- Självplågeri

Jag tar sakta men säkert steg efter steg mot döden. Jag älskar solen, men solen är allas och tillhör ingen. Det här blir min död. Jag kan inte hålla mig borta, jag vill inte även om jag vet att jag behöver bort bort bort. Hoppet rinner ur händerna på mig hur mycket hon försöker fylla på. Om jag ändå kunde inse påriktigt det jag intalar mig själv.

My hands are searching for you
My arms are outstretched towards you
I feel you on my fingertips
My tongue dances behind my lips for you

Du är det bästa jag har, för inget gör så ont som du.


Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0