- O captain, my captain

Som gravitation, nåt vasst, jag ska aldrig göra dig illa...

Det är ett tumult, en tornado, genom hela mig. Kroppens fysiska funktioner reagerar på den minsta lilla rad, en flackande tanke likt fjärilens vingslag. Jag vinglar omkring mellan återhållsamhet och passion, tappar fästet och tar mig upp igen.

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt, eller menar. Solsting, eller bara den kommande nattimmen. Jag önskar att jag hade någon här, nej jag önskar bara att jag hade en vaken natt med massor av spekulationer, vart spelar ingen roll.

Döda poeters sällskap, det vore något det.

Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0