- Jolu Genlid

Åh vad kaffe är mirakelmedicin! Jag vaknade i morse med dödens huvudvärk, jag sov bort halva dagen för jag trodde att den skulle ta med sig huvudvärken, men icke. Jag vaknade bitter igen, nykter utgång är ändå en utgång och man blir sympatibakis. Jag antar att jag har mycket att fundera på så det tar för stor plats. När irritationer, brustna hjärtan, saknanden, önskningar, oro och glädje bor i huvudet på samma gång blir det nog lite för mycket. Jag sprang nyss ner i behov av något som kunde fylla på batterierna åt mig, jag hittade en torr macka och lite yoghurt, och lite lite kaffe kvar i kaffebryggaren. In in i micron, behov. Jag sitter nu med världens minsta mugg kaffe som jag försöker få att hålla tills jag dör, som smakar gammalt men ändå så himla underbart. Det är inget nytt att jag har en kärleksrelation med kaffe och Kings of Leon, två ting jag inte kan leva utan, men idag om någon behövs det sägas högt. För mår inte jag lite bättre jag så säg?

Igår låste jag upp dörren på Finess för första gången, och det kändes obefogat och lite löjligt stort. Det var min första dag på mitt jobb, en stor skillnad att gå till jobbet med vetskapen att jag tjänade min dagsinkomst på ungefär en timme och att jag har en trygghet i livet. Dagen i sig var segare än kola tills jag blev stressad över hur jag skulle hinna få i mig mat på ingen budget alls och fräscha upp mig innan jag och frugan skulle på Rockskoleavslutningen klockan sju. Men tack vare hennes influenser så ryckte jag lite på axlarna och bara gjorde, in på alen tänkte köpa nudlar, såg kön, vände. In på Willy's, köpa nudlar, springa upp för österbackarna, koka nudlar, äta. Sen tog jag hela familjen Genlid och begav oss. Riktigt trevligt. Det har blivit alldeles för lite livemusik i mitt liv den senaste tiden. Ibland så är det så himla härligt att se någon annans potential, eller någons talang. Att bli lycklig för någon annan. Senare begav vi oss till CH för lite quiz, vi vann inte. Men inte ens två tävlingsskallar som mig och Frida kunde bli nersläppta för det. Det var en mycket rolig kväll måste jag säga. Men tänkvärda situationer och ord. Men har inte jag och Frida en roadtrip inplanerad på måndag vi så säg?! Undra om de onyktra kommer ihåg det.



Jag tror det kommer bli en fin tid framöver men massvis av fina människor som kommer tillbaka till Söderhamn, och i helgen blir det takfest och KlubbPepp, PEPP!

Jag måste nog faktiskt börja dagen, även om huvudet är tungt, jag ska ju faktiskt få träffa Caroline en stund idag. Nu, dusch, mat och mer kaffe.

Ärthjärna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0