Olina

Det är så fruktansvärt fantastiskt skönt att vakna upp om dagarna och slippa den där jäkla ångesten. De sensaste veckorna har jag till och med vaknat med ett leende. Hundratusenkilobekymmer, som alltid ska trycka på mina svaga punkter. De ligger i dvala nu känns det som, de finns där men de tycker inte ner mitt humör. Jag har insett hur lycklig jag egentligen är, jag är en vanlig människa med mina bekymmer men jag har så fantastiska människor omkring mig som bär mig om jag skulle glömma för ett andetag. Hösten påminner mig alltid om hur tacksam jag är över att leva genom svåra stunder, för att sedan flyta genom vågor av glädje och lätthet.

Jag har aldrig varit så tacksam över livet som nu.


C.