- I write sins not tragedys
Sometimes I'm a selfish fake
You're always a true friend
I don't deserve you
'Cause I'm not there for you
please forgive me again
Nu är det dags för en riktig bikt känner jag. Jag har aldrig påstått eller försökt ge skenet av att jag är en perfekt människa som aldrig felar eller har utmärk etisk moral. Men något jag alltid alltid sätter högst värde på är mina vänner, min lilla utspridda familj. Jag försöker finnas där och gör det utan att känna att jag anstränger mig. Men som sagt så har jag mina brister och när de kolliderar med mina vänner så tar mitt samvete en rejäl smäll.
Som jag sa så är det här ett biktinlägg så jag ska väl kanske sätta igång och inte dra mig så jäkligt för att det tar emot att erkänna. Men min synd är avundsjuka. Inget jag är stolt över. Jag brukar vanligtvis kunna glädjas åt mina vänners lycka i livet, vilket är en självklarhet men inte idag. Usch vad det är jobbigt att behöva säga det, ännu mer att känna det!
Jag känner mig som en hemsk människa för mina närmaste förtjänar verkligen att ha hur kul som helst. Men idag skrev min fina vän till mig om P&L. Något som de flesta pratar om nu. "Alla" ska dit. Jag har försökt att slå dövörat till och förlikat mig med att jag inte kommer kunna se Kings of Leon igen. Det har sugit men jag har tänkt att det kanske kommer fler gånger och jag kommer få jobba ändå, tjäna pengar istället för att slösa. Men idag, kanske är det hormonerna kanske bara ren idioti, men idag mådde jag nästan illa av avundsjukan. Jag kunde inte känna en gnutta glädje för min vän. Fy fan vad dåligt jag mår över det nu, jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu heller. Jag känner fortfarande den där explosiva avundsjukan även om jag har tagit ett andetag och försökt tryckt i lite logik och dåligt samvete i det. "Förlåt för att jag inte var glad för dig idag och antagligen drog ner en del av din pepp" känns lite för lite, lite för sent.
Jag kan tänka mig att det är de som läser det här och tycker det bara är fånigt. Fånigt att jag känner såhär över en festival. Men ja tyck det, det kommer säkerligen gå över, men just nu känner jag mig vidrig. Jag försöker ändra på mina mindre bra sidor, kanske är det här ett sätt att göra det på.
Min fina vän förlåt mig igen.
Carolina.
You're always a true friend
I don't deserve you
'Cause I'm not there for you
please forgive me again
Nu är det dags för en riktig bikt känner jag. Jag har aldrig påstått eller försökt ge skenet av att jag är en perfekt människa som aldrig felar eller har utmärk etisk moral. Men något jag alltid alltid sätter högst värde på är mina vänner, min lilla utspridda familj. Jag försöker finnas där och gör det utan att känna att jag anstränger mig. Men som sagt så har jag mina brister och när de kolliderar med mina vänner så tar mitt samvete en rejäl smäll.
Som jag sa så är det här ett biktinlägg så jag ska väl kanske sätta igång och inte dra mig så jäkligt för att det tar emot att erkänna. Men min synd är avundsjuka. Inget jag är stolt över. Jag brukar vanligtvis kunna glädjas åt mina vänners lycka i livet, vilket är en självklarhet men inte idag. Usch vad det är jobbigt att behöva säga det, ännu mer att känna det!
Jag känner mig som en hemsk människa för mina närmaste förtjänar verkligen att ha hur kul som helst. Men idag skrev min fina vän till mig om P&L. Något som de flesta pratar om nu. "Alla" ska dit. Jag har försökt att slå dövörat till och förlikat mig med att jag inte kommer kunna se Kings of Leon igen. Det har sugit men jag har tänkt att det kanske kommer fler gånger och jag kommer få jobba ändå, tjäna pengar istället för att slösa. Men idag, kanske är det hormonerna kanske bara ren idioti, men idag mådde jag nästan illa av avundsjukan. Jag kunde inte känna en gnutta glädje för min vän. Fy fan vad dåligt jag mår över det nu, jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu heller. Jag känner fortfarande den där explosiva avundsjukan även om jag har tagit ett andetag och försökt tryckt i lite logik och dåligt samvete i det. "Förlåt för att jag inte var glad för dig idag och antagligen drog ner en del av din pepp" känns lite för lite, lite för sent.
Jag kan tänka mig att det är de som läser det här och tycker det bara är fånigt. Fånigt att jag känner såhär över en festival. Men ja tyck det, det kommer säkerligen gå över, men just nu känner jag mig vidrig. Jag försöker ändra på mina mindre bra sidor, kanske är det här ett sätt att göra det på.
Min fina vän förlåt mig igen.
Carolina.
Kommentarer
Trackback
