vill inte därifrån, men jag vill bort. Jag önskar att jag kunde jobba där om jag nu skulle vilja bo kvar i Söderhamn. Jag åker tillbaka till Västerås för en snabbvisit, jag blir rädd över hur snabbt tiden går. Men veckan är otroligt trevlig i skolan med pyssel och exponering, även om mitt humör inte är på topp. Jag inser hur det underlättar att julhandla i en storstan och är inne i centrum två dagar i rad för att hitta julklappar. Känslan av att bara vara hemma hos mamma, med MAMMA, känns i kroppen. Jag saknar henne nå fruktansvärt även fast det inte ens har gått en vecka, jag tror nog att det är rusningen av tiden som gör att en del av mig vill stanna i den trygga barndomen med mamma. Fredagen kom fortare än väntat och även så vintern. Under denna vecka snöade det flera decimeter som gjorde kollektivtrafiken försenad. Jag kom hem till Söderhamn tre timmar senare än väntat och helt nedfrusen. Nu har julen kommit med stormsteg och julgran med stämning är framme.


Vi får se vad slutet av det här året har att bjuda på. Förhoppningsvis massa glädje. Nu när det är jul och allt så samlas mina vänner i Söderhamn och det kommer bli glada återseenden. Specielt Caroline som kommer hit I MORGON! Jag skulle kunna gråta av lycka.

Men nu när jag ser tillbaka på året som har gått så vill jag konstatera att det har varit ett bra år även om jag har varit nere i dalar mörka som natten, men bergen har varit för soliga för att mörkret ska kunna vinna slaget. Det har varit ett bra år, med förlusten kommer vinster och jag har vunnit många nya vänner även om några relationer har fallit bort. Jag har en hel skattkista med minnen från i år. Jag hoppas att nästa år blir minst lika bra.

Tack alla fina som har förgyllt detta år, jag älskar er! <3


Carolina.

Tre väskor och två påsar blommor - ingen bra idé med resor!

- 'du vet verkligen hur man är den plågade konstnären! rödvin å musik.. fattar bara en limpa cigg!'
- 'haha jag frågade mamma om jag fick röka på rummet, det fick jag inte ...' 

Nu ska jag lyssna på Fanfanfan minst fem gånger till, sen sova.

Carolina.