Olina

Det känns riktigt skönt att ha kommit igång med träningen på riktigt. Jag har aldrig varit träningtjejen fast jag har under hela min barndom hållt på med något. Men jag tror jag hade noll diciplin och rädsla över att ses som usel i andras ögon så jag gav upp, hittade något nytt och gav upp. Det här är första gången jag verkligen har gått in för det. Nu är jag inne på min andra vecka, javisst, men jag känner verkligen hur mycket jag tycker om det. Hur fantastiskt jag mår. Jag vill bara fortsätta och fortsätta! Jag och Frida körde ett fyspass i förrgår, det var skitkul tyckte jag men inte så ansträngande som jag trodde att det skulle vara. Frida kände av det igår och eftersom jag inte kände något tänkte jag såklart "fan vad jag är fit!" Ha jo tjena den fick jag äta upp! Idag kan jag knappt röra mig. Men eftersom träningsvärk är beroendeframkallande så tackar jag och tar emot. Ja, man blir lätt lite knäpp när man drar upp dammiga gamla aktiviteter.

Jag är inne i en riktigt lycklig period i mitt liv just nu. Det gör mig till en ja-människa. Suget efter nya förälskelser och kunskap dånar inom mig. Det blir lätt dubbel-, ibland trippelbokningar, men det brukar lösa sig av sig själv. Det enda som sätter käppar i hjulet för äventyr är ekonomin som ligger kraschad i botten men pengar är inte allt här i livet.

Den här helgen kommer bli bra känner jag på mig. Det är fint väder och till och med frosen är vacker och uppiggande och trevligt besök på morgonen. I morgon är det Dinali Day som bjuder på massor av roliga aktiviteter som Pole de latino och framförallt Polesque - en blandning av pole dance och burlesque. Jag kommer få dansa en extra dag den här veckan och med mina vänner som går i andra klasser! Efteråt blir det mingel med modevisning, det ska bli kult. Kvällen återstår, kanske ett perfekt tillfälle för mig och Caroline att ta några glas vin? Frågan är bara, vad som händer idag. Ikväll. Det vore kul att vara lite social. Suget att gå ut och dansa är stort men realismen inom mig rusar framåt och påminner mig om att det får vänta. Länge.

Nu lyssnas det på min älskade pole-lista och funderas på om jag faktiskt ska ta tag i städningen på riktigt. Jag menar, jag ska ju ändå tvätta idag. Jag borde/måste till soc och lämna in papper, måste till skatteverket först med, lämna pengar till Frida ska jag göra. Jag vet bara inte när jag ska ha tid till soc mitt i tvätten. Äh, sånt löser sig!

Nej, nu har mammas rengöringsmedel tagit mig åt huvudet, vågar jag trotsa träningsvärken i benen och städa? Jag ska åtminstone göra ett försök. Kanske lite stretchövningar först!

Puss och hej


Carolina.