- 23.29

Får ni någonsin känslan av att ni snart spricker, imploderar eller varfritt laddat verb? Inte alltid av något dåligt och starkt som ilska kanske, det har vi nog alla känt, jag menar något långsamt och stilla, som inte går att beskriva. Det närmaste man kommer till en förklaring eller beskrivning är just att man sakta håller på att spricka. Jag förstår inte riktigt vad som håller på att spricker eller vad det är på insidan som vill ut, eller in kanske? Ibland så känns det som om något försöker hoppa ut ur min mun, som om jag var på väg att säga något, även om jag är ensam. Ibland är det som ett tryck på insidan, som bänder ut bröstkorgen så det nästan knakar. Andra gånger så sticker det i huden, så som om jag kände varenda hårstrå växte och blev grövre. Ibland blir det som en feber som hettar och ryser mig på samma gång, men går över lika snabbt som den kom. Allt det här gör kroppen själv, snabba reaktioner som kommer långt innan hjärnan hunnit tänkt en tanke, eller åtminstone uppfattat den. Jag vet inte varför jag ibland darrar som om det nyss gått en stöt genom mig.


Nu precis hände det igen. Alltihopa på samma gång.

Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0