- 11.10
Det här inlägget är tillägnat mina närmaste små älsklingar.
Genom åren har man fått lära känna människor man inte trodde att man skulle lära känna, vissa fastnade på ens själ. Smälte samman till en del av sig själv och idag funderar man vad man skulle göra om den delen försvann. Jag har erfarat smärtan att växa ifrå, bryta tvärt och sakta se de glida iväg, och visst det gör ont. Men man märker då vilka som håller sig fast hårdare och är äkta. Det är de som är de riktigt nära vännerna. De som man ska ta till vara på. Mina fina. Det är de jag finner livskraft i. Deras liv är mitt liv och det som är viktigt för dem blir viktigt för mig. Speciellt den där människan i deras liv - deras älskade. För mig är det viktigt att ta del av dem, lyssna på vad mina fina berättar och tänker, lära känna dem även om vi aldrig blir nära i sig. Balansen.
Man märker vilken kärlek som växer mellan de två om man ger det en chans. Även om man först inte tycker om människan, inte för jag någonsin har varit med om det. Sättet ens väns partner möter en är för mig viktigt, för den kanske inte alls skulle tycka om mig i vanliga fall, men är det äkta de två delar så gör den det iallafall. När man älskar någon så älskar man varenda del av den, bra som dåligt, även vännerna. Man behöver inte bli vän med dem men vara vänskaplig. Det tror jag är viktigt. Jag minns den tiden, i något av mina förhållanden, att det var viktigt för mig att ta del av min pojkväns vänner. Att visa dem vad han älskade, jag fann mig många gånger ta rollen som hönsmamman, jag kunde sitta ner och lyssna på problem eller se till att de fick i sig föda. Det var aldrig för att vara inställsam utan snarare att jag visste betydelsen i dessa vänner och älskade dem automatiskt för min partner gjorde det. Så för mig känns det viktigt att även vända på det och göra desamma för de mina vänner älskar, ta tid för dem.
Kanske det faller naturligt för mig att leta dessa små tecken på kärleken i deras sätt. Men små saker som att någon tar tid att lyssna på en, skicka böcker, dansa med en, skydda en eller bjuda en på en fest - allt oberoende ens vän, det är trevligt. Ja, det är rätt ord, trevligt. Blir man bra bemött av sin väns partner kan man inte hjälpa att bli förälskad i den och se deras kärlek till de man själv älskar. Jag tycker verkligen om den relation man brukar få till ens vänners partner, den är i sig speciell.
Mina sista rader består enbart i ett tack. Tack till de väldigt bra människor mina vänner har hittat och tack till er för att ni gör mina finas dagar så mycket ljusare och hjälper mig få dem att känna sig älskade. Ni är i sig betydelsefulla för mig och om ni läser det här så hoppas jag att ni vet vilka ni är. Tack!
Carolina.
Genom åren har man fått lära känna människor man inte trodde att man skulle lära känna, vissa fastnade på ens själ. Smälte samman till en del av sig själv och idag funderar man vad man skulle göra om den delen försvann. Jag har erfarat smärtan att växa ifrå, bryta tvärt och sakta se de glida iväg, och visst det gör ont. Men man märker då vilka som håller sig fast hårdare och är äkta. Det är de som är de riktigt nära vännerna. De som man ska ta till vara på. Mina fina. Det är de jag finner livskraft i. Deras liv är mitt liv och det som är viktigt för dem blir viktigt för mig. Speciellt den där människan i deras liv - deras älskade. För mig är det viktigt att ta del av dem, lyssna på vad mina fina berättar och tänker, lära känna dem även om vi aldrig blir nära i sig. Balansen.
Man märker vilken kärlek som växer mellan de två om man ger det en chans. Även om man först inte tycker om människan, inte för jag någonsin har varit med om det. Sättet ens väns partner möter en är för mig viktigt, för den kanske inte alls skulle tycka om mig i vanliga fall, men är det äkta de två delar så gör den det iallafall. När man älskar någon så älskar man varenda del av den, bra som dåligt, även vännerna. Man behöver inte bli vän med dem men vara vänskaplig. Det tror jag är viktigt. Jag minns den tiden, i något av mina förhållanden, att det var viktigt för mig att ta del av min pojkväns vänner. Att visa dem vad han älskade, jag fann mig många gånger ta rollen som hönsmamman, jag kunde sitta ner och lyssna på problem eller se till att de fick i sig föda. Det var aldrig för att vara inställsam utan snarare att jag visste betydelsen i dessa vänner och älskade dem automatiskt för min partner gjorde det. Så för mig känns det viktigt att även vända på det och göra desamma för de mina vänner älskar, ta tid för dem.
Kanske det faller naturligt för mig att leta dessa små tecken på kärleken i deras sätt. Men små saker som att någon tar tid att lyssna på en, skicka böcker, dansa med en, skydda en eller bjuda en på en fest - allt oberoende ens vän, det är trevligt. Ja, det är rätt ord, trevligt. Blir man bra bemött av sin väns partner kan man inte hjälpa att bli förälskad i den och se deras kärlek till de man själv älskar. Jag tycker verkligen om den relation man brukar få till ens vänners partner, den är i sig speciell.
Mina sista rader består enbart i ett tack. Tack till de väldigt bra människor mina vänner har hittat och tack till er för att ni gör mina finas dagar så mycket ljusare och hjälper mig få dem att känna sig älskade. Ni är i sig betydelsefulla för mig och om ni läser det här så hoppas jag att ni vet vilka ni är. Tack!
Carolina.
Kommentarer
Trackback
