- Morsdag
Jag unnade mig själv lite sovmorgon idag fast jag ska jobba, hela en halvtimme. Det i sig är kanske inte så underligt frågan är bara hur jag lyckats få en timme till övers?
Tur att jag har mitt kaffe. Kaffe som jag förövringt ängnat hela morgonen till att tänka på. Tankegången gick som följande, och jag tror nog att det bara är Marina som tycker den verkar vettig, att nybryggt kaffe antagligen skulle dyka upp hos mig om jag luktade på euforibryggden i Harry Potter och halvblodsprinsen. Det är bland de bästa dofterna jag vet, lika som att Hermione känner doften av nyklippt gräs, något som antagligen förknippas med hennes somrar och barndom hemma hos sina föräldrar, vilket i sig egentligen bara handlar om en trygghetskänsla. Doften av nybryggt kaffe är nog i allra högsta grad en riktig trygghetsdoft och kommer alltid påminna mig om mammas kaffe. Även så stearinljus kring jul, det är en speciell känsla att öppna ytterdörren och kliva in i ett ljustänt hem efter kylan. Blandningen. Kyla och värme. De alla känner tre dofter var, jag har räknat upp två. Dofter är något speciellt, något utav en tidsmaskin som kan föra dig tillbaka i tiden, på både gott och ont. Min första instinktiva känsla av den sista doften är nyvaken hud. Men jag är lite delad eftersom alla har olika uppbyggnader av sin doft, vilket i sin tur leder till att nyvaken hud blir individuellt förknippat en speciell person. Det är den mest omfattade och antagligen mest accepterade varienten, som jag även håller med om. MEN å andra sidan så behöver det inte alls vara så. För när jag tänker på nyvaken hud så kommer flera olika bilder av personer jag har känt vid upp i mitt minne. En pojkvän, en vän, en nyvaken bäbis. Så kanske finns det en mer gemensam doft som kroppen utsöndrar på morgonen när man vaknar, en basnot kanske.
Men som sagt finns det så otroligt mycket dofter i världen och vem vet, jag skulle kanske känna någon annan som finns i mitt undermedvetna. Men det här är min säkraste gissning. Men över till något annat. Idag är det Morsdag, mammas dag. När jag vaknade av den jobbiga väckarklockan så tvingade jag mig upp på en gång, det var lika bra annars hade jag kanske inte tagit mig upp överhuvudtaget. När jag ska gå ner för att knäppa på kaffet så hör jag en liten musviskning från det andra rummet. Det var min bror som gav miginstruktioner att jag för allt i livet inte fick knäppa på kaffet för det skulle han göra och ge mamma frukost på säng. Han är bra söt han den där brodern! Det är något jag glömt bort för länge sedan, den enkla gesten att ge min mamma frukost på säng. Idag, i min ålder så funderar jag i veckor, eller sista sekunden, på vad jag ska KÖPA eller BJUDA min mamma på. Sorgligt och lite emot vad jag tror på. Vilken tur att hon har en liten son som gör sånna saker för henne. Jag har minnsan tänkt bjuda de båda på glass. Sopdålig ekonomi just nu men jag känner att min familj är värd att prioritera ändå.
Något annat jag kom och tänka på nyss när jag gick ner för att fylla på mitt kaffeförråd är att jag har blivit helt omvänd. Jag har egentligen aldrig varit en morgonmänniska, snarare tvärtom. Mornar har varit de segaste på hela dagen och helst har jag sovit så länge jag bara kunnat och sen varit vaken på natten istället. Men nu, sen jag börjat jobba, har det börjat vända på sig helt. Nu finns ju argumenten att det är självklart för man är så trött efter man har jobbat etc etc och javisst, det håller jag med om. Men jag har verkligen börjat uppskattat morgonen. Hinner göra allt jag skulle ha behövt en hel dag till egentligen. Jag finner inspirationen på morgonen, inte på kvällen som tidigare. Och vart jag egentligen vill komma är just det här. Skrivandet. Jag har sällan annars skrivit så mycket på morgonen som jag gör nuförtiden. Tankarna har kommit efter en dag av intryck, inte en natt av drömmar, en timme med kaffet. Det känns bitterljuvt. Jag är inte längre nattpoeten, pessimisten, jag är inte längre någon näktergal. Jag är morgondisen, solens uppgång. Jag tror jag har börjat lära mig att finna positiv inspiration och kreativitet. Jag är samtidigt medveten om att för att nå upp till den inspirationen av ordflöde så tillkommer många "det här har jag gjort med mitt liv idag"-rader. Det jag har en svag allergi för. Skrivandet för mig ska inte vara något tvång och har aldrig varit vänt mot et som faktiskt läser mina meningslösa meningsfulla meningar. För mig är det en ventilationstrumma. Men i och med det vända sinnet, det vända dygnet och censuren som fastnade långt efter hårda ord och kritik. Som sagt en väldigt bitterljuv situation för mig. Jag kommer aldrig öppna mig så stort som jag har gjort förrut, men samtidigt så kanske jag tvingar mig själv att finna en inre insikt och finna en ljusare kreativitet. Jag tror nog att livet från och med nu kommer se ganska ljust ut, inte av sig själv då livet även innebär sorger och problematiska situationer, utan för mitt ändrade sinneslag. Livet är inte värre än vad man gör det till.
Nu ska jag nog göra mig redo för att sälja en sjuhelsike massa morsdagsrosor och jag inser nu att min tanke med det här inlägget, ingen av dem, kom fram.
En puss på min fina mammi på morsdag också!
Carolina.
Tur att jag har mitt kaffe. Kaffe som jag förövringt ängnat hela morgonen till att tänka på. Tankegången gick som följande, och jag tror nog att det bara är Marina som tycker den verkar vettig, att nybryggt kaffe antagligen skulle dyka upp hos mig om jag luktade på euforibryggden i Harry Potter och halvblodsprinsen. Det är bland de bästa dofterna jag vet, lika som att Hermione känner doften av nyklippt gräs, något som antagligen förknippas med hennes somrar och barndom hemma hos sina föräldrar, vilket i sig egentligen bara handlar om en trygghetskänsla. Doften av nybryggt kaffe är nog i allra högsta grad en riktig trygghetsdoft och kommer alltid påminna mig om mammas kaffe. Även så stearinljus kring jul, det är en speciell känsla att öppna ytterdörren och kliva in i ett ljustänt hem efter kylan. Blandningen. Kyla och värme. De alla känner tre dofter var, jag har räknat upp två. Dofter är något speciellt, något utav en tidsmaskin som kan föra dig tillbaka i tiden, på både gott och ont. Min första instinktiva känsla av den sista doften är nyvaken hud. Men jag är lite delad eftersom alla har olika uppbyggnader av sin doft, vilket i sin tur leder till att nyvaken hud blir individuellt förknippat en speciell person. Det är den mest omfattade och antagligen mest accepterade varienten, som jag även håller med om. MEN å andra sidan så behöver det inte alls vara så. För när jag tänker på nyvaken hud så kommer flera olika bilder av personer jag har känt vid upp i mitt minne. En pojkvän, en vän, en nyvaken bäbis. Så kanske finns det en mer gemensam doft som kroppen utsöndrar på morgonen när man vaknar, en basnot kanske.
Men som sagt finns det så otroligt mycket dofter i världen och vem vet, jag skulle kanske känna någon annan som finns i mitt undermedvetna. Men det här är min säkraste gissning. Men över till något annat. Idag är det Morsdag, mammas dag. När jag vaknade av den jobbiga väckarklockan så tvingade jag mig upp på en gång, det var lika bra annars hade jag kanske inte tagit mig upp överhuvudtaget. När jag ska gå ner för att knäppa på kaffet så hör jag en liten musviskning från det andra rummet. Det var min bror som gav miginstruktioner att jag för allt i livet inte fick knäppa på kaffet för det skulle han göra och ge mamma frukost på säng. Han är bra söt han den där brodern! Det är något jag glömt bort för länge sedan, den enkla gesten att ge min mamma frukost på säng. Idag, i min ålder så funderar jag i veckor, eller sista sekunden, på vad jag ska KÖPA eller BJUDA min mamma på. Sorgligt och lite emot vad jag tror på. Vilken tur att hon har en liten son som gör sånna saker för henne. Jag har minnsan tänkt bjuda de båda på glass. Sopdålig ekonomi just nu men jag känner att min familj är värd att prioritera ändå.
Något annat jag kom och tänka på nyss när jag gick ner för att fylla på mitt kaffeförråd är att jag har blivit helt omvänd. Jag har egentligen aldrig varit en morgonmänniska, snarare tvärtom. Mornar har varit de segaste på hela dagen och helst har jag sovit så länge jag bara kunnat och sen varit vaken på natten istället. Men nu, sen jag börjat jobba, har det börjat vända på sig helt. Nu finns ju argumenten att det är självklart för man är så trött efter man har jobbat etc etc och javisst, det håller jag med om. Men jag har verkligen börjat uppskattat morgonen. Hinner göra allt jag skulle ha behövt en hel dag till egentligen. Jag finner inspirationen på morgonen, inte på kvällen som tidigare. Och vart jag egentligen vill komma är just det här. Skrivandet. Jag har sällan annars skrivit så mycket på morgonen som jag gör nuförtiden. Tankarna har kommit efter en dag av intryck, inte en natt av drömmar, en timme med kaffet. Det känns bitterljuvt. Jag är inte längre nattpoeten, pessimisten, jag är inte längre någon näktergal. Jag är morgondisen, solens uppgång. Jag tror jag har börjat lära mig att finna positiv inspiration och kreativitet. Jag är samtidigt medveten om att för att nå upp till den inspirationen av ordflöde så tillkommer många "det här har jag gjort med mitt liv idag"-rader. Det jag har en svag allergi för. Skrivandet för mig ska inte vara något tvång och har aldrig varit vänt mot et som faktiskt läser mina meningslösa meningsfulla meningar. För mig är det en ventilationstrumma. Men i och med det vända sinnet, det vända dygnet och censuren som fastnade långt efter hårda ord och kritik. Som sagt en väldigt bitterljuv situation för mig. Jag kommer aldrig öppna mig så stort som jag har gjort förrut, men samtidigt så kanske jag tvingar mig själv att finna en inre insikt och finna en ljusare kreativitet. Jag tror nog att livet från och med nu kommer se ganska ljust ut, inte av sig själv då livet även innebär sorger och problematiska situationer, utan för mitt ändrade sinneslag. Livet är inte värre än vad man gör det till.
Nu ska jag nog göra mig redo för att sälja en sjuhelsike massa morsdagsrosor och jag inser nu att min tanke med det här inlägget, ingen av dem, kom fram.
En puss på min fina mammi på morsdag också!
Carolina.
Kommentarer
Trackback
