- Barn av sommarnatten

Jag kände nyss ett stygn av svartsjuka. Ja, ren svartsjuka. För en vän. Svartsjukan har jag inte känt på några år, men svartsjukan i förhållandet till en vän är något jag inte har känt sedan jag var ett barn. Mycket märklig och obehaglig känsla måste jag säga. Ja, barnsligt till och med. Jag har alltid älskat mina vänner ovillkorligt, och kunnat glädjas åt deras alla andra vänskaper. Men för en stund sedan, hela jag fylldes av ful äcklig blödande svartsjuka. Jag kände mig bortglömd, pasé. Nej, jag ska aldrig känna så igen! Jag har kastat ut, och nu kastar jag bort, glömmer det. Och ber om ursäkt till henne även fast hon inte vet om det.




Nu laddar jag upp batterierna igen och går vidare, det är ju för fasiken studentfest, takfest och KlubbPepp inviger sommaren ikväll! Det får inte missas, så jag ska gå iväg och sälja min brudbukett nu och lite till, sen så.




Carolina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0