Olina

Jag försöker så gott det går att finna en väg som inte är besvärlig för någon och som passar mig bäst. Men jag har en Sheldon-gen som gör att förändring för mig är bland det läskigaste som finns. Såklart tycker jag det är en bra sak, roligt i många aspekter, men jag är ingen människa som bara kastar mig ut för branta stup eller iskalla vindar och bara följer med. Man måste ha tålamod med mig, "let the fish sit in the water for a while" som man brukar säga. Jag har alltid varit den som har tagit god tid på mig, jag var barnet som satt längst på proven, men då hade jag oftast alla rätt med. Jag kunde måla om samma teckning hundra gånger innan jag lämnade in den i sista minuten. Jag kräver ingen perfektion, bara bekvämlighet att ta nästa steg. Skynda långsamt är nog mitt motto. Blir jag stressad så slarvar jag och jagar upp mig. Då hjälps det inte heller om någon inte förstår det, vilket de som inte känner mig omöjligt skulle kunna veta.

Man skulle kunna säga att jag är skadad från tidigare erfarenheter. Men inte så illa att jag inte vågar mig upp på hästen igen, bara så pass mycket att jag tar det väldigt försiktigt, tänker kanske igenom varje steg lite för mycket. Jag kan inte hjälpa det. I hela mitt liv har jag varit den där känslomänniskan jag så många gånger skrivit om. Känslorna har tagit kontroll över tankarna. Men under de tre år jag har byggt upp den människan jag är idag, har jag hamnat i situationer då det bara har varit till min naktdel att låta känslorna gå före tankarna, så jag började träna bort det. Jag känner fortfarande, ibland kan jag inte styra det, men idag pratar min analytiska del i hjärnan högre. Mycket av rädslan att bli hon jag var förut. Mycket för att jag är en vanemänniska.

I hela mitt liv har jag försökt leva upp till de förväntningar de jag bryr mig om har på mig, även om de har varit skyhöga och orättvisa. Jag har dock lärt mig att sätta mig själv i första hand ibland, se till mina egna behov, att älska mig själv först. Men sen barnsben så har dåligt-samvetes-monstret ridit på min rygg. Rädslan att göra någon besviken. Inte konstigt att jag i så många situationer har funderat varför det har känts så fel att sätta mina egna behov först.

Jag har väl alltid mer eller mindre läst horoskop, mest för nöjet, men ibland så träffar det så himla rätt så att det blir otäckt. Som jag som är Stenbock;

• Karaktärsdrag - konventionell, reserverad, praktisk, engagerad, ambitiös, kontrollerande, misstänksam
• Stenbocken når alltid bergets topp genom att ta sig förbi andra, som kanske till en början är snabbare men som inte är lika målmedvetna.
• Din härskande planet Saturnus gör dig försiktig och då och då en smula blyg och tillbakadragen.
• Du är inte rädd att arbeta hårt när det gäller att nå dit du vill i livet. När du hittar något du verkligen vill ha kämpar du helt enkelt tills du lyckas.
• Även om många kanske inte ser din entusiasm när de träffar dig första gången märker de den så småning om, och då upptäcker de också din mjuka humoristiska sida.
• Du anser att den självständigheten är en styrka och är inte förtjust i att behöva be andra om hjälp, varken på jobbet eller privat. Du tycker om att själv ta ansvaret för det du gör och sedan få erkännande för det du har uppnått.
• Du kanske inte alltid är världens mest spännande person, men du är en ytterst lojal vän och skulle aldrig svika någon eller bryta ett löfte. Äventyr är något du överlåter till andra.
• Du är generös med både tid och pengar, och när du hittar något du brinner för känner din generositet inga gränser.
• Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att pressa Stenbocken till att fatta ett snabbt eller lättvindigt beslut, men när du väl har bestämt dig och vet vad du vill och hur du ska nå dit håller du dig till planen till hundra procent.
• Ibland kan du vara lite trögstartad när det gäller att närma dig en tänkbar partner, lite blyg och tillbakadragen eftersom du är en mycket privat person [...] Du vill ta tid på dig och känna att varje möte är speciellt tills du har bestämt dig.

Etc etc. Både positiva och negativa delar av något någon bestämde för flera hundra år sedan. När jag var en känslig tonåring så tyckte jag det var ren och skär bullshit, mest för att jag inte ville vara kopplad till några så "tråkiga" karaktärsdrag som jag då tyckte stenbocken hade. Klart, jag inte sväljer det här fenomenet med hull och hår men jag känner igen mig mer och mer för varje år som går, och när jag ser tillbaka på mitt liv som varit så kan jag bara konstatera att jag levde i en bubbla där jag låtsades vara någon annan. Ja, jag må vara tillbakadragen, av många olika anledningar - horoskop eller tidigare erfarenheter, men jag är även en varm och glad människa. Värdig, även om jag säger nej lite för många gånger innan jag säger ja.

Ikväll ska jag njuta av närheten av två som känner alla karaktärsdrag hos mig men älskar mig för varenda en, bra som dåliga. "När jag väl älskar så älskar jag hårt och tydligt."



Carolina.